No description available.

No description available.

Zugl.: Budapest, Univ., Diss., 2003 / Zsfassung in engl. Sprache

Detta arbetes mål har varit att hjälpa företaget SMA Mineral att utreda de rödamissfärgningar som allt oftare påträffats i deras marmor. Rapporten är högst visuellpå mikroskopisk nivå, och avhandlar vad missfärgningarna beror på. Provmaterialhar undersökts och karakteriserats mineralogiskt och geokemiskt, och typer avmissfärgningen har identifierats. Även en förklaring över de geologiska processersom ger upphov till missfärgningarna har formats. De metoder som använts underarbetet är egna undersökningar med komplement av en litteraturstudie påavhandlingar som handlar om just missfärgningar i marmor. Provmaterial harinhämtats från tre olika platser i gruvan, dessa har sågats och tvättats och några haräven slipats och polerats. Detta material har sedan använts genom hela arbetet.Optiska observationer med hjälp av binokulär har dokumenterats digitalt, detta gavinformation om att missfärgningen ligger mellan karbonatkristallerna, och sannolikthar varit av en mer löslig karaktär i ett tidigare skede. Utifrån detta kategoriserasmissfärgningen till två olika typer. Typ A förekommer som asymmetriska,koncentrerade fläckar på och mellan kristaller men till synes oregelbundet, medantyp B följer mikrofina sprickor och kan ses i bandade regelbundna formationer imaterialet. Järnrika kristaller upptäcktes i missfärgningarnas omedelbara närhet ochhär skapades hypotesen om att det är järnoxider som orsakat föroreningarna. ÄvenSEM-analyser har gjorts för att kunna identifiera den geokemiska sammansättningenav missfärgningarna. Resultaten från SEM- och XRF-analyserna bekräftade tesen, dåjärn förekom i varierande grad i samtliga analyser utom en. Dessutom hittadeshematit som i sig lämnar röda spår, samt ren rost i form av goetit. Ävenlitteraturstudien bekräftade att förekomster av järnrika mineral i marmor förr ellersenare kommer att orsaka missfärgningar. / The goal of this project has been to assist SMA mineral, a limestone producer, tofind the source of red discolourations found in their crystalline limestone. Thediscolouration has appeared on a more regular basis than before and is starting tobecome a problem for the company.This is a highly visual report focused on a microscopical level, that follows thestudy and finding of the origin of the red discolourations. Specimens from threedifferent locations in the quarry have been collected, then cut to proper sizes to fitthe needs for the scans and examinations suited for the project. Some of the sampleswere polished to fit the requirements of SEM. The material has been opticallyanalysed through a binocular microscope and documented with high resolutionimages. This was the first major breakthrough, since the discolouration showed tobe placed between the carbonate crystals, and appeared to have been more of asolution-like substance at some point. Based on the findings, the discolourationcould be categorised inte two types, type A appears as an irregular spotting oncrystal surfaces with a deeper red colour, whilst type B can be found in fine cracksin the material and follows a more regular pattern. Lots of minerals rich in ironwere also found in close proximity to the discolourations, which led to a hypothesisthat iron oxides might be the source of the problem. The thesis was confirmed bySEM- and XRF analyses of the material. Iron in different weight-percentages wasfound in all of the analyses except for one.The mineralogical and geochemical properties of the discolouration has beendefined, and the geological process that leads to the discolouration is explained.

1716 schuf der venetianische Bildhauer Antonio Corradini zwei Kentaurengruppen aus Marmor. Um 1730 wurden sie an der Westseite des Palais im Großen Garten aufgestellt und stehen dort bis heute. Es sind Nessus und Deianira und Eurytus und Hippodameia. Die kunstwissenschaftliche Analyse untersucht den Ankauf für Dresden und die Benennung der dargestellten Kentauren und der von ihnen geraubten Frauen.

No description available.

Magma which intrudes into carbonate rich crust, interacts with the carbonate in several ways, for example by contact metamorphism and formation of marble or by metasomatism resulting in calc-silicate skarn. These processes release volatiles, such as CO2, from the carbonate and might thus cause climate change. One volcanic complex where the intrusions and their surrounding metamorphic aureole are well exposed and therefore convenient for investigation of magma-carbonate interaction is the Carlingford Igneous Centre in NE of Ireland. The complex is dominated by a gabbro lopolith and a microgranite ring dyke, which intruded into limestone and meta-siltstone at around 62-60 Ma. The purpose of this study is to investigate the extent of magma-carbonate interaction and assess the amount of CO2 which could have been released from the aureole at Carlingford. This is done by analysing major and trace elements as well as carbon and sulphur content in skarn and marble samples from a transect along the calc-silicate metamorphic aureole. The analytical methods used are SEM- EDX, XRF, LA-ICP-MS and carbon and sulphur analyses. The CO2 release is calculated by comparing the carbon and CO2 content in the skarn and marble samples with that in the unmetamorphosed limestone. The results show that the skarn has experienced a strong interaction with the magma, as it contains several high-grade minerals, such as wollastonite, vesuvianite and pyrope, and has lost almost all its carbon. The extent of interaction and amount of CO2 release is generally much lower in the marble, even though a few marble samples show a strong interaction and a high degree of degassing. On the other hand, the amount of marble in the aureole turns out to be significantly higher than the amount of skarn (70-90% compared to 10-30%). The total mass of CO2 release from the calc-silicate aureole is calculated to 0.64-9.06 Gt, where 1.30-2.67 Gt being the most realistic amount. This released CO2 has probably not caused any significant climate change on its own but may have had a small contribution to global warming together with other volcanoes that were active during the same period of time. / Magma som tränger in i karbonatrik jordskorpa, integrerar med karbonaten på flera olika sätt, t.ex. genom kontaktmetamorfos och bildande av marmor eller genom metasomatos, vilket resulterar i kalk-silikatisk skarn. Dessa processer släpper ut flyktiga ämnen, som exempelvis CO2, från karbonaten och kan därmed orsaka klimatförändring. Ett vulkaniskt komplex där intrusioner och deras omgivande metamorfa aureoler är välexponerade och därmed lämpliga för undersökning av magma-karbonat-interaktion är Carlingford Igneous Centre i nordöstra Irland. Komplexet domineras av en gabbro-lopolit och en mikrogranitisk ring-gång, som trängde in i kalksten och metasiltsten för ca 62-60 Ma. Syftet med studien är att undersöka graden av magma-karbonat-interaktion och bedöma mängden CO2 som kan ha släppts ut från aureolen i Carlingford. Detta utförs genom analysering av huvudelement och spårelement samt av kol- och svavelinnehåll i skarn- och marmorprover från en transekt genom den kalk-silikatiska metamorfa aureolen. De analytiska metoder som används är SEM-EDX, XRF, LA-ICP- MS samt kol- och svavelanalyser. Mängden CO2 beräknas genom att jämföra kol- och CO2-innehåll i skarn- och marmorprover med innehållet kol och CO2 i den ickemetamorfa kalkstenen. Resultaten visar att skarn har genomgått en stark interaktion med magman, då bergarten innehåller flera mineral av hög metamorf grad, som exempelvis wollastonit, vesuvianit och pyrop, samt har förlorat nästan allt sitt kol. Graden interaktion och mängden CO2-utsläpp är generellt mycket lägre i marmorn än i skarnen, även fast några marmorprover visar stark interaktion och en stor del avgasning. Å andra sidan är mängden marmor i aureolen signifikant högre än mängden skarn (70-90% jämfört med 10-30%). Den totala massan av CO2-utsläpp från den kalk-silikatiska delen av aureolen är beräknad till 0,64-9,06 Gt, där 1,30-2,67 Gt anses vara den mest realistiska mängden. Detta utsläpp av CO2 har troligtvis inte orsakat någon signifikant klimatpåverkan på egen hand, men kan ha haft en liten bidragande effekt till global uppvärmning tillsammans med andra vulkaner som var aktiva under samma geologiska tidsperiod.

No description available.