Hur uppfattas den svenska militära alliansfrihetens ställning i takt med utökade militära samarbeten? Sveriges ingående av PESCO (Permanent Structured Cooperation), ett försvars-och säkerhetspolitiskt samarbete inom EU, har presenterats som ett steg i mot ett militariserat EU. Syftet med den här uppsatsen har varit att redogöra för och förstå underliggande problemframställningar till Sveriges säkerhets-och försvarspolicy samt vilken innebörd svenska policyskapare anseratt ökade samarbeten har för alliansfriheten. För att besvara syftet har regeringens utrikesdeklaration 2018, statens offentliga utredningar om säkerhetssamarbeten och propositionen om Sveriges ingående av PESCO analyserats med Carol Lee Bacchis kritiska policyanalys, What’s the problem represented to be?, och tolkats utifrån det teoretiska ramverket om nationell säkerhet och regionala säkerhetskomplex. Dominerande problemframställningar har presenterats utgöras av ryska aggressioner i östersjöområdet och Ukraina där både den svenska nationella säkerheten och EU:s regionala säkerhet upplevs hotad. Studiens slutsatser sammanfattas till att den nationella och regionala säkerheten upplevs förbättras med PESCO. Policyskapare anser även att alliansfriheten stärks och är beroende av ökade militära samarbeten, något som presenterats som ett nära steg till en allians, men studien kan inte avgöra hur allians friheten skulle påverkas av en direkt konflikt där en involverad stat undertecknat PESCO.

International military cooperation constitutes a vital part of states’ security policies. However, the aspect of friction in cooperation processes tends to be overlooked. Therefore, the purpose of this study is to shed light on this matter by examining the case of the Swedish Navy’s contribution to EU NAVFOR Operation Atalanta conducted in the waters off Somalia. To identify which frictions and challenges that were prominent during the operation, a qualitative methodological approach based on a theoretical framework by Nora Bensahel were implemented where Six senior officers of the Swedish Navy were interviewed about their experiences in Operation Atalanta. Results suggest that the operation in general was seen as successful but not without challenges. Sources of friction were identified in the form of conflicting national interests among participating nations, coordination efforts of parallel ongoing missions in the area, difficulties in cooperation and exchange with local authorities, as well as in national differences regarding cultural, lingual, and traditional conditions.  Some of these results are likely to be contextually dependent on the circumstances of the specific case of Operation Atalanta. Therefore, further research is required to broaden our understanding of international military cooperation from a military, operational perspective. Nevertheless, results may still make up valuable empirical contribution to such further studies.

Syftet med uppsatsen är att undersöka den svenska utrikes- och säkerhetspolitiken i skenet av ett allt mer spänt omvärldsläge. Vi vill undersöka de bakomliggande faktorerna till den svenska alliansfria hållningen i perioden 2008-2017, där Sverige ingår militära samarbeten och gör tydliga solidaritetsförklaringar men samtidigt stint håller fast vid alliansfriheten. Vilket ger två forskningsfrågor. Hur har svensk syn på militära samarbeten och allianser i utrikes- och säkerhetspolitiken utvecklats i perioden 2008-2017? och Hur förklaras å ena sidan Sveriges officiella och strikta militära alliansfrihet samt å andra sidan Sveriges ökade militära samarbeten? För att finna svar på forskningsfrågorna har vi genomfört en enfallsstudie där fallet utgörs av allianspolitik och analysenheten är Sverige. Undersökning är gjord i två steg med beskrivande analys av det empiriska underlaget och en förklarande analys som är hypotesprövande. De hypoteser som prövas är två realistiska hypoteser ur teorier kring makt- och hotbalansering samt en socialpsykologisk hypotes ur teori kring perceptioner. Undersökningsmaterielat är avgränsat till utrikesdeklarationer samt debattartiklar, tal, uttalanden och pressmedelande från sittande regerings stats- utrikes- och försvarsminister i perioden 2008-2017. I undersökningen har vi kommit fram till att farhågan att tappa sin handlingsfrihet och sin oberoende röst i världen gör att Sverige gärna ingår militära samarbeten, men fortsätter kalla sig alliansfria. / The purpose of this essay is to analyze the Swedish foreign and security policy in the light of an increasingly tense regional situation. We want to analyze the underlying factors for the Swedish alliance-free stance in the period 2008-2017, where Sweden is part of military cooperation and makes clear statements of solidarity, while at the same time maintaining the freedom of alliance. Which gives two research questions. How has Swedish view of military cooperation and alliances in foreign and security policy developed in the period 2008-2017? and How is Sweden's official and strict military alliance freedom and Sweden's increased military cooperation, on the one hand, explained? To answer the research questions we have conducted a single case study where the case is alliance policy and the analysis unit is Sweden. Analysis is divided in two steps with descriptive analysis of the empirical basis and an explanatory analysis that is hypothesis testing. The hypotheses being tested are two realistic hypotheses from theories of power and threat balancing, as well as a social psychological hypothesis from the theory of perceptions. Investigation material is limited to foreign declarations, as well as debate articles, speeches, statements and press releases from the seat minister of state, foreign affairs and defense in the period 2008-2017.In the study we have come to the conclusion that daring to lose its freedom of action and its independent voice in the world makes Sweden happy to join military cooperation, but continues to call itself alliance free.