<p>Försvarsmaktens förändring genom reformarbetet mot ett insatt insatsförsvar, har lett till ett fokus mot delvis nya uppgifter. Expeditionära operationer är en sådan uppgift, som innebär förändrade krav och förmågor på materiel och personal. Problemet, som uppsatsen vill belysa, är att vid planering och genomförande är taktiska uppgifter i operationsområdet dimensionerande i för hög grad. På det viset läggs inte tillräcklig kraft på hur förbandet ska komma på plats och hur bäst förutsättningar för uthållighet ska säkerställas över tiden. Det är därför angeläget att en noggrann analys genomförs i planläggningsskedet, så att egna kritiska sårbarheter kan identifieras.</p><p>Syftet med uppsatsen är att undersöka vilka kritiska sårbarheter som är tydligast ur ett logistiskt perspektiv, vid en vald expeditionär operation. Innebörden är att identifiera de kritiska sårbarheterna som uppstod och de som skulle ha kunnat påverka den expeditionära operationens målsättning.</p><p>Den expeditionära operationen som behandlas är den svenska insatsen i Tchad 2008. Analysverktyget som används för att genomlysa den är en operationalisering av Milan Vegos operationella faktorer tid, rum och styrka.</p><p>Resultatet pekar på tre områden som kritiska sårbarheter. De identifierades vid deployering och redeployering, inom hälso- och sjukvården samt av att förbandet inte klarade att hantera den omfattande mängden materiel och förnödenheter.<strong></strong></p> / <p>The Swedish Armed Forces have, as a consequence of the transformation, focused on partly new tasks. Expeditionary operations are one of these tasks, which denote changed demands on equipment and necessary competence of the personnel. The problem this study will try to clarify is the risk within focus too much on the tactical task in the area of operations. In that way the planning doesn't evaluate the needs in its entirety. To overlook details in the deployment and the endurance in the area could create critical vulnerabilities already in the planning of the operation.</p><p>The purpose of this study is to investigate the most obvious critical vulnerabilities, in a logistic perspective, during a chosen expeditionary operation. Both to identify the critical vulnerabilities arisen and those which could have had an affect on the aim of the expeditionary operation.</p><p>The expeditionary operation is the case-study of the Swedish participation in EUFOR Chad/CAR 2008. The tool that is used to analyze the case-study is the author's interpretation of Milan Vegos operational factors time, space and force.</p><p>The result of the study shows three areas as critical vulnerabilities. They were identified at deployment and redeployment, within the medical service and that the force couldn't manage to deal with the amount of equipment and supplies</p>

Försvarsmaktens förändring genom reformarbetet mot ett insatt insatsförsvar, har lett till ett fokus mot delvis nya uppgifter. Expeditionära operationer är en sådan uppgift, som innebär förändrade krav och förmågor på materiel och personal. Problemet, som uppsatsen vill belysa, är att vid planering och genomförande är taktiska uppgifter i operationsområdet dimensionerande i för hög grad. På det viset läggs inte tillräcklig kraft på hur förbandet ska komma på plats och hur bäst förutsättningar för uthållighet ska säkerställas över tiden. Det är därför angeläget att en noggrann analys genomförs i planläggningsskedet, så att egna kritiska sårbarheter kan identifieras. Syftet med uppsatsen är att undersöka vilka kritiska sårbarheter som är tydligast ur ett logistiskt perspektiv, vid en vald expeditionär operation. Innebörden är att identifiera de kritiska sårbarheterna som uppstod och de som skulle ha kunnat påverka den expeditionära operationens målsättning. Den expeditionära operationen som behandlas är den svenska insatsen i Tchad 2008. Analysverktyget som används för att genomlysa den är en operationalisering av Milan Vegos operationella faktorer tid, rum och styrka. Resultatet pekar på tre områden som kritiska sårbarheter. De identifierades vid deployering och redeployering, inom hälso- och sjukvården samt av att förbandet inte klarade att hantera den omfattande mängden materiel och förnödenheter. / The Swedish Armed Forces have, as a consequence of the transformation, focused on partly new tasks. Expeditionary operations are one of these tasks, which denote changed demands on equipment and necessary competence of the personnel. The problem this study will try to clarify is the risk within focus too much on the tactical task in the area of operations. In that way the planning doesn't evaluate the needs in its entirety. To overlook details in the deployment and the endurance in the area could create critical vulnerabilities already in the planning of the operation. The purpose of this study is to investigate the most obvious critical vulnerabilities, in a logistic perspective, during a chosen expeditionary operation. Both to identify the critical vulnerabilities arisen and those which could have had an affect on the aim of the expeditionary operation. The expeditionary operation is the case-study of the Swedish participation in EUFOR Chad/CAR 2008. The tool that is used to analyze the case-study is the author's interpretation of Milan Vegos operational factors time, space and force. The result of the study shows three areas as critical vulnerabilities. They were identified at deployment and redeployment, within the medical service and that the force couldn't manage to deal with the amount of equipment and supplies

Enligt gällande västliga militära planeringsdoktriner, inklusive den svenska som den formuleras i Svensk planerings och ledningsmetod (SPL), är tyngdpunktsanalyser av såväl motståndaren som den egna sidan avgörande steg i planeringsprocesserna på både strategisk och operativ nivå. Tyngdpunkten kan anfallas eller påverkas direkt eller indirekt, i det ideala fallet genom att slå mot kritiska sårbarheter. Kritiska sårbarheter kan ofta vara av teknisk karaktär, vilket historiska erfarenheter visar. Bristande teknisk förståelse riskerar därmed leda till att kritiska sårbarheter hos fienden inte exploateras och att våra egna inte skyddas. De nyckelfaktorer som bygger upp tyngdpunkten ska enligt doktrinerna identifieras genom systemanalys. Beskrivningarna av vad en systemanalys är eller hur denna kan genomföras saknar dock både tillräckligt djup och tydlighet för att kunna användas praktiskt och ge önskad kvalitet. Detta riskerar att ge stora konsekvenser för den fortsatta planeringen. I uppsatsen föreslås en utvecklad metod för tyngdpunktsanalys, med fokus på hur de kritiska sårbarheterna identifieras och värderas. Metodens huvudsakliga moment är modellering och klassificering, där klassificeringsmomentet sker med en föreslagen metod som hämtat stöd från såväl verkansprocessen som civil forskning om systemsårbarheter. Metoden operationaliseras i uppsatsen och prövas i en fallstudie med två fall. Slutsatserna från undersökningen indikerar att den föreslagna metoden är användbar och har förklaringskraft i de undersökta fallen. För att analysen av kritiska sårbarheter ska nå tillräcklig kvalitet krävs djupa systemkunskaper och inte minst resurser i form av personal och tid. Den föreslagna metoden behöver prövas i sin helhet för att utvärdera den praktiska användbarheten. / According to contemporary western military doctrines, and Swedish doctrine is no exception, analyses of the centers of gravity of enemy and friendly forces are vital steps in the planning process at the strategic and operational levels of war. Centers of gravity might be attacked or influenced directly or indirectly, ideally by targeting critical vulnerabilities. Critical vulnerabilities are often of a technical nature, as shown by historical experience. A lack of technical understanding might lead to enemy vulnerabilities not being exploited and our own not being adequately protected. According to doctrine, a center of gravity’s key factors should be identified through systems analysis of enemy and friendly forces. However, descriptions of what these analyses are, or how they should be conducted, lack sufficient depth and clarity to be used in practice and provide sufficient quality. This is likely to have negative consequences for continued planning. This thesis proposes a developed method for center of gravity analysis, focusing on the identification and evaluation of critical vulnerabilities. The main elements of the method are modeling and classification, where the classification is conducted using a proposed method, supported by a method within the targeting process, and by civilian research into system vulnerabilities. The full method is operationalized in the thesis and tested in a two-case study. The conclusions from the study indicate that the proposed method is usable and has explanatory value in the cases studied. To achieve sufficient quality in the analysis of critical vulnerabilities, in-depth systems knowledge and, not least, resources in terms of staff and time are required. The proposed method needs to be tested in its entirety to evaluate its practical usability.

According to NATO Review, in 2013 it was estimated that over 97% of the world's telecommunications were transmitted via the internet and that this was a growing trend. This essentiality for communication means that information systems have become a natural target and point of attack in military actions and planning. This thesis aims to test the possibility to apply the theory of The enemy as a system and the concentric five-ring modeldeveloped by air force theorist Jon A. Warden III, to the cyber arena. To achieve this aim, the thesis presents a qualitative text analysis of seven different sources describing NotPetya. The targets and effects of the cyber attack are evaluated based upon the concentric five-ring model and the concept of parallel attack. The results of the analysis shows that Warden's theory is highly applicable to the case of NotPetya. This in turn could point to the theory’s applicability to the cyber domain and to strategic operations in cyberspace. However no major conclusions of generalizability can be drawn.

Detta självständiga arbete undersöker stridstekniska obemannade luftfarkostsystem (SUAV) och potentiella tekniska system som är motverkande mot obemannade luftfarkoster (CUAS). Nyttjandet av stridstekniska obemannade luftfarkostsystem har ökat kraftigt och har observerats i både Syrien och Ukraina. I den ryska armén har de sett framgångsrik användning i samverkan med befintliga artillerisystem. Syftet med detta självständiga arbete är att analysera och förstå de effekter som tekniken har på militära operationer. I detta arbete används det militärtekniska konceptet ’militär nytta’ Andersson m.fl. (2015) i kombination med Johnsonkriteriet som används för att beräkna räckvidden på infraröda sensorer. Tillsammans med användningen av systemanalys och scenariobaserade metoder, har stridstekniska obemannade luftfarkostsystem och tekniska system som är motverkande mot obemannade luftfarkoster värderats med konceptet militär nytta. Slutsatserna från detta arbete visar att stridstekniska obemannade luftfarkostsystem har en god militär nytta då de används mot en motoriserad skyttebataljon (militär aktör), i förberedelsefasen av en fördröjningsstrid (kontext). Vid värderingen av de två tekniska systemalternativen som motverkar obemannade luftfarkoster; eldvapensystem och robotsystem, har bärbara luftvärnsrobotsystem bedömts ha en bättre militär nytta än automatkanonsystem på grund av dess möjliga användning i avsuttna operationer. / This independent project studies Small Unmanned Aerial Vehicles and potential Counter Unmanned Aerial Systems. The usage of Small Unmanned Aerial Systems has grown rapidly and has seen use in warfare in both Syria and Ukraine. In the Russian armed forces, they have seen successful use when used in combination with legacy artillery systems. The purpose of this independent project is to analyse and understand the effects that technology has on military operations. In this project, a military-technology concept called ‘military utility’ Andersson et al. (2015) is used in combination with the Johnson criteria which is used to calculate infrared sensor range. Together with the use of systems analysis and scenario-based methods, Small Unmanned Aerial Vehicles and two identified Counter Unmanned Aerial System alternatives have been assessed with the military utility concept. The conclusions of this independent project show that Small Unmanned Aerial Vehicles have a good degree of military utility when used against a motorized infantry battalion (military actor), in the preparatory phase of a delay operation (context). When assessing the two Counter Unmanned Aerial System alternatives; gun-based systems and missile air defence systems, man-portable air-defence systems have, because of their possible use in dismounted operations, been considered to have a greater military utility in comparison to autocannon systems.