All the member states of the United Nations adopted the 2030 Agenda unanimously in September of 2015, with the aim of transforming our planet into a sustainable place by 2030. The Agenda includes 17 Sustainable Development Goals (SDGs), spanning over ecological, economic, and social sustainability, which are necessary for the transformation of the planet, and all member states should strive to achieve them. In the Agenda, it is stated several times that local authorities are important for achieving the goals and implementing them in society. The Government of Sweden has begun working on the implementation of the Agenda nationally, and believes, like the UN, that it is at the local level, implementation of the Agenda should take place. In this regard, municipalities play a central role, as their areas of activity span over many of the SDGs and are responsible for a sustainable development of land and water areas within its boundaries. The 2030 Agenda could, in this regard, strengthen the municipal spatial planning. This paper aims at investigating how municipalities implement the Agenda in their organization, how urban planners and plan architects address sustainability in their projects, and how the Agenda could support that. The results of this thesis show that the implementation of the Agenda in the examined municipalities is weak. Urban planners and plan architects have not received information or training on how to apply the Agenda to their work, and the SDGs are not usually used in projects. Several barriers are in the way of a smooth implementation, from lack of knowledge, conflict of interest, unspecific sustainability goals, to ambiguities in how to define sustainable development within the municipality. One way to overcome these barriers is to address the Agenda in the comprehensive plan of the municipality. On the other hand, the results show that there is a clear way of working with sustainability in large spatial planning project. By defining, early in the process, what sustainability means in the context of the project, setting ambitious goals and the general structure before involving developers in the process, the municipality could create a common understanding of what sustainable development means for the project, ensure that developers meet the sustainability requirements, and improve the conditions for a continued sustainable development of the project. Implementing the Agenda and SDGs early in this process, will assist the municipality to set relevant goals, and be a first step in concretizing the SDGs to tangible, local goals. / I september 2015 antogs Agenda 2030 unisont av FN:s medlemsländer med syfte att omvandla vår planet till en hållbar plats till år 2030. Den innehåller bland annat de 17 globala målen, inom ekologisk, ekonomisk och social hållbarhet, som är nödvändiga för att denna omvandling ska ske och som alla medlemsländer bör eftersträva. I Agendan står det flera gånger att lokala myndigheter är viktiga för att nå målen och för att implementera dem i samhället. Sveriges regering har börjat arbeta med implementeringen av Agenda 2030 nationellt och menar, likt FN, att det är på lokal nivå som genomförandet av Agendan bör ske. Kommunerna har i detta hänseende en central roll i implementeringsarbetet, då deras verksamhetsområden spänner över många av de globala målen, och är ansvariga för att utveckla mark-och vattenområden inom sitt område på ett hållbart sätt. Agendan skulle i detta hänseende kunna stärka den fysiska planeringen. Denna uppsats har därför som syfte att undersöka hur kommunerna implementerar Agendan i sin organisation, hur stadsplanerare och planarkitekter adresserar hållbarhet i sina projekt och hur Agendan kan stödja det arbetet. Resultaten visar att implementeringen av Agendan i de undersökta kommunerna är svag. Stadsplanerare och planarkitekter har inte fått någon utbildning eller träning för hur de ska applicera Agendan i sitt arbete och de globala målen används då inte vanligen inom projekt. Resultaten visar att flera barriärer är i vägen för en smidig implementering, från kunskapsbrist, intressekonflikter, ospecifika hållbarhetsmål, till otydligheter i hur man generellt definierar hållbar utveckling inom kommunen. Att ha ett tydligt kapitel om Agendan i kommunens översiktsplan är en lösning på dessa problem. Däremot visar resultaten att det finns ett tydligt sätt att jobba med hållbarhet inom stora stadsplaneringsprojekt. Genom att tidigt i processen definiera vad hållbarhet betyder, sätta ambitiösa mål och den generella strukturen på området innan markanvisning för byggaktörer, kan kommunen skapa en gemensam förståelse för vad hållbar utveckling betyder för projektet, se till att byggaktörerna lever upp till satta hållbarhetskrav och förbättra förutsättningarna för en fortsatt hållbar utveckling av projektet. Agendan och de globala målen kan i denna process med fördel implementeras i ett tidigt stadie, för att bistå kommunen med relevant målsättning och vara ett första steg i att konkretisera de globala målen till konkreta, lokala mål.

Green terms to bring the greenery back to cities have frequently begun to be coined as a result of rapid urbanization. To emphasize the benefits of urban greenery, terms such as nature-based solutions (NbS) and green infrastructure (GI) have been raised in planning circles. This study aims to present municipal stories about how municipalities understand, integrate and apply NbS and GI in their planning documents and practices, and what challenges they face along the different levels of the Swedish planning system, which limit their application. The study is based on individual focus group discussions with five municipalities: Haninge, Nynäshamn, Sollentuna, Solna and Värmdö. The discussions are based on the same questionnaire, where GI and NbS application, understanding and integration from Swedish spatial planning are discussed. The study shows that knowledge and application of GI and NbS varies between the municipalities. The municipalities are also in unison that they need support and further guidance to increase application and understanding, as the Swedish planning system currently does not provide this. The municipalities that contributed to the study also talk about their different conditions for a wider application of green terms and working methods, as these are governed by economics and politics. For further research on municipal application, conversations with politicians can be initiated for their point of view on how greening concepts are received by them in the municipalities, as well as conversations with organizations and authorities that distribute information, municipal legislation and guidance. / Denna studie syftar till att presentera kommunala berättelser om hur kommuner förstår, integrerar och tillämpar NbS och GI i sina planeringsdokument och praxis, och vilka utmaningar de står inför längs de olika nivåerna i det svenska planeringssystemet, som begränsar deras tillämpning. Studien baseras på enskilda fokusgruppsdiskussioner med fem kommuner; Haninge, Nynäshamn, Sollentuna, Solna och Värmdö. Diskussionerna grundas på samma frågeformulär, där GI och NbS tillämpning, förståelse och stöd av svensk planering diskuteras. Studien visar att kunskapen och appliceringen av GI och NbS varierar mellan kommunerna. Kommunerna är också unisona i att de behöver stöd och vidare vägledning för att öka appliceringen och förståelse, då det svenska planeringssystemet i dagsläget inte tillhandahåller det. Kommunerna som bidrog i studien berättar också om deras olika förutsättningar för en vidare tillämpning av gröna termer och arbetssätt, då dessa styrs av ekonomi och politik. För vidare forskning om kommunal tillämpning kan förslagsvis samtal med politiker inledas för deras synpunkt på hur gröna planeringskoncept mottas av dem i kommunerna samt samtal med organisationer och myndigheter som distribuerar information, kommunal lagstiftning och vägledning.

Syftet med den här studien är att undersöka och ge en bild av hur svenska kommuner arbetar med att implementera Barnkonventionen i deras planeringsprocess. Studien genomfördes genom att skicka ut en enkätundersökning till alla Sveriges 290 kommuner för att skapa en uppfattning om vilka metoder och tillvägagångssätt kommuner använder, vilket resulterade i svar från 123 kommuner som studiens resultat baserades på. Det undersöktes även vilket av Boverkets tre definitioner av perspektiv på barn (Barns perspektiv, Barnperspektivet och Barnrättsperspektivet) svenska kommuner använder för att ge barn större inflytande och en ökad delaktighet i deras planeringsprocess. Studien undersökte även om det finns en eventuell skillnad i kommuners arbete beroende på deras befolkningsstorlek, samt vad detta kan bero på och leda till. Chi²-tester användes för att analysera kommunernas svar på enkäten och finna eventuella samband mellan variabler som kommunens befolkningsstorlek och deras svar på enkätfrågor. Ett eventuellt samband visar att det finns en skillnad i kommunens befolkningsstorlek och hur långt i arbetet med barns delaktighet i planeringsprocessen kommunen har kommit. Kommunernas svar kommer även att kategoriseras genom en delaktighetsmodell från UNICEF, vilket visar till vilken grad barn är delaktiga i kommunens planeringsprocess. Resultatet visar att svenska kommuner har kommit olika långt samt arbetar på olika sätt med implementeringen av Barnkonventionen. Via analyser, baserad på tillgängliga data går det att finna ett antal samband mellan kommunernas befolkningsstorlek och hur arbetet med barns delaktighet i planeringsprocessen går till. Befolkningsmässigt större kommuner ger barn i bredare utsträckning en mer delaktig roll i sin planering, då undersökningen visade att det är en större procentandel befolkningsmässigt stora kommuner där barn är delaktiga i planeringsprocessen. Samtidigt använder befolkningsmässigt mindre kommuner sig av metoder som ger barnen en större möjlighet att uttrycka sina åsikter och synpunkter på ett värdefullt sätt, som exempelvis workshops där kommunen kan arbeta närmare barnen tack vare den mindre befolkningsstorleken. Studien visar att majoriteten av de medverkande kommunerna uppnår minimikravet i delaktighetsmodellen, dock finns det förbättringspotential i synsättet på barn som en viktig tillgång i den fysiska planeringen. Om fler kommuner väljer att använda sig av Barns perspektiv kan kommuner ha ett synsätt som ger barn en större chans att vara delaktiga och få sina åsikter hörda, och sedan användas som beslutsunderlag / The purpose of this study is to investigate and provide a picture of how Swedish municipalities are working to implement the Convention on the Rights of the Child (CRC) in their planning process. The study was conductedby sending out a survey to all 290 municipalities in Sweden in order to get an idea of the methods and approaches used by municipalities. The survey resulted in 123 answers which the result of the study then was based on. It was also investigated which of three perspectives on children by the definition of the National Board of Housing, Building and Planning (The Children’s perspective, The Children’s rights perspective, and the Child perspective) Swedish municipalities use to give children more influence and participation in their planning process. The study also investigated whether there is a possible difference in the work of municipalities depending on their population size, and its causes. Chi-square tests were used to analyze the municipalities' responses to the questionnaire and to find possible correlations between variables such as the size of the municipality's population and their answers to the questionnaire questions. A possible correlation would show that there is a difference based on the population of the municipality and their progress to implement the CRC. The responses of the municipalities will also be categorized using a UNICEF participation model, in which the municipalities are placed at different levels in the model based on the level of participation by children in the planning process. The results show that Swedish municipalities have made different progress and are working in different ways with the implementation of the CRC. Analyses based on the available data reveal a number of associations between the size of the municipalities' populations and the way in which children's participation in the planning process is handled. Larger municipalities in terms of population give children a more participatory role in their planning, which were shown by the higher level of percentage of child participation in more populated municipalities. While smaller municipalities in terms of population use methods, such as workshops, that give children a greater opportunity to express their views and opinions in a meaningful way. The study shows that the majority of the participating municipalities meet the minimum requirements of the participation model, but there is room for improvement in the approach to children as an important asset in spatial planning. If more municipalities choose to use the Child perspective, municipalities can have an approach that gives children a greater chance to be involved and have their opinions heard, which would then be used as a basis for decisions.