Mobbning är ett socialt fenomen där flera deltagarrollerna ofta är närvarande. Dessa deltagarroller inkluderar mobbare, offer, assistent, understödjare, passiv åskådare och försvarare. Mobbning betraktas av barn och ungdomar som omoraliskt beteende och de flesta barn och unga anser att mobbning är fel – trots detta ökar mobbningen i svenska skolor. Bandura menar att för att individer ska kunna leva med omoraliska handlingar använder de moraliskt disengagemang. Syftet med denna studie var att undersöka vilka rationaler gymnasieelever själva identifierar som möjliga för att rättfärdiga de olika deltagarrollerna i mobbning. Fem fokusgruppsintervjuer med 23 gymnasieelever genomfördes i vilka två mobbningsvinjetter (en om killmobbning och en om tjejmobbning) som innefattade de sex olika deltagarrollerna presenterades och utgjorde utgångspunkter för fokusgruppssamtalen. Analys av data genomfördes med hjälp av konstruktivistisk grundad teori. Resultatet visade på tre huvudkategorier som eleverna använde för att förklara motiveringarna bakom deltagarrollerna: Mobbningsfrämjande kultur, Social Navigering och Att försvara eller inte försvara. Det gick även att se skillnader i hur gymnasieeleverna talar om mobbning bland killar respektive mobbning bland tjejer. Studien har bidragit till att ge djupare förståelse kring varför individer hamnar i eller tar olika deltagarroller vid mobbning samt hur de använder moraliskt disengagemang för att rättfärdiga, neutralisera eller förklara olika deltagarrollers ageranden i mobbningssituationer. Detta kan ge en djupare förståelse i hur barn och unga tänker kring mobbning och kan användas vid utformning av interventioner för mobbning.

Mobbning är ett socialt fenomen där det ofta finns flera olika deltagarroller närvarande. Deltagarrollerna är offer, mobbare, assistenter, understödjare, passiva åskådare och försvarare. De flesta barn och ungdomar tycker att mobbning är fel men ändå ökar mobbningen i svenska skolor. Mobbning kan fungera som ett medel för att klättra i den sociala hierarkin och erhålla social status. För att kunna utföra elaka handlingar utan att känna skuld kan individer också använda sig av moraliskt disengagemang. Syftet med denna studie var att undersöka vilka möjliga förklaringsmodeller gymnasieelever själva identifierar att elever använder för att rättfärdiga pro-aggressiva deltagarroller (dvs. mobbare, assistent och understödjare) i mobbning. Fjorton fokusgruppsintervjuer genomfördes med totalt 51 gymnasieelever. Deltagarna presenterades två snarlika vinjetter som gestaltade en mobbningssituation i en killgrupp och en tjejgrupp. Utifrån premissen att personerna i vinjetten tycker att mobbning generellt sett är fel, fick deltagarna resonera kring varför de tror att eleverna intar de olika deltagarrollerna. Analys av data genomfördes med hjälp av konstruktivistisk grundad teori. Resultatet visade på att utifrån gymnasieelevers perspektiv så hamnar elever i de tre pro-aggressiva rollerna för att de är upptagna av sociala processer som relaterar till kärnkategorin: att tillhöra maktsfären. Studiens resultat bekräftar flera tidigare forskningsfynd och ger en djupare förståelse för varför elever intar pro-aggressiva deltagarroller vid mobbning. Studiens styrkor och begränsningar samt förslag på vidare forskning lyfts fram.

Studiens huvudsyfte var att undersöka effektriktningen på relationen mellan moraliskt disengagemang och mobbningsbeteenden hos elever i högstadiet. Ett andra syfte var att undersöka hur relationen såg ut ifall analyser gjordes med killar och tjejer separat. Studien hade en longitudinell design med 1376 elever från 42 skolor varav 128 klassrum. Eleverna besvarade självskattningsenkäter om moraliskt disengagemang och mobbningsbeteenden vid två tillfällen, först i årskurs sju och därefter omkring ett år senare när de gick i årskurs åtta. Multipla regressionsanalyser för hela stickprovet visade att effekten var dubbelriktad: moraliskt disengagemang i årskurs sju predicerade mobbningsbeteenden i årskurs åtta, och mobbningsbeteenden i årskurs sju predicerade moraliskt disengagemang i årskurs åtta. När identiska regressionsanalyser utfördes för killar och tjejer separat, visade resultatet att effekten var dubbelriktad för killar, medan mätningen för tjejer visade att mobbningsbeteenden predicerade moraliskt disengagemang, men inget stöd gavs för motsatt effekt. Sammantaget belyser resultatet att det kan vara av intresse att ta hänsyn till både moraliskt disengagemang och mobbningsbeteenden vid mobbningsförebyggande arbete, samt att aspekter som kultur och könsnormer kan ha en betydelse för relationen mellan moraliskt disengagemang och mobbningsbeteenden.