Bakgrund: Kvinnlig könsstympning är en sed som utförs i flera länder i Afrika, längs ekvatorn och delar av Mellanöstern. Invandringen till Sverige från områden där kvinnlig könsstympning utförs ökar. Det innebär att svenska barnmorskor kommer att möta könsstympade kvinnor allt oftare. Riktlinjer och mer och bättre utbildning har efterfrågats för att kunna bemöta kvinnan på ett professionellt sätt. Syfte: Att belysa barnmorskors erfarenheter av möten med kvinnor på ungdomsmottagning som kommer från områden där kvinnlig könsstympning är vanligt förekommande. Metod: Studien genomfördes med kvalitativ metod och en induktiv ansats. Åtta semistrukturerade intervjuer utfördes med barnmorskor på ungdomsmottagningar. Materialet analyserades med konventionell innehållsanalys enligt Hsieh och Shannon. Resultat: Ämnet visade sig beröra barnmorskorna känslomässigt och en oförståelse för traditionen beskrevs. Barnmorskorna framhöll vikten av att inte acceptera traditionen, men underströk betydelsen av att respektera kvinnan och hennes kulturella arv. Ett varsam och lyhört förhållningssätt i mötet betonades, där ett felaktigt förhållningssätt antogs kunna leda till att kvinnan kände sig kränkt.  Konklusion: Möten med könsstympade kvinnor på ungdomsmottagningarna förekom sällan. Barnmorskorna upplevde därför att deras kunskaper var bristfälliga. I dagsläget ansågs inte behovet av riktlinjer vara stort, men en gemensam uppfattning fanns att behovet inom en nära framtid kommer att öka. / Background: Genital mutilation of woman is a custom practiced in several African countries, along the equator and parts of the Middle-East. Immigration from areas where this custom is common is on the rise. Midwives in Sweden are increasingly visited by women who have been victims of genital mutilation.  Guidelines and more and better education have been requested in order to approach the women in a professional way. Purpose: To highlight midwives experiences of meetings at the youth health center with women who come from areas where the practice of genital mutilation is common.  Method: A qualitative approach was chosen. Eight interviews were conducted with midwives at youth health center. Content analysis according to Hsieh and Shannon were used to analyze the material.  Results: The topic affected midwives emotionally. Midwives stressed the importance of not accepting the tradition, but felt it to be important to respect the woman and her cultural heritage. It is considered important to be gentle and responsive during the meeting and to show a good attitude towards the woman where an incorrect approach is perceived to lead to the woman feeling offended. Conclusion: Meetings with genitally mutilated women at youth health center were something that rarely occurred. Midwives knowledge of the subject was incomplete due to the lack of experience. In the current situation guidelines are not needed, but the common perception was that they will be in the future.

No description available.

Bakgrund: Mäns våld mot kvinnor är en ständigt aktuell fråga. Våldet består av flera former såsom fysiskt, psykiskt, ekonomiskt, materiellt, sexuellt, digitalt och hedersrelaterat våld. Barnmorskan har ett ansvar i att ställa frågor om våld till gravida kvinnor för att identifiera de som lever under våldsutsatthet och kunna erbjuda stöd och förebygga fortsatt våldsutsatthet. Syfte: Syftet var att beskriva barnmorskors upplevelse av att ställa frågan om våldsutsatthet till gravida kvinnor på mödrahälsovården.  Metod: En kvalitativ design med enskilda intervjuer har genomförts med totalt tio barnmorskor från sex olika mödrahälsovårdscentraler i sydöstra Sverige. Analysen genomfördes via en induktiv tematisk innehållsanalys. Resultat: De främsta resultaten i studien presenteras i fyra tematiska kategorier; professionellt och etiskt förhållningssätt, barnmorskans behov av att definiera våld, barnmorskans upplevelse av barriärer och barnmorskans upplevelse av brister i vårdkedjan. Barnmorskorna beskrev att rutinen kring att ställa frågan om våld till gravida kvinnor på mödrahälsovården var angelägen och självklar, där rädsla för att möta ett medgivande på frågan inte hindrade barnmorskorna från att ställa den. Slutsats: Ett av studiens fynd är att gravida kvinnor med hög socioekonomisk status ansågs utgöra en barriär för att ställa frågor om våldsutsatthet. För att överkomma de barriärer som finns för att ställa frågan om våld är det viktigt att ständigt arbeta med de frågor som utgör en barriär för barnmorskorna. / Background: Men's violence against women is an ever-present issue. Violence consists in many forms, such as physical, psychological, economic, material, sexual, digital, and honor-related violence. The midwife has a responsibility to ask questions about violence to pregnant women to identify those who are exposed to domestic violence. Aim: This study aimed to describe midwives' experience of asking the question of exposure to violence to pregnant women in maternity care. Method: A qualitative design with individual interviews has been conducted with ten midwives from six different maternity health centers in southeastern Sweden. The analysis was conducted through an inductive thematic content analysis. Results: The study´s main results are presented in four thematic categories; professional and ethical approach, the midwife's need to define violence, the midwife's experience of barriers and the midwife's experience of shortcomings in the care chain. The midwives described that the routine around asking the question of violence to pregnant women at the maternal health care was urgent and self-evident, where fear of obtaining consent to the question did not prevent the midwives from asking it. Conclusion: One of the study's finding is that pregnant women with high socioeconomicstatus were considered a barrier to asking the question. To overcome the obstacles that exist to asking the question of violence, it is important to constantly work on the issues that constitute a barrier for the midwives.