<p>Uppsatsen har behandlat en fråga av betydelse för det sociala arbetets utmaningar i en globaliserad värld – mediernas makt att formulera sociala problembilder. Syftet har varit att med hjälp av en diskursanalytisk ansats studera nationella mediediskurser som berör de som benämns ”gömda flyktingbarn”. Detta för att se hur de framställs och vilka möjliga konsekvenser det får för det sociala arbetet. Textmaterial från tidningar och radio har analyserats mot bakgrund av tidigare forskning samt kunskapen kring ”barnets bästa”. Den diskursanalytiska tolkningsramen har använts för att synliggöra samband och skapa förståelse för texters möjligheter att påverka formandet av samhällets diskurser.</p><p>Analysens resultat har synliggjort både dominerande och alternativa framställningar av de ”gömda flyktingbarnen”. Nyhetsrapporteringen övertas till stor del av beskrivningar som leder till en syn på barnens existens som ett problem och medierna både uppmärksammar och reproducerar en världsordning där barnens rättigheter ifrågasätts. Gransknigen kunde också visa att det finns en tröghet inbäddad i mediedebatten där förändring och nytänkande blir svåråtkomligt och där alternativa skildringar av ”gömda flyktingbarn” hamnar i skymundan. Studien har visat att socialarbetaren står inför stora utmaningar att ifrågasätta de maktstrukturer, både synliga och osynliga, som pågår omkring dem och som bidrar till att återskapa en strukturell diskriminering.</p>

Uppsatsen har behandlat en fråga av betydelse för det sociala arbetets utmaningar i en globaliserad värld – mediernas makt att formulera sociala problembilder. Syftet har varit att med hjälp av en diskursanalytisk ansats studera nationella mediediskurser som berör de som benämns ”gömda flyktingbarn”. Detta för att se hur de framställs och vilka möjliga konsekvenser det får för det sociala arbetet. Textmaterial från tidningar och radio har analyserats mot bakgrund av tidigare forskning samt kunskapen kring ”barnets bästa”. Den diskursanalytiska tolkningsramen har använts för att synliggöra samband och skapa förståelse för texters möjligheter att påverka formandet av samhällets diskurser. Analysens resultat har synliggjort både dominerande och alternativa framställningar av de ”gömda flyktingbarnen”. Nyhetsrapporteringen övertas till stor del av beskrivningar som leder till en syn på barnens existens som ett problem och medierna både uppmärksammar och reproducerar en världsordning där barnens rättigheter ifrågasätts. Gransknigen kunde också visa att det finns en tröghet inbäddad i mediedebatten där förändring och nytänkande blir svåråtkomligt och där alternativa skildringar av ”gömda flyktingbarn” hamnar i skymundan. Studien har visat att socialarbetaren står inför stora utmaningar att ifrågasätta de maktstrukturer, både synliga och osynliga, som pågår omkring dem och som bidrar till att återskapa en strukturell diskriminering.

År 2019 förstärktes Sveriges skollag och därmed förskolans uppdrag med att främja Sveriges nationella minoriteters språk och kulturer i förskolan (Skolverket, 2018a). Trots förstärkningen i skollagen framgår det i tidigare forskning att det förekommer kunskapsbrister i skolan, därmed även i förskolans verksamhet, kring Sveriges nationella minoriteters språk och kulturer (Rodell Olgaç, 2020). Syftet med föreliggande studie är att undersöka om en del av svaret på kunskapsbristerna kan återspeglas i de diskurser som dominerar samhällsdebatten kring nationella minoriteters språk och kulturer i Sverige. En viktig plattform för skapandet och reflektionen av dessa diskurser är media (Fairclough, 1995). Studien har därför genomförts som en dokumentanalys, där fokuset har varit på mediediskurser som berör nationella minoriteters språk och kulturer. Analysen har sedan fortsatt med att undersöka på vilket sätt de framträdande mediediskurser potentiellt kan påverka förskolans pedagogiska verksamhet. Det insamlade materialet bestod av tidningsartiklar från tre av Sveriges största dagstidningar under år 2010- år 2022. För att identifiera och analysera mediediskurser har kritisk diskursanalys använts samt Faircloughs (1992; 2015) tredimensionella analysmodell. För att utforska hur dessa mediediskurser kan påverka förskolans pedagogiska verksamhet har även Nancy Frasers teori om social rättvisa tillämpats (Fraser, 2003; 2008; 2011). Resultaten av studien tyder på att mediematerialet som behandlar nationella minoriteter genomgående uttrycker bland annat en assimilerande och diskriminerande diskurs under hela den analyserade tidsperioden. En analys med utgångspunkt i Frasers (2003) teori om social rättvisa har resulterat i att dessa diskurser kan utgöra hinder för förskolans främjande av nationella minoriteters språk och kulturer. Den framträdande diskrimineringsdiskursen och assimileringsdiskursen kan i sin tur riskera att öka den kulturella dominansen på samhällelig nivå och förstärka en enspråkig norm där svenska språket och kulturen anses vara överordnat andra språk och kulturer, inklusive nationella minoriteters språk och kulturer. Dessa konsekvenser av diskurserna kan i sin tur riskera att negativt påverka förskolans pedagogiska arbete genom att politiska beslut om förskolans läroplansinnehåll inte prioriterar nationella minoriteters språk och kulturer samt att förskolans strävan mot en likvärdig förskola, där alla barn har rätt till sitt/sina språk, riskeras att motverkas. En slutsats som kan dras utifrån resultatet är att det är av stor vikt att förskolepersonal intar ett normkritiskt perspektiv för att bli medvetna om de normer och strukturer som hindrar främjandet av de nationella minoriteternas språk och kulturer i förskolan och på så sätt kunna arbeta för en mer socialt rättvis förskoleverksamhet.