Deklarationen om nordisk språkpolitik syftar till att stärka grannspråksförståelsen i Norden och i det arbetet spelar skolan en roll genom svenskundervisningen. Trots deklarationen har grannspråksundervisningen i svensk skola kallats svensklärarens dåliga samvete och Sverige har fått kritik för att inte arbeta nog med detta inom skolan för att möta målen. Denna studie undersöker hur fyra svensklärare på gymnasiet arbetar med grannspråksundervisning utifrån kursplanen i Svenska 2. Även lärarnas attityder till grannspråksundervisning samt hur de ser på sin egen kompetens att bedriva den behandlas. Resultatet visar att lärarna arbetar utifrån det som konkret står formulerat styrdokumenten men också att tre av dem även inkluderar moment utöver kursplanen. Den generella attityden till grannspråksundervisning hos lärarna är positiv trots att två av dem väljer att prioritera andra moment i kursplanen högre. Endast en av de intervjuade lärarna anser sig ha kompetens nog för att bedriva grannspråksundervisning trots att allas lärarutbildning har inkluderat grannspråk. Resultatet visar vidare att det finns en diskrepans mellan skolans uttalande roll i arbetet att stärka grannspråksförståelsen och grannspråksundervisningen i praktiken. / The declaration of Nordic language politics aims to strengthen neighbouring language comprehension in the Nordic countries and in that work, schools play an important part. Despite the declaration the teaching of neighbouring languages in Swedish schools has been called “the bad conscience of the Swedish teacher” and Sweden has received criticism for not doing enough within the schools to meet the aims. This study investigates how four Swedish teachers in upper secondary school work with teaching neighbouring languages according to the syllabus for Swedish 2. The study will also deal with the teachers’ attitudes towards teaching neighbouring languages and how they perceive their own competence to teach it. The results show that the teachers work according to what the curriculum says concretely but also that three of them also extend their teaching outside of the syllabus. The teachers’ general attitude towards teaching neighbouring languages is positive even though two of them choose to prioritize other parts of the syllabus. Only one of the interviewed teachers considers themselves to acquire the competence to teach neighbouring languages even though all theteachers’ education included neighbouring languages. Furthermore, the results show there is a discrepancy between the schools outspoken role in strengthening neighbourin