Syftet med denna studie har varit att undersöka hur förskollärare, yrkesverksamma på mångkulturella förskolor, arbetar och förhåller sig till kulturella skillnader för att bidra till kulturell jämlikhet inom förskolans verksamhet. Studien bygger på en kvalitativ studie där vi intervjuade två förskollärare från två skilda avdelningar på en förskola i en mellanstor stad. Utifrån studiens syfte och frågeställningar valde vi att använda oss utav Vygotskijs sociokulturella perspektiv i vilket utgångspunkten utgår från tänkande, kommunikation samt relationer till och med andra människor. Studiens resultat visar att förskollärarna har ett grundläggande interkulturellt förhållningssätt genom bland annat bemötandet av barn och vårdnadshavare men att de på grund av begränsade kunskaper och erfarenheter inte har förmågan att tillvarata detta i planeringen av undervisningen. Resultatet visar även på att förskollärarna använder sig av kulturella verktyg i form av kommunikation samt interaktion när de exempelvis efterfrågar om det talas några andra språk i hemmet samt att förskollärarna kommunicerar med såväl barn som vårdnadshavare på andra språk än svenska. I studien framkommer det tydligt hur förskollärarna aktivt arbetar med att se till barns likheter i stället för barns olikheter av rädsla för att det skall uppfattas som förminskande av barn. I studien redovisas det för forskning vilken bland annat redogör för betydelsen av att lyfta fram både likheter samt olikheter som något positivt. Hur förskollärare ser på barns kulturella bakgrund samt olikheter är avgörande för om och på vilket sätt mångfalden synliggörs. I studien framkommer det hur arbetslaget försöker tillvarata barns kulturella olikheter genom att bland annat föra in fraser och ord på andra språk som anses vara relevanta för de barn som vistas på förskolan. I studien framkommer det att förskollärarna saknar verktyg för att tillvarata barns kompetenser i form av ett interkulturellt förhållningssätt är att resultatet visar hur endast ett barn i barngruppen använder sig av det engelska språket. Studiens slutsats redogör för hur ett interkulturellt arbetssätt handlar om att vara öppna för barns kulturella skillnader, språk samt barns olikheter. När förskollärare har förmågan att tillvarata barns olikheter och kulturella skillnader i meningsfulla samt sociala sammanhang möjliggörs det för ett ökat lärande samt utveckling av barns individuella utveckling, sociala kompetenser samt förståelse och respekt för varandras olikheter.

BAKGRUND:Sverige är idag ett mångkulturellt samhälle vilket även avspeglar sig i skolan. För verksamma pedagoger innebär detta att ta tillvara på den kulturella mångfalden samt att anpassa verksamheten utifrån elevernas olika behov och förutsättningar. Vi redogör i vår litteraturbakgrund för aktuell forskning och litteratur som berör vårt valdaundersökningsområde. Vi har också valt ur mål ur styrdokument samt kursplaner som vi anser är relevanta för vårt syfte.SYFTE:Vårt syfte är att ta reda på pedagogers förhållningssätt till mångkulturalitet och hur ett sådant förhållningssätt tillämpas i skolan. Studiens syfte är inte att få en generell uppfattning utan vi har valt att intervjua fem pedagoger som vi tror har kunskaper inom området.METOD:Studien bygger på osystematiska observationer samt delvis strukturerade intervjuer med fem pedagoger verksamma i år 1-9.RESULTAT:Samtliga pedagoger har svårigheter med att tolka och förstå vad ett mångkulturelltförhållningssätt innebär. Det flesta av respondenterna har inte reflekterat över sitt eget förhållningssätt till mångkulturalitet eller hur de tillämpar det i praktiken. Under våra intervjuer då respondenterna tvingades reflektera över sitt förhållningssätt samt tillämpningkunde vi dock se att de hade ett förhållningssätt till mångkulturalitet samt att flertalet tillämpade detta.