<p><em>Han tror på sig själv, medan hon inte vågar</em> är en kvalitativ studie av hur männen och kvinnorna skildras i <em>Svenska Dagbladets </em>näringslivstexter. Hur media bidrar till att föra vidare de genusmönster som redan existerar av män och kvinnor, alltså att männen är handlingskraftiga och starka och kvinnorna tillbakadragna och mjuka.</p><p>Författaren har analyserat 20 texter ur <em>Svenska Dagbladet Näringsliv </em>med hjälp av en kvalitativ textanalys med diskursteoretisk inriktning. Syftet var att undersöka hur <em>SvD</em> skildrar maktens män och kvinnor. De teorier författaren har utgått ifrån är bland andra Yvonne Hirdmans teorier om genus och Anita Göranssons definitioner av makt.</p><p>Studien visar att <em>Svenska Dagbladet </em>följer de genusmönster som redan existerar. Kvinnan är alltså i texterna i <em>SvD Näringsliv</em> osäkrare än mannen och mannen är handlingskraftigare och positivare än kvinnan. Han tror på sig själv, medan hon inte vågar. Detta märker man efter att ha läst alla texter, men det kan vara svårt att se då man endast jämför texterna en och en. </p>

Han tror på sig själv, medan hon inte vågar är en kvalitativ studie av hur männen och kvinnorna skildras i Svenska Dagbladets näringslivstexter. Hur media bidrar till att föra vidare de genusmönster som redan existerar av män och kvinnor, alltså att männen är handlingskraftiga och starka och kvinnorna tillbakadragna och mjuka. Författaren har analyserat 20 texter ur Svenska Dagbladet Näringsliv med hjälp av en kvalitativ textanalys med diskursteoretisk inriktning. Syftet var att undersöka hur SvD skildrar maktens män och kvinnor. De teorier författaren har utgått ifrån är bland andra Yvonne Hirdmans teorier om genus och Anita Göranssons definitioner av makt. Studien visar att Svenska Dagbladet följer de genusmönster som redan existerar. Kvinnan är alltså i texterna i SvD Näringsliv osäkrare än mannen och mannen är handlingskraftigare och positivare än kvinnan. Han tror på sig själv, medan hon inte vågar. Detta märker man efter att ha läst alla texter, men det kan vara svårt att se då man endast jämför texterna en och en.

Detta är en kvalitativ och kvantitativ studie som undersöker hur kvinnliga och manliga makthavare framställs i TV4:s och SVT:s morgonprogram Nyhetsmorgon och Gomorron Sverige. Vidare undersöks om det är några skillnader mellan den kommersiella kanalen respektive den public service-ägda kanalen i bemötandet och framställningen av makthavare i morgonprogrammen. De två morgonprogrammen Nyhetsmorgon och Gomorron Sverige undersöktes genom totalt 28 klipp som sändes i september och oktober 2012. Den kvantitativa studien har använts främst till mätbara frågor för att undersöka bland annat om tonen i intervjun är vänskaplig, granskande eller neutral, om ämnet i intervjun är hårt eller mjukt samt om samma tid läggs på profession och person när det gäller kvinnliga respektive manliga makthavare. Den kvalitativa studien har använts för att studera klippen i morgonprogrammen mer ingående och det som har studerats och tolkats är bland annat bildgestaltning, vilka ämnen som tas upp (hårda/mjuka) samt vilka frågor som ställs till makthavarna. SVT har i de analyserade fallen vid fler tillfällen än TV4 presenterat makthavaren med både namn och rätt titel. När det gäller längd i minuter som kvinnliga och manliga makthavare fått medverka i morgonprogrammen har kvinnor fått mindre tid än männen, i båda kanalerna. I SVT får män till största delen prata om hårda ämnen och kvinnor om mjuka ämnen, medan det är mer jämställt i TV4. I det undersökta materialet finns vissa skillnader mellan kanalerna och hur de framställer makthavare. Detta kan bero på målgruppstänk då Gomorron Sveriges målgrupp vill ha nyheterna framställda på ett traditionellt sätt, medan Nyhetsmorgons målgrupp vill ha en blandning av underhållning och nyheter.