No description available.

Syftet med denna studie var att granska hur Sveriges nationella minoriteter framställdes i läromedlet Andrea hälsar på och om framställningen kunde förstås i termer av ”vi och dem”. Vidare undersöktes huruvida programserien tog upp ett nutida eller historiskt förtryck mot dessa grupper. Metod för studiens genomförande kan beskrivas som kvalitativ innehållsanalys inspirerad av kritisk diskursanalys. Analysen visade att det var en tudelad bild av de nationella minoriteterna som presenterades. Dels framhölls de deltagande individernas normalitet, och dels deras särdrag. I samtliga fall levde programseriens deltagare i en traditionell kärnfamilj. Det gick inte att dra slutsatsen att någon av de grupper som presenterades i materialet framställdes i någon negativ dager, eller att det skulle vara en utgrupp alternativt ”den Andre” som presenterades för tittarna. Det var även till övervägande del en bild av att en individ tillhörande en minoritetsgrupp är någonting som man är snarare än något man kan bli medlem i. En ytterligare slutsats som drogs var att i de få fall ett förtryck mot dessa grupper avhandlades i programserien, så hade alltid förtrycket ägt rum på någon annan geografisk plats eller i en annan tidsperiod utan att en namngiven förtryckare nämndes.

Studien syftar till att undersöka vilken vikt lärare lägger vid de nationella proven inför slutbetygen i matematik i årskurs 9. Genom kvalitativa, halvstrukturerade intervjuer med verksamma och utbildade lärare kom studien fram till att lärare i grundskolans senare år kan tolka de nationella provens syfte på olika sätt. Detta kan i sin tur skapa orättvisa för elever. Skolan kan ur vissa hänseenden inte ses som tillräckligt likvärdig. I studien kan skillnader i synen på nationella provens användningsområde härledas till synen på bedömning samt hur skolorna arbetar med uppföljning av nationella proven. Lärare i studien som i hög grad säger sig använda en så kallad summativ bedömningsmetod säger sig i mindre utsträckning sätta betyg efter nationella provens resultat och tvärtom. Det framkommer dock att somliga respondenters kunskaper om denna bedömningsmetod är bristande och de kan därför komma att använda den på ett felaktigt sätt, vilket tenderar att skapa subjektiva och felaktiga betyg. Skolans möjliga likvärdighetsproblem reser frågan om skolan kan ses som misslyckad. Studiens slutsats är att det på lokal nivå samt från Skolverkets håll kan finnas utrymme för att förtydliga läroplaner och provens användningsområde.

<p>Huvudsyftet i föreliggande studie är att undersöka hur elever följer uppgiftsinstruktionernai uppgiften med lägst svårighetsgrad från 2009 års skriftliganationella prov i svenska och svenska som andra språk.I Skolinspektionens rapport Kontrollrättning av nationella prov i grundskolan och gymnasieskolan framkommer att lärare inte bedömer de nationella proven likvärdigt. En av anledningarna till den ickelikvärdiga bedömningen är att tolkningsutrymmet ibedömningsanvisningarna till det nationella provet är alltför stort. Med anledning avdet stora tolkningsutrymmet avser vi att i största möjliga mån ordagrant följabedömningsanvisningarna för nationella provet i svenska och svenska somandraspråk och därigenom precisera anvisningarna. Metod i studien går ut på attavgränsa de lägsta kraven för betyget G utifrån hur de är formulerade i uppgiftsbeskrivningenoch lärarens bedömningsanvisningar. För att konkretiserabedömningsanvisningarna används exempel från elevtexter. Studien visar att det lägsta kravet för betyget G kan delas upp i fyra kriterier somvar för sig kan bedömas och av dessa är kriteriet att resonera svårast att uppfylla. Därmed är det elevens förmåga att resonera som utgör brytpunkten för betyget IGoch G. Studien visar att oavsett omfattning av enskilda uppgiftskriteriers tolkningsutrymmeär det möjligt att identifiera och avgränsa kriterierna för att därigenomsträva efter att varje elevtext bedöms enligt samma måttstock. Tillämpas dettatillvägagångssätt vid elevtextbedömning i allmänhet minskar sannolikt risken förickelikvärdig bedömning, åtminstone inom den egna elevgruppen. En tänkbar åtgärdför att få bukt med ickelikvärdighetsproblematiken som nationella provet i svenskaoch svenska som andraspråk ger upphov till, vore att Skolverkets bedömningsanvisningartillhandahöll definitioner av för uppgifterna centrala begrepp, såsom vaddet innebär att resonera.Huvudsyftet i föreliggande studie är att undersöka hur elever följer uppgiftsinstruktionernai uppgiften med lägst svårighetsgrad från 2009 års skriftliganationella prov i svenska och svenska som andra språk.I Skolinspektionens rapport Kontrollrättning av nationella prov i grundskolan ochgymnasieskolan framkommer att lärare inte bedömer de nationella proven likvärdigt.En av anledningarna till den ickelikvärdiga bedömningen är att tolkningsutrymmet ibedömningsanvisningarna till det nationella provet är alltför stort. Med anledning avdet stora tolkningsutrymmet avser vi att i största möjliga mån ordagrant följabedömningsanvisningarna för nationella provet i svenska och svenska somandraspråk och därigenom precisera anvisningarna. Metod i studien går ut på attavgränsa de lägsta kraven för betyget G utifrån hur de är formulerade i uppgiftsbeskrivningenoch lärarens bedömningsanvisningar. För att konkretisera bedömningsanvisningarna används exempel från elevtexter. Studien visar att det lägsta kravet för betyget G kan delas upp i fyra kriterier somvar för sig kan bedömas och av dessa är kriteriet att resonera svårast att uppfylla. Därmed är det elevens förmåga att resonera som utgör brytpunkten för betyget IG och G.Studien visar att oavsett omfattning av enskilda uppgiftskriteriers tolkningsutrymmeär det möjligt att identifiera och avgränsa kriterierna för att därigenomsträva efter att varje elevtext bedöms enligt samma måttstock. Tillämpas dettatillvägagångssätt vid elevtextbedömning i allmänhet minskar sannolikt risken förickelikvärdig bedömning, åtminstone inom den egna elevgruppen. En tänkbar åtgärdför att få bukt med ickelikvärdighetsproblematiken som nationella provet i svenska och svenska som andraspråk ger upphov till, vore att Skolverkets bedömningsanvisningar tillhandahöll definitioner av för uppgifterna centrala begrepp, såsom vad det innebär att resonera.</p>

No description available.

Syftet med denna uppsats har varit att undersöka folkbibliotekens arbete för de nationella minoriteterna, samt om den nya bibliotekslagen som gjort de nationella minoriteterna till en prioriterad grupp förändrat folkbibliotekens arbete i denna fråga. De övergripande frågeställningarna berörde hur folkbiblioteken arbetar med denna fråga idag, om den nya bibliotekslagen förändrat arbetet för de nationella minoriteterna på folkbiblioteken, samt om folkbiblioteken upplever några särskilda problem i sitt arbete för de nationella minoriteterna. Den teoretiska utgångspunkten har varit att se på hur minoriteters ställning och behandling i majoritetssamhället historisk påverkar deras ställning än idag. En utgångspunkt har även varit att minoriteter behöver särskilda rättigheter inom majoritetssamhället för att bevara och behålla sin kultur. För att få en bredd i studien gjordes en kvantitativ undersökning i form av en enkät till bibliotekschefer på folkbibliotek runt om i Sverige. Resultaten av enkätundersökningen visade att bibliotekens verksamhet riktad till de nationella minoriteterna är begränsad. Biblioteken har inte heller fått extra resurser eller nya riktlinjer för denna verksamhet. Resultatet visar även att bibliotekslagens nya skrivning inte haft någon större inverkan på bibliotekens verksamhet gentemot de nationella minoriteterna.

<p>Denna uppsats handlar om betyg och bedömning i den svenska gymnasieskolan. Utgångspunkten är; hur verksamma lärare inom matematik ser på det nuvarande betygssystemet och vilken påverkan det kan ha för matematikundervisningen. Genom intervjuer med verksamma lärare har jag skapat en djupare och bredare bild av hur de ser på betygssystemet och hur de bedömer och sätter betyg på eleverna. Med Bakgrund av intervjuerna har jag försökt att tolka huruvida undervisningen eventuellt styrs av det sätt de intervjuade bedömer och betygsätter. I uppsatsen presenteras litteratur, resultaten från intervjuerna tillsammans med de tolkningar som gjorts med stöd av litteraturen och till sist egna slutsatser av vad som framkommit. Av de resultat som framkommit kan man tänka sig att det nationella provet i matematik styr lärarna en hel del. Särskilt när det gäller undervisning, undervisningsstoff och provform.</p>

Huvudsyftet i föreliggande studie är att undersöka hur elever följer uppgiftsinstruktionernai uppgiften med lägst svårighetsgrad från 2009 års skriftliganationella prov i svenska och svenska som andra språk.I Skolinspektionens rapport Kontrollrättning av nationella prov i grundskolan och gymnasieskolan framkommer att lärare inte bedömer de nationella proven likvärdigt. En av anledningarna till den ickelikvärdiga bedömningen är att tolkningsutrymmet ibedömningsanvisningarna till det nationella provet är alltför stort. Med anledning avdet stora tolkningsutrymmet avser vi att i största möjliga mån ordagrant följabedömningsanvisningarna för nationella provet i svenska och svenska somandraspråk och därigenom precisera anvisningarna. Metod i studien går ut på attavgränsa de lägsta kraven för betyget G utifrån hur de är formulerade i uppgiftsbeskrivningenoch lärarens bedömningsanvisningar. För att konkretiserabedömningsanvisningarna används exempel från elevtexter. Studien visar att det lägsta kravet för betyget G kan delas upp i fyra kriterier somvar för sig kan bedömas och av dessa är kriteriet att resonera svårast att uppfylla. Därmed är det elevens förmåga att resonera som utgör brytpunkten för betyget IGoch G. Studien visar att oavsett omfattning av enskilda uppgiftskriteriers tolkningsutrymmeär det möjligt att identifiera och avgränsa kriterierna för att därigenomsträva efter att varje elevtext bedöms enligt samma måttstock. Tillämpas dettatillvägagångssätt vid elevtextbedömning i allmänhet minskar sannolikt risken förickelikvärdig bedömning, åtminstone inom den egna elevgruppen. En tänkbar åtgärdför att få bukt med ickelikvärdighetsproblematiken som nationella provet i svenskaoch svenska som andraspråk ger upphov till, vore att Skolverkets bedömningsanvisningartillhandahöll definitioner av för uppgifterna centrala begrepp, såsom vaddet innebär att resonera.Huvudsyftet i föreliggande studie är att undersöka hur elever följer uppgiftsinstruktionernai uppgiften med lägst svårighetsgrad från 2009 års skriftliganationella prov i svenska och svenska som andra språk.I Skolinspektionens rapport Kontrollrättning av nationella prov i grundskolan ochgymnasieskolan framkommer att lärare inte bedömer de nationella proven likvärdigt.En av anledningarna till den ickelikvärdiga bedömningen är att tolkningsutrymmet ibedömningsanvisningarna till det nationella provet är alltför stort. Med anledning avdet stora tolkningsutrymmet avser vi att i största möjliga mån ordagrant följabedömningsanvisningarna för nationella provet i svenska och svenska somandraspråk och därigenom precisera anvisningarna. Metod i studien går ut på attavgränsa de lägsta kraven för betyget G utifrån hur de är formulerade i uppgiftsbeskrivningenoch lärarens bedömningsanvisningar. För att konkretisera bedömningsanvisningarna används exempel från elevtexter. Studien visar att det lägsta kravet för betyget G kan delas upp i fyra kriterier somvar för sig kan bedömas och av dessa är kriteriet att resonera svårast att uppfylla. Därmed är det elevens förmåga att resonera som utgör brytpunkten för betyget IG och G.Studien visar att oavsett omfattning av enskilda uppgiftskriteriers tolkningsutrymmeär det möjligt att identifiera och avgränsa kriterierna för att därigenomsträva efter att varje elevtext bedöms enligt samma måttstock. Tillämpas dettatillvägagångssätt vid elevtextbedömning i allmänhet minskar sannolikt risken förickelikvärdig bedömning, åtminstone inom den egna elevgruppen. En tänkbar åtgärdför att få bukt med ickelikvärdighetsproblematiken som nationella provet i svenska och svenska som andraspråk ger upphov till, vore att Skolverkets bedömningsanvisningar tillhandahöll definitioner av för uppgifterna centrala begrepp, såsom vad det innebär att resonera.

In Sweden there is an integration policy and a policy for national minorities. The integration policy aims to integrate newly arrived immigrants (nyanlända invandrare), whereas the minority policy aims to maintain and strengthen the rights of the national minorities. The national minorities are though, at times, included into the integration policy, even though they hold a minority status in Sweden. This paper aims to, through discourse analysis, investigate the research question: “how is the content of integration referred to, when it is related to immigrants, contra when it is related to national minorities”. The integration policy is often implemented by social workers. The discourse about integration policy on a macro level therefore directly impacts the social integration work on a micro level. The study is therefore important to social work, as a discipline. A comparative analyses shows whether there are similarities and differences in the construction of the content of the integration term, depending on the group that is addressed. The study shows that the Romani minority is highly described in the integration discourse, though they are a national minority. The results also show that the discourses around newly arrived immigrants rather construct an assimilation discourse, than an integration discourse. In relation to both groups, the term integration constructs and reproduces ethnical stereotypes and cultural and behavioral differences between the groups and the majority society. The term also constructs the integration to the labour market as the major key to overall integration.

År 2012 utkom en studie Lika för alla? – Omrättning av nationella prov i grundskolan och gymnasieskolan under tre år (2012). I den har skolinspektionen samlat in och rättat om nationella prov. Syftet har varit att kontrollera att kvalitén upprätthålls, genom att analysera om ursprungsrättare gör korrekta bedömningar av uppsatserna. Resultaten visar att nästan varannan uppsats i svenska B på gymnasiet får ett avvikande betyg mellan lärarna och kontrollanterna. Läraren sätter allt som oftast ett högre betyg än kontrollanten (2012:17-18). Exakt vad skillnaderna är framkommer inte. I den här uppsatsen granskar jag nationella prov som är skrivna av gymnasieelever i årskurs 3 år 2010. Eleverna har haft i uppgift att skriva debattinlägg, nöd och lust som behandlar äktenskapsrelaterade frågor. Dessa uppsatser har jag analyserat utifrån två aspekter. En form av innehållsanalys där jag har granskat elevernas subjektsperspektiv, samt en argumentationsanalys utifrån Palmérs och Östlund– Stjärnegårdhs modell i Bedömning av elevtext- en modell för analys. Syftet har varit att undersöka hur gymnasieelever argumenterar och vilka subjekt som är vanligast, samt om det fanns några betygs– och könsmässiga skillnader mellan dem. Mitt material är begränsat och på så sätt går det inte att dra några generella slutsatser. Men resultaten visar bland annat att eleverna oftast använder sig av aktörer i texterna och att pojkar tenderar att använda företeelser/ förnimmelser och organisationer som subjekt medan flickor använder individer som: barnen, föräldrarna eller Gyllenhammar. Resultaten kan vara kopplade till vad annan forskning visat vad beträffar genusskillnader, där män och kvinnor anses ha olika samtalsstil. Mäns stil anses vara opersonligare och mer distanserad medan kvinnors samtalsstil är mer samhörighetsskapande och privat. När det gäller argumentationsanalysen så har inte några tydliga genusskillnader framkommit. Men när det gäller betygen så har jag framförallt urskilt två tydliga kvalitetsdrag: graden av personlighet och förekomsten av en tydlig tes. De godkända eleverna är minst personliga, de diskuterar äktenskap och skilsmässa utan att använda personliga erfarenheter. De väl godkända eleverna är mest personliga och på gränsen till privata. De beskriver utelämnade skildringar och känslor kring framförallt skilsmässor. Medan de mycket väl godkända eleverna inte är lika personliga utan debatterar utifrån ett samhällsperspektiv. Lite drygt hälften av eleverna har otydliga teser i sina texter. Det innebär att de har en tes inledningsvis som de senare argumenterar mot. Eleverna debatterar på så sätt inte, de diskuterar. Faktum är att två av de godkända eleverna inte har någon tes alls. Samtliga av de väl godkända eleverna har teser, men dessa blir otydliga då de argumenterar mot dem i slutet av debattinlägget. De mycket väl godkända texterna har teser som följer som en röd tråd genom texterna.