Syftet med denna studie är att öka kunskapen om hur en varierad svenskundervisningkan planeras och genomföras. Styrdokumenten betonar vikten av att eleverna får arbetavarierat, med syfte att öka lärandet och lärarens möjligheter att tillgodose elevernasolika behov. I studien har vi observerat fyra klasser för att undersöka variationen avarbetsmetoder och arbetssätt som eleverna får möta. Därefter har klasslärarna intervjuatsför att en djupare förståelse för hur de tänker kring sin undervisning. Resultatet visadeatt undervisningen kan vara varierad både vad gäller arbetssätt och arbetsmetoder. Bådadessa variationer krävs för att undervisningen ska vara dialogisk. Hur kan då en varieradundervisning organiseras? Studien visar att de klasser som har den mest varieradeundervisningen har arbetat med ett tema eller storyline. Dessa metoder har resulterat iett varierat arbete både utifrån arbetssätt och arbetsformer. Tema eller storyline bidrogtill att eleverna fick möta ett klassrumsklimat som var mer dialogiskt än monologiskt.

Abstract Syftet med uppsatsen är att ta reda på hur kommenterare, det vill säga läsare som skriver kommentarer till artiklar på olika tidningssajter, och redaktioner förhåller till och använder sig av kommentarer skrivna i kommentarsfält knutna till nyhetsartiklar på nätet. Vidare är syftet att undersöka hur kommentarsfunktionen har förändrats och hur utfallet blev för kommenterare och redaktioner. 14 tidningars webbansvariga, varav 11 är landets största samt 3 är de största i norra Sverige, tillfrågades med hjälp av kvalitativa intervjuer. Den undersöker vidare vad 5 kommenterare tycker om kommentarsfunktionen, om andras kommentarer, vem de vill nå när de skriver samt varför de skriver. Bakhtins teorier om dialogisk och monologisk kommunikation och Heinonens indelning i dialogisk respektive konventionell journalistik används i analysen både för att undersöka redaktionernas relation till kommenterare och tvärt om. Vidare används Vujnovic resultat som talar om tre ekonomiska fördelar med användarskapat material, samt Gripsrud och Goslings tankar om identiteter och Jenkins teorier om konvergenskultur för att analysera intervjuerna. Resultatet visar att olika redaktioner har olika förhållningssätt till kommentarer, från öppna och dialogiska till mer stängda konventionella/monologiska. Den visar vidare att de som är dialogiska i sin inställning till användarskapat material och kommentarer är mest nöjda och tycker att det fungerar bra trots att de har samma arbete med kommentarerna som de mer slutna. Vidare visar resultatet att redaktionerna uppger resurser som ett av de viktigaste skälen till begränsningar av kommentarer, samt att alla utom en tidning har infört förändringar med ett mycket blandat resultat. Alla redaktioner, oavsett inställning uppger att syftet och önskan med kommentarsfunktionen är en öppen fri debatt och dialog.Kommenterarna har olika syften med att skriva. Samtliga anger att diskussionen är viktig men framförallt är syftet att få komma till tals. Några ser kommentarsfunktionen som en förlängd social verksamhet och en person kommenterar för att väcka uppmärksamhet och få respons. Samtliga tror att kommentarer som skrivs kan tänkas påverka läsare, men i olika utsträckning. Alla kommenterarna är medvetna om de identitetsskapande aspekterna av kommentering, men i olika grad. En person känner sig bevakad och är mycket kluven till de nya inloggningsformerna.

Studiens syfte var att undersöka hur gymnasielärare i svenska och SO-ämnena engagerar sina elever i samband med föreläsning. Vidare undersöktes vilka metoder lärarna föredrog att använda när de föreläste samt vilka fördelar och nackdelar de fann med dessa metoder. Studien utgick från både Vygotskijs sociokulturella perspektiv om lärande och Bakhtins teori om dialogens betydelse. Resultatet visade att lärarna ansåg att de viktigaste undervisningsredskapen i samband med föreläsning hade med lärarens didaktiska kompetens att göra. Vidare visade resultatet att den dialogiska metoden användes av de flesta lärarna och att det fanns både fördelar och nackdelar med de två metoderna. Fördelarna med den monologiska metoden är att den är enkel eftersom läraren har ordet och därmed kan kontrollera undervisningen. Den är tidseffektiv, den har en tydlig struktur och den ger en grundkunskap till alla elever. Nackdelarna med den monologiska metoden är att elevernas talutrymme begränsas vilket leder till att elevernas kunskaper och erfarenheter missas. Fördelarna med den dialogiska metoden är att elever blir engagerade av frågor läraren ställer och att de kan reflektera över det de tycker är viktigt och meningsfullt. Dessutom lär sig de tysta eleverna mer av andra elever. Nackdelarna är att den bara passar de elever som är motiverade samt att det finns elever som inte vill eller orkar bidra till lektionen. De slutsatser som kan dras utifrån dessa resultat är att undervisningsredskapen som hade med didaktisk kompetens att göra var viktigast för att upprätthålla elevernas uppmärksamhet under föreläsning. Genom att öka kunskapen hos lärarna om vilka undervisningsredskap som har mest betydelse i samband med föreläsning kan möjligheten att påverka elevernas engagemang förbättras. Vidare kan man dra slutsatsen att lärarna, trots vissa nackdelar, föredrog den dialogiska metoden framför den monologiska tack vare de fördelar som denna metod medförde.