WannaCry och NotPetya är två ransomware-program som använder sig av National Security Agency (NSA) läckta penetreringsverktyg EternalBlue för att få operativsystemsbehörighet över ett Windowssystem som tillåter kommunikation med dess Service Message Block (SMB) server. WannaCry och NotPetya utnyttjar detta genom att söka igenom systemets alla lagringsmedier efter användarfiler och krypterar sedan dessa med både symmetriska och asymmetriska krypteringsalgoritmer. För att få tillgång till den nyckel som används för att dekryptera filerna krävs det att offret betalar förövaren en specifik summa, vanligtvis i Bitcoin. Det finns ingen garanti att filerna återfås efter betalning utan endast förövarens ord, uttryckt i ett utpressningsmeddelande som först uppenbarar sig efter att alla filer krypterats. Det finns flera metoder och tekniker som kan användas för att bygga ett försvar mot att ransomware infekterar eller kryptera data. En metod för att förhindra att NotPetya och WannaCry infektera ett system är att blockera all kommunikation med Windows-systemets SMB-server. Eftersom detta förhindrar alla program från att kommunicera med systemet genom SMB protokollet utgör denna metod endast ett alternativ om systemet inte är beroende av funktioner så som fil och skrivardelning. En metod för att förhindra att data försvinner vid en eventuell infektion är att kontinuerligt säkerhetskopiera sina filer till externa lagringsmedier så som till CD-skivor, USB-minnen och hårddiskar. Detta gör det möjligt att återfå data efter en infektion och offret behöver därför inte att förlita sig på förövaren för att få tillbaka sina filer.

This paper aims to describe and explain the Russian use of cyberattacks in the Ukrainian conflict. Two major cyber events, BlackEnergy in 2015 and NotPetya in 2017, are analysed by the theoretical framework of coercive diplomacy developed by Daniel Byman and Matthew Waxman, as well as the theory of cyber coercion made by Daniel R. Flemming and Neil C. Rowe. This paper concludes that the Russian use of cyberattacks could be understood as an extension of their already widespread practice of coercive diplomacy as a foreign policy tool. The cyberattacks were developed to pressure the Ukrainian energy and economic sector, through destabilisation of the economic powerbase and the country as a whole. The cyber offenses are developed to push the Ukrainian politics from western influence back towards the Russian political orbit. This due to the political, economic, and power interests Russia finds in the post-soviet state of Ukraine.

According to NATO Review, in 2013 it was estimated that over 97% of the world's telecommunications were transmitted via the internet and that this was a growing trend. This essentiality for communication means that information systems have become a natural target and point of attack in military actions and planning. This thesis aims to test the possibility to apply the theory of The enemy as a system and the concentric five-ring modeldeveloped by air force theorist Jon A. Warden III, to the cyber arena. To achieve this aim, the thesis presents a qualitative text analysis of seven different sources describing NotPetya. The targets and effects of the cyber attack are evaluated based upon the concentric five-ring model and the concept of parallel attack. The results of the analysis shows that Warden's theory is highly applicable to the case of NotPetya. This in turn could point to the theory’s applicability to the cyber domain and to strategic operations in cyberspace. However no major conclusions of generalizability can be drawn.