Uppsatsen undersöker hur hetereosexuella par i åldern 20 - 40 utan barn väljer film, serier och dokumentärer att titta på tillsammans och vilken betydelse tittandet har för relationen. Genom kvalitativa djupintervjuer med tre kvinnor och tre män som lever i en parrelation syftar studien att undersöka frågorna utifrån Hochschilds och Martins teorier om genus, Asplunds teorier om mikromakt samt teorier runt förhandling. Resultatet uppvisar sju huvudpoänger. För det första att tittande är en ritual, men att vad parterna ska titta på bestäms genom förhandling. För det andra att tittandet verkar vara en del av att konstruera par och förhåller sig till en trevlighetsnorm för rekreativa aktiviteter som bildar ramen för förhandlingen. För det tredje är tittandet funktionsstyrt, vilket påverkar beslutsprocessen. För det fjärde framstår beslutsprocessen som frustrerande för parterna till följd av genuskodade preferenser. För det femte beskrivs tittandets syfte som avkoppling, fast analysen visar att tittandet hjälper paren att skapa en meningsfull gemenskap. För det sjätte skapar tittandet också en samhällelig gemenskap och för det sjunde beskriver både intervjuade män och kvinnor en vilja att nå konsensus i förhandlingarna, men använder mikromakt för att korta ned förhandlingstiden och få igenom sin vilja, något som kan påverka relationens gemenskap negativt. Studien bidrar med ökad kunskap om förhandlingar av rekreativa aktiviteter bland hetereosexuella par utan barn.

Så kallade demokratiska skolor som Sudbury Valley i Massachusetts och Summerhill i England kombinerar individuell frihet och gemensamt ansvarstagande för att gynna både lärande och utveckling av demokratisk kompetens hos skolbarnen. Trots att deras koncept under mer än 80 års tid har visat sig vara synnerligen framgångsrikt och trots att både lärande och demokratisk kompetensutveckling står högt på agendan för skolutveckling i både Sverige och internationellt, nämns dessa skolor eller deras koncept inte alls i diskussionen om den svenska skolans utveckling.I ett samhälle där beslut skall förankras i vetenskapliga fakta, faller det rimligen på allmänpedagogikens bord att kunna förklara de nämnda skolornas framgångar.Mitt syfte är att med hjälp av relevant litteratur granska de demokratiska skolornas praktiska koncept, att undersöka möjligheter att formulera en allmänpedagogisk teori utifrån detta koncept, samt beröra den traditionella skolans utvecklingsmöjligheter i riktning som en sådan teori utpekar. En etnografisk innehållsanalytisk metod har använts för att jämföra och samordna denna litteratur. Det visar sig att befintlig kunskap ger ett utmärkt stöd för de demokratiska skolornas praktiska koncept och att analysen ger upphov till hypotesbildningar på den önskade teoretiska nivån. Frågan om den traditionella skolans utvecklingsmöjligheter i ”demokratisk” riktning måste diskuteras bland annat ur ett maktperspektiv, och ett par inlägg i en sådan diskussion finns i sista kapitlet.

<p>Så kallade demokratiska skolor som Sudbury Valley i Massachusetts och Summerhill i England kombinerar individuell frihet och gemensamt ansvarstagande för att gynna både lärande och utveckling av demokratisk kompetens hos skolbarnen. Trots att deras koncept under mer än 80 års tid har visat sig vara synnerligen framgångsrikt och trots att både lärande och demokratisk kompetensutveckling står högt på agendan för skolutveckling i både Sverige och internationellt, nämns dessa skolor eller deras koncept inte alls i diskussionen om den svenska skolans utveckling.I ett samhälle där beslut skall förankras i vetenskapliga fakta, faller det rimligen på allmänpedagogikens bord att kunna förklara de nämnda skolornas framgångar.Mitt syfte är att med hjälp av relevant litteratur granska de demokratiska skolornas praktiska koncept, att undersöka möjligheter att formulera en allmänpedagogisk teori utifrån detta koncept, samt beröra den traditionella skolans utvecklingsmöjligheter i riktning som en sådan teori utpekar. En etnografisk innehållsanalytisk metod har använts för att jämföra och samordna denna litteratur. Det visar sig att befintlig kunskap ger ett utmärkt stöd för de demokratiska skolornas praktiska koncept och att analysen ger upphov till hypotesbildningar på den önskade teoretiska nivån. Frågan om den traditionella skolans utvecklingsmöjligheter i ”demokratisk” riktning måste diskuteras bland annat ur ett maktperspektiv, och ett par inlägg i en sådan diskussion finns i sista kapitlet.</p>