Syfte: Syftet med denna studie var att genom litteraturgranskning beskriva förekomsten och typ av skador hos fotbollsspelare som spelar match och tränar på konstgräs. Metod: Litteratursökning i databaserna PubMed, Cinahl och Human Kinetics resulterade  i 12 artiklar som publicerats de senaste 10 åren. Alla artiklar har evidensgraderats, granskats och därefter sammanställts. Resultat: Den vanligaste skadelokaliseringen inom fotboll på konstgräs är lår- och knäskador, följt utav ankelskador och ljumskskador. Den skada som var mest frekvent förekommande var ligamentskador och muskelskador. Vrickningar i ankeln uppstod ofta vid fotbollsspel på konstgräs, även inre blödningar i lårmuskulaturen och ligamentskador i knäleden var vanligt förekommande. Den vanligaste typen av skada är den minimala skadan som genererar 1-3 dagars frånvaro från träning och match. Den näst vanligaste typen av skada är den måttliga skadan som frånhåller fotbollsspelaren från träning och match mellan 8-28 dagar. Slutsats: Denna studie visar sambandet mellan skadeförekomst och exponeringstid. Den vanligaste skadan inom fotboll på konstgräs är vrickningar i ankeln, inre blödningar i lårmuskulaturen och ligamentskador i knäleden.

Vid matchspel i lagidrott uppstår akut trötthet som drabbar muskelfunktionen hos deltagarna. Tidigare studier inom lagidrotter har visat skillnader mellan fysiska egenskaper och akut trötthet. Hur dessa skillnader visar sig hos bandyspelare är i dagsläget outforskat. Syfte och frågeställningar: Studien syftar till att undersöka hur aerob förmåga och muskelstyrka påverkar akut trötthet efter avslutad bandymatch bland bandyspelare i åldern 16-19 år. För att besvara studiens syfte utarbetades följande frågeställningar; Vilka skillnader finns det i akut trötthet hos bandyspelare i åldern 16-19 år med hög fysisk kapacitet och låg fysisk kapacitet sett till aerob förmåga och muskelstyrka? Vilka samband finns det mellan akut trötthet och aerob förmåga samt muskelstyrka hos bandyspelare i åldern 16-19 år? Metod: 15 stycken bandyspelare i åldrarna 16–19 år hemmahörande i två olika bandyföreningar i Sverige deltog i studien. Syfte och frågeställningar besvarades genom mätningar av fysiska egenskaperna, aerob förmåga och muskelstyrka. Fysiska egenskaperna analyserades genom skillnader och samband till studiens trötthetsmarkörer, som innefattade CMJ, laktat, upplevt mående och muskeltrötthet. Dessa markörer användes för att studera den akuta trötthet som uppstod efter en simulerad bandymatch. Resultat: Studien visade inte på någon skillnad mellan hög och låg fysisk kapacitet på deltagarnas akuta trötthet. Studien fann inte heller något signifikant samband mellan akut trötthet och aerob förmåga samt muskelstyrka. Något som antyder att aerob förmåga och muskelstyrka inte påverkar akut trötthet hos bandyspelare i åldrarna 16-19 år efter avslutad bandymatch.

Sammanfattning. Bakgrund:Crush syndrome eller traumatisk rahbdomyolys är vanligt vid större naturkatastrofer som tex jordbävningar. Det kan också uppkomma när personer utsätts för tryck mot musklerna vid tex stroke, intoxikationer, byggnadsras, industriolyckor. Inom ambulanssjukvården i Sverige har vi inte någon behandlingsplan för detta tillstånd och därför kan det finnas en risk att dessa patienter inte får rätt omvårdnad. Syfte:Studiens syfte var att belysa ambulanssjuksköterskans omvårdnad vid risk för Crush syndrome. Metod:En litteraturstudie gjordes för att granska redan publicerat forskningsmaterial. Sökningarna gjordes i databaserna Cinahl och Pubmed. Fem artiklar inkluderades och innehållet analyserades med manifest innehållsanalys. Resultat:De patienter som riskerar att få Crush syndrom har följande symtom: skada på muskelmassa, förlängd kompression, komprimerad lokal cirkulation, puls >120 och onormal urinfärg. Den viktigaste omvårdnadsåtgärden som kan vara livräddande för personen är insättande av intravenös kristalloid vätska samtidigt som personen losstages. Den vätska som rekommenderas är vanlig natriumklorid. Klinisk implikation:Ett förslag på omvårdnadsplan presenteras. Nyckelord:crush syndrome, prehospital care, prehospital omvårdnad, klämsklador, muskelskador, / Abstrakt. Background: Crush syndrome or traumatic rehbdomyolys is common in major natural disaster such as earthquakes. It can also arise when people are exposed on the muscle at such stroke, poisoning, structural collapse, industrial accidents. In prehospital care in Sweden we have no treatment plan for this condition and therefore it may be a risk that these patients not receiving the proper care. Purpose:The aim of this study was to illuminate the ambulance nurses care at risk of Crush syndrome. Method:A literature review was done to examine already published research material. The searches was made in the databases Cinahl and Pubmed. Five articles were included and the contents analyzed by manifest content analysis. Results:The patients who are at risk of Crush syndrome has the following symptoms: damage to the muscle mass, prolonged compression, compressed local circulation, heart rate > 120 and abnormal urine color. The most important nursing action that can be lifesaving is initiation of  intravenous crystalloid fluid while the person being detached. The fluid recommended is the usual sodium chloride. Clinical implication: A proposal for the nursing care plan are presented. Keywords:crush syndrome, prehospital care, crushing, muscle damage,