This thesis aims to examine certain aspects of military development in Sweden in the late 19thcentury, a period when efforts were made in to improve overall military capability. Writings by Hugo Raab, an influential military officer who served as the first chief of the reformed Swedish general staff, was chosen to represent this development. By studying source material mainly omitted from previous research this thesis offers an original contribution to the established historiography on military development in Sweden. It does so by examining how Raab perceived developments in contemporary warfare and how his thinking was affected by Prussian influences. The studied source material consists of lecture manuscripts composed by Raab in 1873 and utilized in his teaching at the Marieberg War Academy. These were examined through qualitative content analysis, which made it possible to direct attention to the relevant dimensions of the manuscripts. This method relies on its analytical categories, which in this thesis were based on the theory of revolutions in military affairs and previous research on late 19th century. The results show that Raab observed several developments in contemporary warfare. These were mainly caused by new weaponry such as rifled, rapid-firing and breechloading rifles. Increased firepower affected several aspects of tactics applied on the battlefield. These findings challenge aspects of previous research on Raab’s military thinking insofar that they nuance understanding about his perception of the role of technology in military development. The findings also support other aspects of previous research, such as Raab’s view on the importance of introducing general conscription. Furthermore, this thesis establishes that Raab’s military thinking to some extent was influenced by Prussian examples. Even thoughthe results in this study indicates a general shift regarding military influences in Sweden, Raab does not indulge in romanticizing idolization of the Prussian military. His analysis remains critical and focused on aspects of military utility. To further understand 19th century military development in Sweden, more research is needed on both theoretical and practical aspects of military development and how these were influenced by international examples. Raab proves a perfect case study in this regard.

Eftersom svenska Försvarsmakten sedan slutet av Kalla kriget genomgått flera genomgående förändringar, som bland annat inneburit förändrade uppgifter, och ett närmande till Nato, finns anledning att fundera över hur det påverkat organisationskulturen. Denna uppsats tar sin utgångspunkt i kulturella faktorer som har inverkan på uppdragstaktikens genomförande. Uppdragstaktik är den ledningsfilosofi som utvecklats i Preussen och som svenska Försvarsmakten under förra århundradet utvecklat utefter sina förutsättningar. Uppsatsen är en jämförande studie av svenska armén i slutet av Kalla kriget respektive under inledningen av det nya milleniet, avseende kulturella faktorer som påverkar uppdragstaktik. Mot bakgrund av teorier kring militär organisationskultur i förändring, kan skillnader och likheter bättre förstås. Detta är relevant att undersöka i ljuset av pågående återgång mot ett mer nationellt inriktat försvar,där rådande organisationskultur påverkar förändringsarbete. Resultatet av undersökningen visar att flera kulturella faktorer som påverkar genomförandetav uppdragstaktik som ledningsfilosofi har förändrats. Svenska arméns syn på att använda sig av uppdragstaktik har däremot inte förändrats i samma omfattning, vilket leder till slutsatsen att den är en starkt rotad norm i den svenska arméns organisationskultur.

Studien syftade till att undersöka hur lärare vid Försvarshögskolan operationaliserade professionsbegreppet i officersutbildningen, och hur de centrala elementen i samtalet bland dem påverkade officersprofessionen och dess utveckling. Utifrån en kvalitativ ansats med ett induktivt angreppssätt, intervjuades elva lärare vid Försvarshögskolan. Resultaten visade att det centrala samtalet utgjordes av vetenskaplighet, men att officerare och akademiker varierade i uppfattning omkring hur mycket vetenskapligheten skulle prägla officersutbildningen. Officerarna önskade att officersutbildningen skulle ha militär beprövad erfarenhet som utgångspunkt, och att det vetenskapliga perspektivet skulle stödja denna i utbildningen. Akademikerna å sin sida uppfattade inte att de skulle utbilda en yrkeskår, utan att de skulle hålla vetenskaplig utbildning för en profession, vilket de menar är lärosätets uppgift. Först när dessa två synsätt förenas kommer officersutbildningen, och i förlängningen officersprofessionen, att fullt ut gagnas av akademiseringen. Officerarnas förhållningssätt till det vetenskapliga innehållet i utbildningen kan dock verka menligt på förutsättningarna att utveckla en erfarenhetsbaserad yrkeskår till en vetenskapligt grundad profession.

This study utilises organizational learning theory to understand how learning can influence inductive military change in peacetime. Attributes such as lead-ership and organizational culture in conjunction with learning- and dissemi-nation mechanisms can either hinder or enhance learning effectiveness and change. Through interviews conducted with Swedish navy personnel during spring of 2023 the study brings further knowledge to the field of military innovation. The results show the challenges for a military organisation to hold on to learn-ing because of cutbacks and established peacetime processes. Individuals drive change rather than the organisational structure itself. This study also illustrates how leadership affects learning in both a positive and negative way.