Background: occupational injuries are common in health care and social welfare professions. Therefore, the municipality of offers all permanent nursing stuff a 20-hour course in staff - assisted transfers. Objective: to investigate the effects of this course in assisted client transfers with respect to self-reported health care professionals approach in moving situations, sick leave, perceived work load and work-related musculoskeletal disorders in the municipal activities, compared with health workers that have not received education during the same time. Method: A Quasi-experimental study with intervention and comparison group of 30 participants in each group. The course was based on the PRECEDE-PROCEED model with focus on 1) predisposing factors, 2) reinforcing and 3) enabling factors as these are considered important for the success when implementing a new work approach. The course was divided into 5 half-days and 20 hours in total. The participants responded to a study specific partly Web-based survey before, immediately after and six months after the education. Repeated measures ANOVA were used for data analyses. Results: The nursing stuff reported no change in working methods; to stimulate the patient's own activity and ability to influence their working load. Health care employees perceived work load in general and linked to transfer situations decreased compared to the comparison group. Number of people with self-reported work-related musculoskeletal disorders decreased and sick-leave increased less in the intervention group after the course. Conclusion: Perceived/self-reported work load related to mobility situations and generally decreased after the movement training. / Bakgrund: Arbetsskador är vanligt förekommande inom vård- och omsorgsyrken. En kommun i Mellansverige utbildar därför all tillsvidareanställd vårdpersonal i en 20 timmars förflyttningsutbildning. Syfte: att undersöka effekterna av en verksamhetsanpassad och kompetensinriktad förflyttningsutbildning inom kommunal verksamhet med avseende på vårdpersonalens självrapporterade arbetssätt i förflyttningssituationer, sjukfrånvaro, upplevd arbetstyngd och arbetsrelaterade besvär, jämfört med vårdpersonal som inte genomgått utbildning under motsvarande tid. Metod: En kvasiexperimentell utvärderingsstudie med intervention- och jämförelsegrupp om 30 deltagare i varje grupp. Utbildningen hade sin grund i modellen PRECEDE-PROCEED med fokus på 1) mottagliggörande faktorer, 2) förstärkande faktorer och 3) möjliggörande faktorer då dessa anses viktiga för att lyckas med implementering av ett nytt arbetssätt. Utbildningen var uppdelad på 5 halvdagar om 20h totalt. Deltagarna fick svara på en studiespecifik delvis webbaserad enkät före, direkt efter och 6 månader efter avslutad utbildning. Repeated measures ANOVA användes för statistisk analys. Resultat: Vårdpersonalen rapporterade ingen förändring i arbetssätt; att stimulera brukarens egen aktivitet och förmåga att påverka sin arbetstyngd. Vårdpersonalens upplevda arbetstyngd generellt och kopplat till förflyttningssituationer minskade jämfört med jämförelsegruppen. Färre personer rapporterade arbetsrelaterade besvär och sjukfrånvaron ökade i mindre omfattning i interventionsgruppen efter utbildning. Slutsats: Arbetsrelaterade besvär och upplevd/självrapporterad arbetstyngd generellt och kopplat till förflyttningssituationer minskade efter genomförd förflyttningsutbildning.

Bakgrund: I Sverige finns det cirka 130 000 – 150 000 personer som lever med en demenssjukdom. Demenssjukdomen påverkar personens kognitiva förmågor som påverkar det vardagliga livet. Sjukdomen leder till att personen får ett större vård- och omsorgsbehov som endast kan tillgodoses på ett särskilt boende med omvårdnadspersonal dygnet runt där sjuksköterskan har en handledande roll. Omvårdnadspersonalens uppgifter innefattar att ge personen med demenssjukdom en personcentrerad vård och ett så aktivt och meningsfullt liv som möjligt.  Syfte: Att beskriva omvårdnadspersonalens erfarenhet av aktiviteter samt deras uppfattning av behovet av aktiviteter för personer med demenssjukdom i särskilt boende.  Metod: Studien är en kvalitativ intervjustudie. Informanterna var de omvårdnadspersonal som arbetat längst på de avdelningar där studien genomfördes. Svaren på frågorna analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys.  Resultat: Analys av intervjuerna resulterade i fyra kategorier: ”Aktiviteter utifrån behov”, ”Att göra personen delaktig”, ”Individanpassade aktiviteter” och ”Att se till aktivitetsmöjligheterna”. Informanterna beskriver att planering av aktiviteter är viktigt, både kortsiktig och långsiktig men att kunskap kring prioritering är bristfällig.    Slutsats: Vilka aktiviteter som används för personer med demenssjukdom och i vilken utsträckning aktiviteterna blir utförda beror på omvårdnadspersonalens kunskap, intresse, tid, personaltillgänglighet, väder och årstid samt den demenssjukes dagsform. / Background: In Sweden, there are about 130,000 - 150,000 people living with a dementia disease. Dementia affects the person's cognitive abilities that affect everyday life. The disease causes the person to have a greater need for care and care, which can only be accommodated in a special accommodation with nursing staff around the clock where the nurse has a guiding role. The care staff's tasks include giving the person with dementia a person-centered care and as an active and meaningful life as possible. Aim: To describe the nursing staff's experience of activities and their perception of activities  their perception of the activity for people with dementia in special housing.  Methods: The study is a qualitative interview study. The informants were the nursing staff who worked the longest in the municipality's various departments on special housing for people with dementia. The answers to the questions were analyzed using qualitative content analysis. Results: Analysis of the interviews resulted in four categories: "Activities based on needs", "Making the person involved", "Individual adapted activities" and "Looking at the opportunities for activities". The informants describe that planning of activities is important, both short-term and long-term, but that knowledge about prioritization is inadequate. Conclusion: What activities are used for people with dementia and to what extent the activities are performed depends on the nursing staff's knowledge, interest, time, staff availability, weather and season and the condition of the person with dementia.