1983 tillkom de s.k. SVAN-proven i ämnet svenska som andraspråk för grundskolan. Syftet med proven var att kunna bedöma tvåspråkiga elevers färdighet i svenska och ge underlag för rättvis resursfördelning. Dessa prov används fortfarande av vissa pedagoger i ämnet svenska som andraspråk i grundskolan. Eftersom proven nu är över 30 år gamla och har ett annat fokus än vad dagens kommunikativa språkundervisning syftar till kan man därför fråga sig om de är användbara samt vilka eventuella konsekvenser det kan få om provresultaten används som underlag för beslut. För att få svar på frågan om provet är användbart för bedömning har 30 elever med svenska som modersmål genomfört det skriftliga SVAN-provet för grundskolans årskurs 9. Dessutom har enkäter skickats ut till 100 lärare i svenska som andraspråk för att ta reda på i vilket syfte proven fortfarande används. Eftersom analysen visar att nio elever med svenska som modersmål inte klarar provet kan man fråga sig om det är användbart. Resultatet visar att man som testanvändare måste analysera resultaten noggrant och inte endast räkna felsvaren, för att få en så säker bedömning som möjligt. Det är inte själva innehållet i provet som valideras, utan tolkningen av innebörden av testresultatet som är avgörande om ett prov är giltigt eller ogiltigt. Eftersom SVAN-provet fortfarande används är det viktigt att man som pedagog ser till att syftet med provet överensstämmer med dess konstruktion och användning.

Syftet med denna undersökning var att ta reda på hur elever med annat modersmål än svenska presterar på lucktestet i läsförståelsedelen i nationella provet i engelska jämfört med elever med svenska som modersmål. En kvantitativ undersökning av 80 nationella prov visade att resultaten på lucktestet var mycket lägre än på läsförståelsedelen i elevgruppen med annat modersmål, medan dessa båda resultat överensstämde i elevgruppen med svenska som modersmål.  En slutsats av resultatet är att lucktester inte bara mäter läsförståelse, det vill säga reception av text, utan även formell grammatisk kompetens, det vill säga egen skriftlig produktion. Detta ställer större krav på behärskningen av språket i fråga och tidigare forskning kring tredjespråksinlärning och lucktester har visat att dessa orsakar tredjespråksinlärare problem.

The aim of this study is to examine if pupils in the grades 4 - 6 in one school follow Swedish written language norms. The focus on this study is on the Swedish pronouns de, dem and dom. The English equivalent of de and dem is they and them. In the Swedish language we also have the pronoun dom, that is mostly used in colloquial language. This is interesting because its known that pupils today struggle with differentiating de, dem and dom in the Swedish written language. For example, many pupils use colloquial language dom in written language. There is also an ongoing debate about this topic, which I will go more into later in this study. The reason this research is relevant, is because the last time pupils in middle school years 4 - 6 was examined was in the in the 70’s and as I said there is an ongoing debate about the Swedish pronouns de/dem/dom. One of the things that the debate is about, is whether de and dem should be replaced with the colloquial language form dom. The two questions I used to come to a conclusion are: • What pronoun functions do the pupils have difficulties with? (object, subject etc.) • Does the position of the pronoun in the sentence have an impact on what form the pupils use? (does dem/dem här and dom/dom här occur before or after the verb). To answer these questions, I use two cloze procedures. One from Hallencreutz (1980) and the second one is from Håkansson & Norrby (2003). A total of 66 pupils did the cloze procedures. It was 22 pupils from grades 4, 5 and 6 that engaged in this study. The results show that (46 %) of the pupils used the colloquial language dom in the test. When it comes to pronoun functions, a majority of the pupils (59%) failed on the object function. The results also show that the pupils in my study mixed wrong use of dem/dem här and dom/dom här. Sometimes it was used before the verb, and sometimes after the verb. There was no clear pattern that dem/dem här and dom/dom här came after or before the verb, although it is said that dem/dem här and dom/dom här should appear more often after the verb.