<p>Undersökningens syfte är att utifrån en diskursteoretisk ansats beskriva och analysera bakgrunden till Norrköpings folkparks tillkomst samt folkparksstyrelsens uppfattning om den ideale besökaren under slutet av 1800-talet. Granskningen görs med utgångspunkt från frågorna: med vilka argument resonerade folkparkens styrelse att parken skulle byggas, vad kan man utifrån denna argumentation utläsa om folkparkens funktion och vem var den ideale besökaren enligt folkparksstyrelsen? De resultat som framkommit vid analysen bör ses som tolkningar gjorda utifrån Foucaults teorier om disciplinering och makt.</p><p>Folkparken var under slutet av 1800-talet en social arena för disciplinering av arbetare. Folkparkens utformning i kombination med tillkomsten av ordningsregler och övervakning kan i det här sammanhanget bl.a. ses som ett led i arbetet med att förändra besökarnas beteende. Borgerlighetens förhoppning var att genom disciplinering utifrån de fastställda reglerna för korrekt beteende skapa ordningsamma, flitiga och tidsmedvetna arbetare. Detta gjordes delvis i syfte att höja fabrikernas effektivitet och kvalitén på den tid som arbetaren sålde till företagen.</p><p>Borgerligheten sökte även förändra besökarnas relation till naturen och indirekt till nationen genom att skapa ideala förutsättningar för upplevelser och konsumtion av den genuint svenska naturen. Disciplineringen i folkparken skedde parallellt med indoktrineringen av det genuint svenska i andra sammanhang. I skolan förmedlades bilden av den svenska naturen via dikter, bilder, konst och sång och understödde upplevelserna i folkparken. Förhoppningen var att dessa erfarenheter skulle öka arbetarnas fosterlandskärlek och indirekt förbättra arbetarnas relation till nationen och borgerligheten.</p>

Undersökningens syfte är att utifrån en diskursteoretisk ansats beskriva och analysera bakgrunden till Norrköpings folkparks tillkomst samt folkparksstyrelsens uppfattning om den ideale besökaren under slutet av 1800-talet. Granskningen görs med utgångspunkt från frågorna: med vilka argument resonerade folkparkens styrelse att parken skulle byggas, vad kan man utifrån denna argumentation utläsa om folkparkens funktion och vem var den ideale besökaren enligt folkparksstyrelsen? De resultat som framkommit vid analysen bör ses som tolkningar gjorda utifrån Foucaults teorier om disciplinering och makt. Folkparken var under slutet av 1800-talet en social arena för disciplinering av arbetare. Folkparkens utformning i kombination med tillkomsten av ordningsregler och övervakning kan i det här sammanhanget bl.a. ses som ett led i arbetet med att förändra besökarnas beteende. Borgerlighetens förhoppning var att genom disciplinering utifrån de fastställda reglerna för korrekt beteende skapa ordningsamma, flitiga och tidsmedvetna arbetare. Detta gjordes delvis i syfte att höja fabrikernas effektivitet och kvalitén på den tid som arbetaren sålde till företagen. Borgerligheten sökte även förändra besökarnas relation till naturen och indirekt till nationen genom att skapa ideala förutsättningar för upplevelser och konsumtion av den genuint svenska naturen. Disciplineringen i folkparken skedde parallellt med indoktrineringen av det genuint svenska i andra sammanhang. I skolan förmedlades bilden av den svenska naturen via dikter, bilder, konst och sång och understödde upplevelserna i folkparken. Förhoppningen var att dessa erfarenheter skulle öka arbetarnas fosterlandskärlek och indirekt förbättra arbetarnas relation till nationen och borgerligheten.

Syftet med vår studie har varit att ta reda på fyra pedagogers uppfattningar om fenomenet utomhuspedagogik. Vi har undersökt deras uppfattningar om fördelar och svårigheter med att bedriva utomhuspedagogik i NO-undervisningen. Vi har med vår studie även försökt få en djupare förståelse för vad det är som avgör om man väljer att använda utomhuspedagogik i sin undervisning eller inte. Då vi syftar till att se den enskilda pedagogens uppfattning av fenomenet utomhuspedagogik har vi använt oss av kvalitativa intervjuer och en fenomenografisk ansats för att analysera vår insamlade data. Resultatet av vår studie visar att de intervjuade pedagogernas uppfattning av utomhuspedagogik är mycket lika varandra och stämmer väl med den bild som andra studier visat. Deras uppfattning om utomhuspedagogik är positiv men trots detta har utomhuspedagogik inte en framträdande roll i deras undervisning.