Detta är ett examensarbete i lärarutbildningen i huvudämnet Svenska i ett mångkulturellt samhälle. Ämnet är den tidiga läs- och skrivundervisningen i skolår ett. Vi har observerat tre lärare och vidare intervjuat dem. Syftet med vårt arbete var att undersöka läs- och skrivundervisningen i skolår 1. De perspektiv vi hade fokus på var språkmiljö, de medverkande pedagogernas syn på lärandet och metoderna de använde. Våra problemställningar var: Hur arbetar pedagogerna med den tidiga läs- och skrivundervisningen i skolår 1? Hur talar pedagogerna om sin undervisning och varför arbetar de som de gör? Vad betyder klassrumsmiljön för undervisningen? Vi redogjorde resultatet genom att presentera lärarna var för sig och dela upp denna redogörelse i två delar observation och intervju. Där kom det fram att lärarna arbetade enligt olika metoder som bokstavsträning, LTG och FonoMix.

Syftet med studien är att försöka belysa det pedagogiska arbetet med döva barns läs- och skrivinlärning utifrån verksamma lärares beskrivningar och koppla det till aktuell och relevant forskning. Studiens bakgrund tar upp definitioner av begreppen döv och teckenspråk, samt styrdokumenten som styr undervisningen av döva elever. Därefter presenteras tidigare forskning inom området döva barns läs- och skrivinlärning. Det pedagogiska arbetet med döva barns läs- och skrivinlärning belyses genom intervjuer med lärare i svenska för döva. Dövas förstaspråk är teckenspråk. De flesta eleverna har ingen erfarenhet av svenska innan de börjar skolan. Döva barn har därför ett dubbelt arbete när de börjar skolan; de ska lära sig läsa och skriva samtidigt som de lär sig ett nytt språk. Döva barns läs- och skrivinlärning påverkas av flera faktorer, grundläggande är dock kunskaper i deras förstaspråk, teckenspråk. Genom teckenspråket har barnen något att koppla det nya språket till. Resultatet visar att det inte finns någon enhetlig metod för döva barns läs- och skrivinlärning, gemensamt för de metoder som används är dock att de bygger på ordbilder. Lärarna i studien betonar teckenspråkskunskap, språklig medvetenhet och självförtroende som viktiga komponenter för döva barns läs- och skrivinlärning, dessa komponenter är även centrala i forskning inom området. Lärarnas arbete med döva barns läs- och skrivinlärning ligger i linje med såväl Specialskolans styrdokument som befintlig forskning inom området.

<p>Syftet med studien är att försöka belysa det pedagogiska arbetet med döva barns läs- och skrivinlärning utifrån verksamma lärares beskrivningar och koppla det till aktuell och relevant forskning.</p><p>Studiens bakgrund tar upp definitioner av begreppen döv och teckenspråk, samt styrdokumenten som styr undervisningen av döva elever. Därefter presenteras tidigare forskning inom området döva barns läs- och skrivinlärning. Det pedagogiska arbetet med döva barns läs- och skrivinlärning belyses genom intervjuer med lärare i svenska för döva.</p><p>Dövas förstaspråk är teckenspråk. De flesta eleverna har ingen erfarenhet av svenska innan de börjar skolan. Döva barn har därför ett dubbelt arbete när de börjar skolan; de ska lära sig läsa och skriva samtidigt som de lär sig ett nytt språk. Döva barns läs- och skrivinlärning påverkas av flera faktorer, grundläggande är dock kunskaper i deras förstaspråk, teckenspråk. Genom teckenspråket har barnen något att koppla det nya språket till.</p><p>Resultatet visar att det inte finns någon enhetlig metod för döva barns läs- och skrivinlärning, gemensamt för de metoder som används är dock att de bygger på ordbilder. Lärarna i studien betonar teckenspråkskunskap, språklig medvetenhet och självförtroende som viktiga komponenter för döva barns läs- och skrivinlärning, dessa komponenter är även centrala i forskning inom området. Lärarnas arbete med döva barns läs- och skrivinlärning ligger i linje med såväl Specialskolans styrdokument som befintlig forskning inom området.</p>

Denna studie har som syfte att se var och i vilka sammanhang, barn i förskoleåldern menar att de lär sig läsa och skriva. I denna studie behandlar vi sju barns berättelser om vem som spelar störst roll för deras läs- och skrivutveckling, hur de lär sig skriva samt var och i vilka sammanhang de lär sig. Kvalitativ metod, med intervjuer av sju barn ligger till grund för resultat- och analysarbetet, som i denna studie främst visade på att de deltagande barnen lär sig i mötet med sina viktiga andra för att utvecklas till läsande och skrivande individer. Det är också viktigt att poängtera att barns lärande inte startar vid en viss ålder, utan sker kontinuerligt och läs- och skrivutvecklingen börjar i nästan alla fall redan i förskoleåldern (Fast 2011, s. 38f). Denna studie är ett komplement till tidigare genomförda studier, men här utgår vi främst från barnens perspektiv för att försöka fylla det tomrum vi tyckte verkade finnas inom forskningsområdet. Genom intervjuerna med barnen kom vi fram till de resultat som behandlas och analyseras i det fjärde kapitlet. Resultaten av vår studie visar att de intervjuade barnen beskriver att de lär sig mest hemma, tillsammans med familjemedlemmar och andra som står barnen nära, snarare än i förskolan. Resultaten visade också att barnen lär sig genom scaffolding. Barnens sociokulturella kapital gör att det finns skillnader dem emellan. De barn som medverkar i studien, och som fått erfara läsning och skrivning hemma, är också de barn som deltar i vår studie. Till exempel föräldrar verkar således ha en viktig roll för barnens läs- och skrivutveckling. Flera av barnen beskriver sina syskon och/eller föräldrar som viktiga personer som hjälpt dem att utveckla sitt läsande och skrivande. Resultaten från studien förankrar vi i den sociokulturella teorin, där man ser på lärande och kunskap som något som uppstår mellan individer, då vi finner den användbar för att förstå barns syn på sin egen läs- och skrivutveckling.