Under tonåren går både pojkar och flickor igenom målbrottet. Under denna tid ska de delta i grundskolans musikundervisning där sång i grupp är en del av läroplanens centrala innehåll samt ett av kunskapskraven för ett godkänt betyg i ämnet musik (Skolverket, 2011). Denna studie är gjord med syfte att undersöka erfarna musiklärares förhållningssätt till målbrottet, vilken typ av metoder de använder sig av i sångundervisningen och hur de upplever att elever påverkas av målbrottet. Bakgrunden till studien grundar sig i egna erfarenheter av att utbildningen i sångmetodik för målbrottsröster inte omfattar den typen av undervisningssituation som vanligtvis förekommer i grundskolan. I arbetet beskrivs sång som skolämne i tidigare och nuvarande skolformer och styrdokument, samt hur målbrottet beskrivs i facklitteratur och tidigare studier. Som metod för studien valdes kvalitativa intervjuer och resultaten tolkas utifrån ett hermeneutiskt perspektiv. I resultatdelen redovisas intervjuerna utefter de olika teman som berörs: hur erfarenhet påverkar intervjudeltagarnas förhållningssätt, hur eleverna påverkas av målbrottet, målbrottet i sångundervisningen, betygsättning, samt ett empatiskt bemötande av elever i målbrottet. I den avslutande diskussionsdelen sammankopplas resultaten med tidigare litteratur och forskning och presenteras utefter tre teman: hur målbrottet påverkar eleverna i musikundervisningen, att undervisa elever som befinner sig i målbrottet och betygsättning av elever i målbrottet. Därefter avslutas arbetet med en kort reflektion.

Genom historien har diskussionen om målbrott ofta varit förknippat till män och mäns röstutveckling. Så sent som på 80-talet kom forskare fram till att även kvinnor genomgår denna fysiska förändring i sina röster som då klassificerades som ett målbrott. Det kvinnliga målbrottet har hamnat i skymundan i forskning och diskussioner, trots att sång i många sammanhang anses vara feminint kodat (Bergström-Källén 2011; Green 2002). Syftet med studien har varit att få en uppfattning om hur sångpedagoger reflekterar kring sin undervisning med flickor som genomgår ett målbrott. Detta för se om det fanns skillnader i tankesättet till det manliga målbrottet ur ett genusperspektiv. Undersökningen genomfördes med hjälp av intervjuer med fyra olika sångpedagoger av blandade åldrar. Samtliga intervjuer spelades in och transkriberades för att likheter och skillnader i pedagogernas svar skulle kunna urskiljas.Resultatet visar att en flicka i målbrottet bör få jobba med repertoar som är bekväm och i det röstläge där flickan har kontroll. Då pedagogerna var eniga om att en flicka i målbrottet ofta har ett lågt självförtroende är det väsentligt att inte pusha henne för hårt. Analysen har sedan resulterat i ett arbetssätt som kan ge pedagoger en fingervisning i hur ett arbete kan se ut med en flicka i målbrottet. Av analysen kan nyckelord plockas ut som Egaliseringsövningar, repertoar i litet omfång ochSamtal om målbrottet. Samtalet om målbrott bör ske men om flickan visar tecken på lågt självförtroende kan till exempel begreppet röstförändring vara ett alternativ.