Objective: The purpose of this study was to establish a baseline database consisting of the morphometry of the South African neonatal pterygoid hamulus. Methods: Cone Beam Computed Tomography (CBCT) scans were conducted on 74 formalin-fixed neonatal cadavers and displayed on the Planmeca Romexis 4.6.0.R program for quantitative data measurement. The length, width and angle of inclination in the coronal and sagittal planes of the pterygoid hamulus and the inter-hamular distance were measured. Additionally, the distance from the pterygoid hamulus to the posterior nasal spine was measured. Statistical analysis was performed to compare sides, population groups and weight classes and to establish correlations between measurements. Results: Weight was found to be a determining factor in the morphometrics of the pterygoid hamulus, the exception being the inclination in the sagittal plane, results were therefore separated according to weight class. For neonates weighing less than or equal to 1 kg, the length of the pterygoid hamulus was 2.23 (SD 0.377) mm, the width of the pterygoid hamulus in the coronal plane was 0.938 (SD 0.162) mm and in the sagittal plane was 1.68 (SD 0.373) mm. For neonates weighing more than 1 kg, the length was 2.74 (SD 0.438) mm, the width in the coronal plane was 1.12 (SD 0.226) mm and in the sagittal plane was 1.87 (SD 0.446) mm. The regression formula between the inter-hamular distance and the distance between the pterygoid hamulus and posterior nasal spine was determined to be y=2.44+0.52x. No significant difference between right and left sides, sex or population group was found. Conclusion: Understanding how the neonatal pterygoid hamulus differs from the adult structure is important when surgery in the oropharyngeal area of infants is concerned. The correlations established in this study between biometrics and morphometrics allows for extrapolation of the morphometrics to be made in the absence of proper scanning equipment. / Dissertation (MSc) University of Pretoria, 2020. / Anatomy / MSc (Clinical Anatomy) / Unrestricted

Bakgrund: Föräldrar som får ett prematurfött barn kan uppleva en känslomässig berg-och-dalbana när deras barn får ligga på en neonatal intensivvårdsavdelning. Föräldrarna hamnar i en ny situation som kan medföra nya stressorer. Som sjuksköterska bör man uppmuntra till en närkontakt mellan föräldrar och barnet så att föräldrar kan skapa en god anknytning med barnen. På en neonatal intensivvårdsavdelning är familjecentrerad vård är ett centralt begrepp där man fokuserar på både patient och familj samtidigt. Föräldrar är konstant i behov av information och därför bör sjuksköterskan finnas tillhands och ha en god kommunikation med föräldrarna. Syfte: Syftet är att belysa vilka stressorer föräldrar som har ett barn på en neonatal intensivvårdsavdelning kan uppleva. Metod: En litteraturöversikt med tolv artiklar: fem kvantitativa, sex kvalitativa och en mixad. Resultat: Stressorer från analysen redovisas under fyra huvudkategorier: Förväntningar, Det förtidigt födda barnet, Omgivningen och Vårdpersonalen. Slutsats: Föräldrar som har ett barn på en neonatal intensivvårdsavdelning upplever olika stressorer. Föräldrar som haft en god kommunikation och ett gott informationsutbyte med sjuksköterskan har upplevt mindre stress. Klinisk betydelse: Denna litteraturöversikt kan bidra med kunskap om stressorer föräldrar med ett barn på en neonatal intensivvårdsavdelning kan mötas av. Det är kunskap som sjuksköterskan kan använda i sitt arbete med föräldrar, eller andra anhöriga. / <p>Godkännande datum: 2016-11-01</p>

Målet för eftervården är att den nyblivna modern skall få vara tillsammans med sitt sjuka nyfödda barn och utifrån behov få stöd, råd och omvårdnad av barnmorskan. När det uppstår ett avancerat vårdbehov hos barnet efter förlossningen separeras i dag modern och barnet på de flesta sjukhus i Sverige. Detta ses av många som oundvikligt eftersom mor och barn kräver vård inom olika verksamheter. Det finns dock flera vinster med att inte separera mor och barn efter förlossningen såsom minskad stress hos modern och mindre påverkan på hennes anknytning till barnet efter förlossningen. Förutom olika vårdrutiner som förhindrar separation är den fysiska vårdmiljön avgörande för en tidig känslomässig närhet vilket i sig har betydelse för barnets hälsa och utveckling. Få studier beskriver mödrars erfarenhet av att få eftervård i samma lokaler, som sitt sjuka nyfödda barn, på en neonatalavdelning. Syftet med denna studie var att undersöka mödrars erfarenheter av att ha fått sin eftervård i samma lokaler som sitt sjuka nyfödda barn som vårdas på en neonatalavdelning. En deskriptiv tvärsnittsstudie valdes som metod. Data insamlades med hjälp av en enkät med kvantitativ och kvalitativ del. En postenkät skickades ut till 200 mödrar som hade varit inskrivna i samband med att modellen för samvård infördes på det sjukhus där de vårdats efter förlossningen. Resultatet av det insamlade data analyserades med hjälp av deskriptiv statistik. Kvalitativa data bestod av fritextsvar som kategoriserades och summerades. Antalet mödrar som svarade på enkäten var 86 vilket motsvarade en svarsfrekvens på 43 procent. Resultatet visade att 92 procent av dem som svarade på enkäten var nöjda med eftervården. Av mödrarna hade 86 procent fått sitta med sitt barn hud-mot-hud så mycket som de önskat och 79 procent hade fått möjlighet att vara delaktiga i sitt barns omvårdnad i den utsträckning de hade velat när barnet vårdades på IVA-sal. Sjuttionio procent angav att de hade fått tillräcklig uppföljning efter förlossningen och 86 procent hade fått det stöd de ansåg sig behövt för egen del. Att de fått kontakt med barnmorska inom rimlig tid efter förlossningen rapporterade 84 procent och färre än häften (48 %) hade fått möjlighet till en genomgång av sin förlossning med barnmorska. Brist på information avseende tidig bröststimulering rapporterades, 51 procent angav att de hade erhållit tillräckligt med information. Tillräckligt utrymme att samtala kring frågor/tankar om sin eftervård uppgav 53 procent av mödrarna. Tre kategorier framkom i analysen av varför modern inte kunnat vara delaktig i vården av sitt barn inom det första dygnet: Moderns tillstånd; Barnets tillstånd; Annan orsak. Fyrtiofyra informanter lämnade fritextsvar under övriga synpunkter, fyra kategorier framkom: otydlighet och avsaknad av eftervård, information och andra negativa synpunkter samt positiva upplevelser. Slutsatsen av föreliggande studie är att mödrarna till största delen hade positiva erfarenheter av att få sin eftervård på en neonatalavdelning tillsammans med sitt sjuka nyfödda barn. Möjliga utvecklingsområden för att förbättra vården är tydligare informationen om tidig bröststimulering, rutiner för uppföljning av förlossningen, möjlighet att samtala kring sin eftervård och att tydliggöra barnmorskans roll i vården. Ytterligare studier behövs för att ta fram kunskap som kan användas i vården gällande samvårdsmodellen på en neonatalavdelning.

Att bli förälder till ett svårt sjukt barn som behöver vård på en neonatal intensivvårdsavdelning gav upphov till en mängd känslor. Det fanns beskrivet att som förälder vara oförberedd på komplikationer och när förlossningen inteblivit som förväntat kunde det ge upphov till känslor av besvikelse och en förlust av föräldrarollen. På en neonatal intensivvårdsavdelning vårdas förtidigt födda och svårt sjuka nyfödda barn. I familjecentrerad neonatalvård är flexibilitet, respekt, samarbete och stöd värdegrunder. Det sågs som en självklarhet ur ett familjecentrerat perspektiv att föräldrarna aktivt deltog i sitt barns vård. Personalens uppgift var att uppmuntra föräldrarna att delta i vården av sitt barn. Att ge föräldrarna information,undervisning och känslomässigt stöd främjade anknytningen och stärkte föräldrarollen. Syftet var att beskriva föräldrars upplevelse när deras svårt sjuka barn vårdas på en neonatal intensivvårdsavdelning. En litteraturöversikt användes för att besvara syftet. Via databaser söktes 16 vetenskapliga artiklar fram som granskades. Fynden i artiklarnas resultat delades upp i fyra kategorier med underrubriker, dessaresultatpresenterades integrerat. I resultatet framkom att tidig kontakt och ingen separation mellan föräldrar och barn främjade anknytningen. Informationens betydelse var av stor vikt för föräldrarna där bristen på information bidrog till känslor av ensam-och övergivenhet. Att få ett tryggt mottagande där hela familjen togs om hand och där föräldrarna med hjälp av personalens stöd, kunskap och uppmuntran fick vara delaktiga i sitt barns vård upplevdes som positivt. Miljön på en neonatal intensivvårdsavdelning upplevdes som ett hinder för delaktighet. Många starka känslomässiga upplevelser såsom chock, sorg, ångest, rädsla, skuldkänslor, hjälplöshet och stress uppkom hos föräldrarna när deras svårt sjuka barn behövde vård på en neonatal intensivvårdsavdelning. Det uppskattades av föräldrarna om personalen var omtänksam, gav känslomässigt stöd, visade medkänsla samt var mild, vänlig och artig. Att få ett svårt sjukt barn som behöver vård på en neonatal intensivvårdsavdelning gav upphov till en mängd upplevelser hos föräldrarna. Som sjuksköterska var det av stor vikt att bistå föräldrarna med åtgärder som främjade anknytningen, att det gavs en tydlig information och att det skapades gynnsamma förutsättningar för att underlätta kommunikationen. Det var också viktigt att hjälpa föräldrarna så att de blev delaktiga i sitt barns vård samt att det gavs ett känslomässigt stöd så att föräldrarna kunde känna sig trygga och säkra i omvårdnaden av sitt barn.På en neonatal intensivvårdsavdelningdär vården hela tiden är under utveckling är det av stor vikt att fortsätta undersöka hur föräldrar upplever vården av sitt barn.

No description available.

MSc., Faculty of Science, University of the Witwatersrand, 2011 / Background: Due to the high cost and limited serotype coverage of pneumococcal conjugate vaccines (PCV), surface proteins of Streptococcus pneumoniae are being investigated for their role as potential vaccine candidates. There are limited data on natural antibody kinetics against pneumococcal surface proteins arising through exposure to pneumococcal nasopharyngeal (NP) colonization in African populations. Objectives: To characterize the natural antibody kinetics and sero-prevalence to 15 pneumococcal proteins with respect to age, PCV vaccination and HIV status as well as to explore the association between antibody titers and pneumococcal nasopharyngeal colonization in infants, older children and adults. Methods: We established a 15-plex Luminex assay for the following proteins: PspA, PspC, LytB, IgA1-proteinase, SP 0082, PdB, PcsB, PsaA, SP 0609, SP 0749, PpmA, SlrA, StkP, SP 2027 and SP 2194, and also validated the Luminex assay comparing it to a standard ELISA method for PspA, PspC, PsaA and PdB. We used the Luminex method to characterize the prevalence and dynamics of serum IgG antibodies against the pneumococcal proteins. The study involved 2 166 human subjects which included: i. A longitudinal cohort of children less than 2 years of age, who were vaccinated with the seven-valent pneumococcal conjugate vaccine (PCV-7) and were either a) HIV-exposed infected, b) HIV-exposed uninfected or c) HIV-unexposed uninfected. ii. A longitudinal cohort of PCV-7 unvaccinated children less than 2 years of age who were either: a) HIV-unexposed uninfected or b) HIV-exposed uninfected. The PCV-7 vaccinated and unvaccinated children were followed up from approximately 4 to 24 months of age. In addition, samples were also analyzed from HIV-uninfected and HIV-infected children Project ID: Pneumococcal protein antigens Student: Zanele Ditse Date: 04 October 2011 - 5 - aged between 4 to 7 years who received either a primary series of PCV-9 or placebo during infancy. Lastly, we analyzed cross-sectional samples from HIV-uninfected and HIV-infected women. Results: The multiplex Luminex assay correlated well with singleplex ELISAs for all four analyzed proteins with correlation coefficients of 0.86, 0.90, 0.87 and 0.96 for PspA, PspC, PdB and PsaA respectively. Antibody titers to PspC, PdB, LytB, SP 0082, PcsB and StkP showed increases in titer with respect to increasing age. Prevailing nasopharyngeal pneumococcal colonization in young children was associated with higher antibody titers to PspA, PspC, PdB, SP 0082, LytB, IgA1-proteinase, PpmA, PcsB and StkP. Conversely higher antibody titers to PspC, PdB, LytB, SP 0082, PcsB and StkP were associated with lower prevalence of pneumococcal colonization in older children and adults. In children under two years of age, PCV vaccination was associated with lower antibody titers to PspA, PspC, LytB, PdB, IgA1-proteinase, PcsB and StkP as well as higher antibody titers against SP 0082 and PpmA at multiple time-points. In PCV-vaccinated children under two years of age, those who were HIV-unexposed , -uninfected had higher antibody titers to PspA, PspC, SP 0082, IgA1-proteinase, PpmA and StkP compared to HIV-exposed, uninfected children. Conclusion: There was an age-related increase in antibody titers to PspA, PspC, PdB, SP 0082, LytB, IgA1-proteinase, PpmA, PcsB, and StkP in children under two years of age. PCV immunization was, however, associated with lower antibody titers to PspA, PspC, LytB, PdB, IgA1-proteinase, PcsB and StkP in young children which was not attributed to differences in the prevalence of nasopharyngeal colonization. Furthermore, HIV-infection status in young children was associated with higher antibody responses to PspA, PspC, PdB, SP 0082, LytB, IgA1-proteinase, PpmA, PcsB and StkP proteins in HIV-unexposed uninfected children compared to HIV-exposed uninfected and HIV-exposed infected children. Higher antibody concentrations to Project ID: Pneumococcal protein antigens Student: Zanele Ditse Date: 04 October 2011 - 6 - PspC, PdB, LytB, SP 0082, PcsB and StkP was negatively associated with nasopharyngeal pneumococcal colonization in older children and adults; indicating a protective role against colonization and a potential role as vaccine candidates.

A thesis submitted to the Faculty of Health Sciences, University of the Witwatersrand, Johannesburg, in fulfillment of the requirements for the degree of Doctor of Philosophy Johannesburg, South Africa 2016 / Introduction: Neonatal infections contribute to 25% of all neonatal deaths, which account for approximately 44% of all under-5 childhood deaths globally. Pathogens responsible for sepsis in neonates and young infants can be acquired vertically prior to or during labour, or from the environment (community or hospital). This project evaluated the burden and aetiology of sepsis in neonates and young infants (≤90 days), and explored this association to in-utero exposure to human immunodeficiency virus. The study also included a specific focus on the epidemiology of invasive Group B Streptococcal disease in young infants. Additionally, we assessed the efficacy of intrapartum chlorhexidine vaginal washes for: (i) preventing early-onset neonatal sepsis; and (ii) vertical transmission of potentially pathogenic bacteria to the newborns. Furthermore, we evaluated risk factors for poor outcomes due to neonatal sepsis. Materials and methods: (i) A bacterial surveillance system was established at Chris Hani Baragwanath Academic Hospital (CHBAH) from 2004-2008 to identify young infants with bacterial sepsis hospitalised in the neonatal and paediatric wards. Medical and microbiological records were utilised to obtain clinical and laboratory data. Maternal HIV results were obtained from antenatal testing records or admission records. (ii) A blinded, randomised, placebo-controlled trial of 0.5% chlorhexidine maternal vaginal intrapartum wipes and newborn skin wipes was conducted at CHBAH between 2004 and 2007. Consented, eligible participants were randomised during labour to receive either chlorhexidine vaginal wipes or water external genitalia wipes. Newborns received either chlorhexidine full-body wipes (intervention arm) or foot wipes (control arm). Maternal and infant participants were followed up for admissions during the first month after delivery/ birth. A subset of 5144 maternal participants had an intrapartum lower vaginal swab collected, and skin swabs were collected from their newborns to assess colonisation with potentially pathogenic bacteria (Group B streptococcus, Escherichia coli and Klebsiella pneumoniae). Results: Group B streptococcus (GBS) was the most commonly isolated bacterial pathogen, causing 35.2% of culture-confirmed sepsis in infants ≤90 days, 41.6% of early-onset disease (EOD, 0-6 days), 40.5% of late-onset neonatal disease (LOD, 7-27 days) and 18.7% of young-infant community-acquired disease (YI-CAD, 28-90 days). Staphylococcus aureus (S. aureus), Escherichia coli (E. coli) and Klebsiella pneumoniae (K. pneumoniae) contribute 16.2%, 12.2% and 3.4% to sepsis in young infants. Overall, incidence (per 1000 live births) of invasive GBS disease was 2.72 (95% confidence interval [95% CI]: 2.46 to 3.01), including an incidence of 1.50 and 1.22, respectively, in infants 0-6 days and 7-90 days of age. HIV-exposed infants were at greater risk of EOD (Relative risk [RR]: 1.69; 95% CI: 1.28-2.24) and LOD (RR= 3.18; 95% CI: 2.34-4.36) than HIV-unexposed infants. GBS serotypes Ia and III caused 84.0% of invasive GBS disease in young infants. Intrapartum chlorhexidine interventional wipes was not efficacious in prevention of any of: (i) vertical transmission of pathogenic bacteria (54% vs. 55%; efficacy -0.05, 95% CI: -9.5 to 7.9) to the newborns; (ii) sepsis in first 3 days of life (3% vs. 4%; p=0.65,); (iii) sepsis in the later neonatal period (both <1%; p=0.4444); or (iv) maternal puerperal sepsis(both <1%; p=0.56). Conclusion: GBS, S. aureus, E. coli and K. pneumoniae are the most commonly isolated bacterial pathogens in neonates and infants ≤90 days old. HIV-exposed infants are at greater risk of GBS sepsis. Intrapartum chlorhexidine intervention was not efficacious in reducing vertical transmission of pathogenic bacteria, neonatal or maternal sepsis. Alternative interventions to prevent sepsis in young infants, including maternal immunisation, need to be investigated in setting such as ours where there is a high prevalence of maternal HIV infection. / MT2017

Background: In Hirschsprung's disease, the trend has been for earlier performance of definitive surgery. In our institution, primary Swenson pull- through has become the preferred procedure. Methods: Retrospective review of the patients treated for Hirschsprung's disease from January 1988 through March 1998 was performed. Sixty-five patients were identified. Median values, analysis of variance and χ2 were used for comparisons. Results: The multiple-stage group (M, n = 47) was similar to the primary group (P, n = 18) for gestational age (40 v 39 weeks), time to meconium passage (37.9 v 35.5 hours), and age at diagnosis (median, M 27 v P 3.5 days). Age (median, M 268 v P 5 days) and weight (mean, M 9.4 v P 3.7 kg; P < .001) at pull-through were lower in the primary group. Length of stay (LOS) was lower in the primary group (mean, M 40,8 v P 20.3 days; P < .05). Operating time for pull- through was decreased in P (mean, M 305.2 v P 272.2 minutes; P = .02). Total complications were lower in the primary group (P = .03), with no differences in mortality or enterocolitis rates. Conclusions: At our institution there were no increases in total complications or enterocolitis in the group undergoing primary Swenson. Primary pull-through is a viable option for the treatment of Hirschsprung's disease.

No description available.

No description available.