Till skolan går våra barn för att få utbildning och lära sig om samhällets grundläggande värderingar. Stor del av barns uppväxt tillbringas i skolan och för vissa elever är delar av denna period en jobbig tid på grund av kränkande behandling. Arbetet mot kränkningar går framåt och har utvecklats över tid, arbetet är dock långt ifrån klart. I och med nätets stora framväxt har en ny plattform för kränkningar tillkommit. Förr kunde barnets hem vara en tillflyktszon från kränkningar, idag bidrar nätet till att denna fristad inte längre är lika stor och att skoldagens kränkningar kan förlängas. Skollagens bestämmelser redogör inte explicit för skolansvaret vid förekomst av kränkningar som görs på nätet, däremot framkommer det att skolan har skyldighet att förebygga, utreda och åtgärda kränkningar som har ett samband med verksamheten. Med hjälp av den rättsdogmatiska metoden söks svar på vårt syfte och våra frågeställningar. Det framkommer att skolan delvis har ansvar för kränkningar som inträffar på nätet. En förutsättning för detta är att nätkränkningen är en del av andra kränkningar som sker på skolan. I ett rättsfall fann domstolen att en nidsång som publicerats på nätet skulle utredas och åtgärdas av skolan eftersom eleven utsatts för andra kränkningar på skolan. Det är dock fortsatt oklart huruvida skolan ska agera i fall där någon utsätter en klasskamrat för en nätkränkning som inte är en del av några andra kränkningar på skolan. Vi föreslår att skolan trots allt ska ha ansvar för en händelse mellan elever i exempelvis samma klass, där kränkningen enbart inträffar på nätet. Vi menar att det föreligger ett nära och naturligt samband mellan två elever i samma klass och att skolan bör vidta åtgärder för att motverka fortsatta kränkningar. Samtidigt föreslås en utvidgad elevhälsa för att underlätta lärares och rektorers arbete. Det är inte tillräckligt att enbart påvisa skolaktörernas utvidgade ansvar för kränkningar. Det behövs mer samhällsresurser och vårt förslag är att inrätta en kränkningsansvarig inom elevhälsan som leder arbetet mot kränkande behandling i skolan.

Internet och sociala medier är ett växande fenomen. Det finns idag möjlighet att ständigt varauppkopplad och uppdaterad inom allt som sker runt om i världen. Allt från direktsändanyhetsuppdateringar till de mest banala vardagsbilder florerar och fyller våra smarta telefoneroch datorer. Även företag har upptäckt möjligheten att enkelt sprida information och prisvärdmarknadsföring.Med dessa möjligheter följer även risker och skadegörande handlingar. Kränkningar och hotsom sprids på olika sociala medier är ett ökande problem som sprider osäkerhet hosmänniskor. I januari 2018 infördes den nya lagen olaga integritetsintrång, en början på ennutidsanpassad lagstiftning. Lagens syfte är att täcka upp för vad brottet förtal inte behandlar.Vi redogör för vad införandet av lagen kan ge upphov till för konkreta förändringar samtmöjlig fortsatt utveckling.En stor del av uppsatsen handlar om fall där arbetstagare kränker någon på sociala medier iantingen tjänsten eller på ett av arbetsplatsens medier. Gällande detta finns det enligt oss enstor osäkerhet i ansvarsfrågan. Det finns inget tydligt rättssubjekt att kräva ersättning av. Viredogör i vår uppsats för de yttersta gränserna för när det finns möjlighet att ansvara för någonannans handling på sociala medier.Den slutsats som dras är att det nu blir enklare att bli dömd för kränkande publiceringar påsociala medier. Tidigare tänjdes rekvisiten i förtal till sitt yttersta för att skydda den utsatta.Tack vare olaga integritetsintrång finns det nu anpassade paragrafer, till de brott som begås påinternet och sociala medier, för domstolarna att döma utifrån. Det är upp till framtiden attutvisa hur dessa domar kommer att se ut.

The purpose of this study was to examine how ethnicity and gender of victim and perpetrator might influence students’ assessment of the severity of cyber-harassment in three different contexts. One hypothesis was that severity is mediated by indicators of power (blame, control balance and status-difference), which in turn are dependent on dimensions of ethnicity and gender. A semi-factorial survey was conducted among 365 students in five different high schools in Stockholm county. The students assessed three different vignettes, which described 1) harassment on a blog, 2) grieving in a first-person-shooter video game and 3) the uploading of a nude picture on Facebook. The effects of the dimensions on participants’ perception of the harassment and choice of action were analysed using linear- and logistic regression analysis, respectively. The results showed the following in each respective vignette: 1) Male bystanders were more prone to choose a passive action if the victim was female and the perpetrator male. 2) Men attributed less blame to female victims while women made no such difference. 3) The results indicate that women deemed the situation more severe if the victim was female. To conclude, the effects of the dimensions seem to vary depending on the different contexts.