Syftet med studien var att belysa hur förskollärare definierar självkänsla och hur de beskriver självkänslans betydelse för individen. Min avsikt var också att skapa en förståelse för hur arbetet i verksamheten kan påverka barns självkänsla. Studien utgick från Daniel Sterns utvecklingspsykologiska teori och RIGs samt affektintoning. Även det sociokulturella perspektivet och Hundeides kontrakt och metakontrakt var en utgångspunkt i studien. Dessa båda beskriver hur varje interaktion eller samspel bidrar till individens självförståelse. För att besvara studiens syfte genomfördes fyra kvalitativa intervjuer. Informanterna var alla förskollärare som genom sin utbildning har ett ansvar över att arbetet på förskolan sker i enlighet med läroplanen. Intervjusvaren analyserades genom att meningen i informanternas svar tolkades, och reducerades till några kategorier som sorterades under respektive forskningsfråga. Studiens resultat visade att förskollärarna i stor utsträckning definierar självkänsla som något inre, som är kopplat till grundtrygghet och positiv värdering av sig själv. Förskollärarnas beskrivningar av självkänslans betydelse för individen kan förstås ha både kortsiktiga och långsiktiga effekter för individen. Resultatet ger möjlighet att förstå att arbetet i verksamheten ofta fungerar stärkande för barns självkänsla på olika sätt.