Denna studie syftar till att undersöka hur barn talar om sin egen och kamraters lek i förskolan med fokus på det som i litteraturen har kallats för karnevalisk lek. Vidare är syftet att med barns egna perspektiv på lek synliggöra lekens meningsaspekter så som barnen beskriver dem. Studien är kvalitativ och har inspirerats av en fenomenologisk ansats. Empirin har samlats in med hjälp av intervjuer och samtal med barnen. Denna har sedan analyserats med hjälp av teoretiska begrepp från Bachtin, Øksnes och Huizinga. Deras studier av den medeltida karnevalen, den karnevaliska leken, respektive lekens meningsaspekter har varit viktiga utgångspunkter för min analys. Sammanfattningsvis visar studien att barn talar om aktiviteter som kan relateras till Bachtins idéer om den medeltida karnevalen. Analysen visar också att karnevaliska aktiviteter ibland marginaliseras och underordnas mer ordningsamma och rationella aktiviteter och lekar i förskolan. I likhet med Øksnes analys av den karnevaliska leken, beskriver barnen att de bryter mot rådande regler och förbud i förskolan och att de stör den ordning och de normer som existerar i förskolan. Flera av de meningsaspekter Huizinga tilldelar leken märks i barnens beskrivningar av de karnevaliska aktiviteterna.