Uppsatsen beskriver hur personal vid Försvarsmaktens HR-centrum (HRC) upplever samspelet mellan ett processorienterat arbetssätt och en klassisk hierarkisk linjeorganisation. Utifrån kvalitativa metoder undersöks medarbetarnas erfarenheter i syfte att förstå vad som händer i mötet mellan process och linje. Efter tolkning och analys presenteras slutsatser i form av rekommendationer till organisationen med förhoppning om att kunna effektivisera och utveckla verksamheten. Empiri har inhämtats genom workshop och intervjuer utifrån ett representativt urval respondenter vid förbandet FM HRC. Utifrån vald analysstrategi har data systematiserats, kategoriserats och sammanbundits till tre sammanfattande aspekter.  Inhämtningen av teoretisk referensram genomfördes efter empiriinhämtningen i syfte att kunna diskutera och analysera induktivt. Uppsatsens slutsatser framhäver vikten av ledarskap och ledningskompetens inom processorganisationen. Vidare behovet av en styrd samordning på förbandsnivå mellan samtliga processledare och linjechefer. Det har framkommit att ledningskulturen vid HRC behöver transformeras mot en mer formell styrning. Slutligen har det visat sig att det krävs en förändrad företagskultur i stort för att få effekt av ett processorienterat arbetssätt. / The essay describes how staff at the HRC experiences the interaction between a process-oriented work ethic and a classical hierarchical line organization. Based on qualitative method, employees' experiences are examined in order to understand what is happening in the process-line interaction. After interpreting and analyzing, conclusions are presented in terms of recommendations to the organization hoping to develop the business.   Empiric has been retrieved through a workshop and interviews with a representative selection of staff at HRC. Based on the chosen analysis strategy, the data has been systematized, categorized and bundled into three summary aspects. The retrieval of theoretical reference frame was conducted after the empirical acquisition in order to be able to discuss and enroll inductively.   The conclusions of the essay emphasize the importance of leadership and management competence within the process organization. Furthermore, the need for a co-ordination at the level of relations between all process managers and line managers. It has been found that the HRC management culture needs to be transformed towards a more formal control. Finally, it has been found that a change in corporate culture is required in order to achieve efficiently by applying a process-oriented approach.

The aim of this study was to investigate how the small state Norway could use special operations in cooperation with allies against the great power Germany during World War 2. According to Clausewitz, defense favors the defender, but how could a small state manage to create friction for the German defensive bases in Norway? Can a theory of special operations help us understand this phenomenon? Scholars have found a lack of empirical studies of special operations and small states which this study aims to remedy. This study used a qualitative approach and examined two special operations in Norway, Operation Archery 1941 and Musketoon 1942. The study uses Spulaks theory of special operations to enhance the understanding of the outcomes. The study concludes that both operations were considered successful at the operational level but Musketoon failed on the tactical level due to lack of integrated operations and maintaining relative superiority. The integration of the Norwegians was considered important for the completion of the missions due to knowledge of terrain and interaction with civilians. This study has given an empirical contribution to the research gap of special operations and small states.

Kuratorn är en av flera professioner inom barnsjukvården och verkar inom en kunskapstradition som härrör till det sociala och psykosociala vetenskapsfältet. Sjukvården är utsatt för extern styrning och svåra ekonomiska och arbetsmiljöförhållanden. Genom att undersöka de tillfällen då friktion uppstår mellan vårdorganisation (som kuratorn förväntas vara lojal med) och familj finns en möjlighet att närmare studera hur hälso- och sjukvårdskuratorn arbetar och håller fast till sin sociala och psykosociala yrkeskunskap. Syftet med studien är att undersöka hur kuratorn nom barnsjukvården upplever, agerar och positionerar sig kring friktioner som uppstår mellan patient och sjukvårdsorganisationen samt dess betydelse för kuratorernas jurisdiktion. Det empiriska underlaget i den här studien utgörs av tolv transkriberade intervjuer med kuratorer inom den somatiska barnsjukvården. Resultatet påvisar att kuratorn agerar och intervenerar när friktioner uppstår mellan organisation och patient. Agerandet kan motverka vad som uppfattas som barnsjukvårdens förmåga att dekontextualisera, avgränsa och reducera ohälsa till endast en diagnos. Beroendeförhållande till andra yrkeskategorier inom vården samt en professionssjälvbild av att vara ”en av teamet” gör att kuratorn inte tydligt positionerar sig med patienten vid vissa friktioner. Översättar- och medlarrollen är återkommande ageranden. Det agerandet skapar förståelse och ”fluffar” till det i interaktionen mellan organisationen med dess riktlinjer och ramar och familjen. Studien påvisar att en ostörd och solid jurisdiktion förutsätter en förmåga att balansera mellan en organisationslojalitet och synliggörande av ett psykosocialt perspektiv.

No description available.

International military cooperation constitutes a vital part of states’ security policies. However, the aspect of friction in cooperation processes tends to be overlooked. Therefore, the purpose of this study is to shed light on this matter by examining the case of the Swedish Navy’s contribution to EU NAVFOR Operation Atalanta conducted in the waters off Somalia. To identify which frictions and challenges that were prominent during the operation, a qualitative methodological approach based on a theoretical framework by Nora Bensahel were implemented where Six senior officers of the Swedish Navy were interviewed about their experiences in Operation Atalanta. Results suggest that the operation in general was seen as successful but not without challenges. Sources of friction were identified in the form of conflicting national interests among participating nations, coordination efforts of parallel ongoing missions in the area, difficulties in cooperation and exchange with local authorities, as well as in national differences regarding cultural, lingual, and traditional conditions.  Some of these results are likely to be contextually dependent on the circumstances of the specific case of Operation Atalanta. Therefore, further research is required to broaden our understanding of international military cooperation from a military, operational perspective. Nevertheless, results may still make up valuable empirical contribution to such further studies.