<p>Syftet med examensarbetet var att undersöka manganhaltens inverkan på skärbarheten och de mekaniska egenskaperna i varmarbetsstål Dievar samt kontrollera och undersöka hypotesen<em> </em>att material med låga Ac1 temperaturer maskinbearbetas svårare än material med högre temperaturer. </p><p>Skärbarhet hos Dievar med olika Mn-halt från 0,084 till 1,59 vikts% studerades i härdat tillstånd med ett pinnfräsningstest. Skärbarheten karakteriserades genom mätning av verktygslivslängd och skärkrafter. Verktygslivslängd bestämdes av fasförslitningsutvecklingen på verktyget. Förslitningsmekanismer studerades på verktygets spån- och släppningssidor med hjälp av svepelektronmikroskop (SEM). Dragprov vid rums- och förhöjd temperatur genomfördes för att studera mangans inverkan på hållfasthetsegenskaper hos Dievar. Mikrostrukturen av stålen i härdat och anlöpt tillstånd undersöktes i SEM. Ac1 temperatur i stålen uppmättes med dilatometer.</p><p>Mangan visade sig ha en positiv inverkan på skärbarheten i Dievar. Verktygets livslängd var två gånger längre vid pinnfräsning av Dievar 1,59 vikts% Mn i jämförelse med Dievar 0,084 och 0,27 vikts% Mn. Mer påkletningsbenägna stål med lägre Mn-halt orsakade mer adhesiv nötning och urflisning av fräsens skäregg. Detta ledde till att förslitningen utvecklades hastigare under bearbetningen av Dievar med lägre Mn-halt.</p><p>De uppmätta skärkrafterna under bearbetning förklarade inte skillnaden i skärbarheten mellan Dievar med olika Mn-halt; skärkrafter var lika i alla material.</p><p>Dievar med högre Mn-halt innehöll mindre primära molybdenrika karbider än Dievar med lägre Mn-halt. Detta berodde på att manganet minskade Ac1 temperaturen i Dievar.</p><p>Mn-halten i Dievar påverkade inte hållfasthetsegenskaperna vid rumstemperatur men visade en tendens att minska stålets hållfasthet vid hög temperatur.</p><p>De genomförda undersökningarna bekräftade inte hypotesen att material med lägre Ac1 temperaturer har sämre maskinbearbetbarhet än material med högre temperaturer. Dievar 1,59 vikts% Mn hade betydligt lägre Ac1 temperatur än andra Dievar-material samt modifierat Orvar men visade sig vara lättare att bearbeta.</p> / <p>The aim of the study was to investigate influence of manganese content on the machinability and mechanical properties of a hot-work tool steel Dievar and verify a hypothesis that materials with low Ac1 temperatures are more difficult to machine than steels with higher Ac1 temperatures.</p><p>Machinability of Dievar with varying manganese content from 0,084 to 1,59 wt% was investigated in the hardened condition in the milling operation. The machinability of the steels was characterized by measuring tool life and cutting forces during machining. The tool life was estimated by measuring flank wear on the tools. Wear mechanisms were investigated on the clearance and rake faces of the tools by SEM. Tensile tests at room and elevated temperatures were carried out to examine the manganese influence on the mechanical properties of Dievar. Microstructure of the steels in hardened and tempered condition was investigated by SEM. Dilatometer tests were done to determine the Ac1 temperature for the steels.</p><p>Manganese content showed to have a positive effect on the machinability of Dievar. Two times longer tool life was reached when end milling Dievar 1,59 wt% Mn comparing to end milling Dievar 0,084 and 0,27 wt% Mn. More adhesive wear and chipping were observed on the tools after end milling the lower manganese containing steels. This resulted in more progressive wear and shorter tool life during machining of these steels.</p><p>The measured cutting forces could not be related to the difference in machinability of the steels with different manganese content. The generated cutting forces were similar for all the tested steels.</p><p>Dievar with higher manganese content contained less primary molybdenum-rich carbides in the microstructure. It was related to the lower Ac1 temperature of Dievar 1,59 wt% Mn comparing to the lower manganese containing steels.</p><p>The manganese content showed no influence on the tensile properties of Dievar at room temperature and a tendency to a slight decrease in yield and ultimate strength at the elevated temperature.</p><p>The machinability tests carried out in the present study did not confirm the hypothesis that materials with low Ac1 temperatures have poor machinability.  Dievar 1,59 wt% Mn had much lower Ac1 temperatures than the other Dievar steels and the modified Orvar steel but showed to have an improved machinability compared to the others.</p>

Syftet med uppsatsen är att undersöka vad kunder inom den industriella marknaden värdesätter i valet av ny leverantör. Den teoretiska referensramen diskuterar hur utvecklingen av en nyetablerad kundrelation ser ut från det inledande relationsstadiet då kontakt tas fram till det etablerade stadiet där parterna har samarbetat under flera år och känner varandra väl. Intervjuer på fallföretaget Sjölanders Mekaniska samt intervjuer med två representanter från respektive Kund, Kund A och Kund B, har genomförts. Målet var att få en bred förståelse för fallföretagets och kundernas verksamhetsområde, dess kultur samt vad de värdesätter i en affärsrelation för att kunna hitta en röd tråd i hur ett lyckat samarbete mellan ny kund och leverantör uppnås. Ett samarbete har skett med en parallell undersökning (L. Ask &amp; K. Westh 2009) av fallföretagets redan etablerade kundrelationer för att få en helhetsbild av fallföretagets kundrelationer. Det som värdesätts i en ny relation är att en öppen dialog kan föras och att företaget har den kompetens som behövs samt att de är flexibla inför kundernas behov. Andra viktiga faktorer som framkom i undersökningen var bland annat kommunikation, öppenhet och ärlighet.

No description available.

Syftet med examensarbetet var att undersöka manganhaltens inverkan på skärbarheten och de mekaniska egenskaperna i varmarbetsstål Dievar samt kontrollera och undersöka hypotesen att material med låga Ac1 temperaturer maskinbearbetas svårare än material med högre temperaturer.  Skärbarhet hos Dievar med olika Mn-halt från 0,084 till 1,59 vikts% studerades i härdat tillstånd med ett pinnfräsningstest. Skärbarheten karakteriserades genom mätning av verktygslivslängd och skärkrafter. Verktygslivslängd bestämdes av fasförslitningsutvecklingen på verktyget. Förslitningsmekanismer studerades på verktygets spån- och släppningssidor med hjälp av svepelektronmikroskop (SEM). Dragprov vid rums- och förhöjd temperatur genomfördes för att studera mangans inverkan på hållfasthetsegenskaper hos Dievar. Mikrostrukturen av stålen i härdat och anlöpt tillstånd undersöktes i SEM. Ac1 temperatur i stålen uppmättes med dilatometer. Mangan visade sig ha en positiv inverkan på skärbarheten i Dievar. Verktygets livslängd var två gånger längre vid pinnfräsning av Dievar 1,59 vikts% Mn i jämförelse med Dievar 0,084 och 0,27 vikts% Mn. Mer påkletningsbenägna stål med lägre Mn-halt orsakade mer adhesiv nötning och urflisning av fräsens skäregg. Detta ledde till att förslitningen utvecklades hastigare under bearbetningen av Dievar med lägre Mn-halt. De uppmätta skärkrafterna under bearbetning förklarade inte skillnaden i skärbarheten mellan Dievar med olika Mn-halt; skärkrafter var lika i alla material. Dievar med högre Mn-halt innehöll mindre primära molybdenrika karbider än Dievar med lägre Mn-halt. Detta berodde på att manganet minskade Ac1 temperaturen i Dievar. Mn-halten i Dievar påverkade inte hållfasthetsegenskaperna vid rumstemperatur men visade en tendens att minska stålets hållfasthet vid hög temperatur. De genomförda undersökningarna bekräftade inte hypotesen att material med lägre Ac1 temperaturer har sämre maskinbearbetbarhet än material med högre temperaturer. Dievar 1,59 vikts% Mn hade betydligt lägre Ac1 temperatur än andra Dievar-material samt modifierat Orvar men visade sig vara lättare att bearbeta. / The aim of the study was to investigate influence of manganese content on the machinability and mechanical properties of a hot-work tool steel Dievar and verify a hypothesis that materials with low Ac1 temperatures are more difficult to machine than steels with higher Ac1 temperatures. Machinability of Dievar with varying manganese content from 0,084 to 1,59 wt% was investigated in the hardened condition in the milling operation. The machinability of the steels was characterized by measuring tool life and cutting forces during machining. The tool life was estimated by measuring flank wear on the tools. Wear mechanisms were investigated on the clearance and rake faces of the tools by SEM. Tensile tests at room and elevated temperatures were carried out to examine the manganese influence on the mechanical properties of Dievar. Microstructure of the steels in hardened and tempered condition was investigated by SEM. Dilatometer tests were done to determine the Ac1 temperature for the steels. Manganese content showed to have a positive effect on the machinability of Dievar. Two times longer tool life was reached when end milling Dievar 1,59 wt% Mn comparing to end milling Dievar 0,084 and 0,27 wt% Mn. More adhesive wear and chipping were observed on the tools after end milling the lower manganese containing steels. This resulted in more progressive wear and shorter tool life during machining of these steels. The measured cutting forces could not be related to the difference in machinability of the steels with different manganese content. The generated cutting forces were similar for all the tested steels. Dievar with higher manganese content contained less primary molybdenum-rich carbides in the microstructure. It was related to the lower Ac1 temperature of Dievar 1,59 wt% Mn comparing to the lower manganese containing steels. The manganese content showed no influence on the tensile properties of Dievar at room temperature and a tendency to a slight decrease in yield and ultimate strength at the elevated temperature. The machinability tests carried out in the present study did not confirm the hypothesis that materials with low Ac1 temperatures have poor machinability.  Dievar 1,59 wt% Mn had much lower Ac1 temperatures than the other Dievar steels and the modified Orvar steel but showed to have an improved machinability compared to the others.

Studien undersöker om elastiska trikådetaljer på en skinnhandske kan motverka att plastisk deformation av skinnet uppstår. Syftet är att utveckla en skinnhandske med trikådetaljer i herrmodell åt företaget Billy Nord Creative. Företaget ställde krav på att skinnhandsken skulle vara tillverkad i kromgarvad lammnappa. Krav ställdes även på den trikåvara som skulle utvecklas, skinnhandskens konstruktion samt livslängd. För att få reda på vilka töjningar som sker på en skinnhandske togs antropometriska data på herrhänder i platt och knutet tillstånd. Detta för att undersöka vilka förlängningar som sker av sträckan i breddriktning samt längdriktning. Vid framtagning av den elastiska trikåvaran användes polyestergarn och för att förbättra trikåns elastiska egenskaper stickades polyamid/elastangarn in. Även maskininställningar justerades för att se hur trikåvarornas mekaniska egenskaper påverkades. Efter mekaniska tester på de framtagna trikåvarorna i form av elasticitets- och noppbildningstester kunde en av trikåvarorna väljas ut som den mest lämpade. Samma mekaniska tester gjordes även på skinnet. Genom uträkningar bestämdes vilka mått trikåmönsterdelarna bör ha för att ge önskad effekt. Två handskmönster togs fram där trikåmönsterdelarna placerades i bredd- och längdriktning för att på så sätt undvika deformation av skinnet i dessa riktningar. Jämförs de mekaniska egenskaperna hos skinn och trikå så uppvisar skinn mer viskoelastisk deformation medan trikå uppvisar mer elastisk deformation. Sammanfogas skinn med trikå i en serie borde dessa därför bete sig som ett Maxwellmaterial om en kraft läggs på. För att undersöka detta utfördes ett elasticitetstest på en provbit där skinn och trikå sammanfogats. Testet visade att plastisk deformation av skinnet inte uppnås vilket bekräftar att dessa tillsammans beter sig som ett Maxwellmaterial. Prototyper syddes upp utifrån de handskmönster som tagits fram. Både elasticitetstesterna och prototyperna visade att en skinnhandske med elastiska trikådetaljer kan konstrueras och att trikåmönsterdelarna bidrar till att skinnet inte uppnår plastisk deformation. / Program: Textilingenjörsutbildningen

Syftet med detta arbete var att undersöka ”environmental storytelling” och dess betydelse i att bygga ut spelmiljöer. Begreppet och tankarna på ”environmental storytelling” har baserats på Don Carson och Henry Jenkins tankar kring ämnet. Utöver dessa källor användes även områdena kring ”immersion” och ”affordence”. Till undersökningen producerades en artefakt bestående av tre utrenderade 3D-miljöer, som sedan användes i kvalitativa intervjuer. Intervjuerna bestod av frågor kring hur informanterna uppfattade bilderna. Resultatet av intervjuerna visade att de narrativa ledtrådarna fick störst fokus över de mekaniska ledtrådarna. Det visades även att flera av ledtrådarna kunde byta roll, narrativa kunde fungera som mekaniska respektive mekaniska kunde fungera som narrativa. Det framgick att ”environmental storytelling” ger ett ytterligare djup till spelaren från spelmiljöerna. För ett framtida arbete skulle ytterligare fördjupning inom olika miljöer förekomma, med större fokus på hur människor uppfattar berättelser genom tecken och objekt, samt fler infallsvinklar från andra livserfarenheter.

This paper is the result of a case study conducted at Uppåkra Mekaniska AB during the spring of 2006. The task that was presented by Uppåkra was to develop a basis for a decision for the planning activities at the company, so that in the future they can create lot-sizes which are based upon a total cost perspective. Total cost in regards to lot-sizing is defined as the sum of the administrative reordering costs and warehousing cost per stock keeping unit. To collect data a series of interviews and observations were conducted. This data was then used during the lot-sizing simulation and analysis. The 15 units that the simulation was conducted on were grouped into three item classes depending how many different machine setups they required during the production process. Class A contained items which resulted in only one machine setup; where as those items in Class B had several different setups. Class C represents items without any machine setups, but requires shorter preparation for assembly. In the simulations the Wilson’s formula, Economic Part Period (EPP) and Least Cost method (LC) were compared with the lot-sizing model currently used by Uppåkra. The simulation results showed that there is a large potential to reduce the cost of lot-sizing by using the Wilson’s formula instead of the current model. For the 15 units simulated in this study, there was the potential to reduce costs by 5000SEK per unit yearly.

<p>This paper is the result of a case study conducted at Uppåkra Mekaniska AB during the spring of 2006. The task that was presented by Uppåkra was to develop a basis for a decision for the planning activities at the company, so that in the future they can create lot-sizes which are based upon a total cost perspective. Total cost in regards to lot-sizing is defined as the sum of the administrative reordering costs and warehousing cost per stock keeping unit.</p><p>To collect data a series of interviews and observations were conducted. This data was then used during the lot-sizing simulation and analysis. The 15 units that the simulation was conducted on were grouped into three item classes depending how many different machine setups they required during the production process. Class A contained items which resulted in only one machine setup; where as those items in Class B had several different setups. Class C represents items without any machine setups, but requires shorter preparation for assembly. In the simulations the Wilson’s formula, Economic Part Period (EPP) and Least Cost method (LC) were compared with the lot-sizing model currently used by Uppåkra.</p><p>The simulation results showed that there is a large potential to reduce the cost of lot-sizing by using the Wilson’s formula instead of the current model. For the 15 units simulated in this study, there was the potential to reduce costs by 5000SEK per unit yearly.</p>

No description available.

Sammanfattning I denna rapporten har en innovativ metod framtagits för att tillvarata textilt avfall. Fokus för projektet har legat mycket på praktiska framställningen. Fibrer som inte är spinnbara och inte längre har någon valutavärde återupplivas och får ett nytt liv. Istället för att slänga textilier till förbränning har det i arbetet presenteras en ny metod genom nonwoven som bidrar till återanvändning och materialåtervinning av textilier. Fler fördelar för metoden är att det går fort, det är billigt och återvunna material används. Konceptet är att producera ospunnet garn från nonwoven för att slutligen använda dessa i mattor som applikationsområde. Produktionen av nonwovengarn är en ny idé som behöver bli testad för att bestämma produktionsparametrarna för optimala garner.  Praktiska framtagningen genomgår processerna, öppning, kardning, sträckning,  mekanisk nålning, termisk värmning, tillskärning av garn och vävning. Vid start av projektet testades produktion av nonwovens genom olika metoder för 50/50 bomull/polyester, med enbart mekanisk nålning, med bara termisk värmning och en kombination av mekaniskt och termisk. Resultatet för att erhålla bästa kvalité för nonwovengarn var genom att använda sig av både nålning för att producera nonwovenremsor och värmning för att göra strukturen mer sammanhållen.  Det innebär att bindningsmaterial kommer bli en betydande faktor. För att undersöka de mekaniska egenskaperna för procentuella bindningsmaterialets effekt producerades nonwovenremsor i 75/25, 50/50, 25/75 bomull/polyester. Vid värmning användes temperatur i 170 ºC i 10 min, 170 ºC i 5 min och 160 ºC i 10 min. Produktion av 9 olika garntyper för att vid dragprovning analysera vilka parametrar som passar bäst till slutgiltiga garnet. Från testet visade graferna för brott och brott/tex ett tydligt svar, blandningen 50/50 bomull/polyester med termisk värmning 170 ºC i 5 min ger bäst resultat i de mekaniska egenskaperna.  Slutligen producerades garner utifrån parametrarna från dragprovningen. Garner av 50% bindningsmaterial med 170 ºC i 5 min framställdes för fibrer som är återvunna och inte längre kan spinnas. 50/50 återvunnen bomull/polyester och 50/50 avfallsfibrer/polyester samt en blandning av 50/50 återvunnen bomull med 50/50 avfallsfibrer/polyester sammanbundna i nålningsprocessen.  Slutsater från metoden har visat vara genomförbart och slut resultaten för mattan har blivit överförväntan. Konceptet har öppnat upp fler dörrar och framtida idéer till möjligheter till användningsområden för nonwovengarn, mattan är en av få produktionsområde. Projektet kan bli stort i framtiden och förhoppningvis har det en positiv påverkan som leder till mindre textilavfall.