Introduktion: Arbetet som ambulanssjuksköterska i en prehospital miljö är ett brett och komplext område. Arbetet ställer höga krav på kompetens och förmåga att genomföra avancerad sjukvård. Ofri luftväg är ett livshotande tillstånd vilket kräver att ambulanssjuksköterskan har kunskap och förmåga att skapa och bibehålla en fri luftväg. Forskning ifrågasätter om prehospital personal innehar tillräcklig kunskap och erfarenhet att hantera patienter med ofri luftväg. I Sverige utbildas personal yrkesverksamma i ambulans genom konceptutbildningarna PHTLS och AMLS. En av de första åtgärderna vid vård av patienter enligt dessa utbildningar är att bekräfta en säker luftväg. Studier som undersöker ambulanssjuksköterskans upplevelser kring att hantera patienter med ofri luftväg är ringa utforskat. Syfte: Syftet var att undersöka ambulanssjuksköterskans erfarenheter av att vårda vuxna patienter med ofri luftväg prehospitalt. Metod: En kvalitativ empirisk intervjustudie genomfördes med elva intervjuer där fokus var att undersöka individers erfarenheter från verkligheten. Datainsamlingen bearbetades enligt Graneheim och Lundmans kvalitativa innehållsanalys. Resultat:  Kategorier med underkategorier framkom: Inför patientmötet: Hjärtstopp som vanligast orsak, Mental förberedelse och informationstillgång. Under patientmötet: Arbetsgången hos patienten, Komplexiteten vid hanteringen av en patient med ofri luftväg prehospitalt, Ambulanssjuksköterskans känslor vid omhändertagandet, Utbildning och yrkeserfarenhet skapar trygghet. Konklusion: Hanteringen av patient med ofri luftväg prehospitalt ställer ambulanssjuksköterskans kompetens på sin spets. Det visar sig att mental förberedelse skapar en trygghet i att möta det oväntade i de mest komplexa situationer. Ambulanssjuksköterskor känner sig mest trygga med att använda basala metoder för att skapa en fri luftväg. Att använda sig av de avancerade metoderna medför en känsla av osäkerhet då de upplever en brist på kunskap och färdighetsträning i utövandet av dessa.

Bakgrund: Att vårda patienter med ofri luftväg inom ambulanssjukvården är något av en sällanhändelse. Det gör att det kan vara långt mellan dessa möten. En ofri luftväg ska åtgärdas så snart som möjligt och det är sjuksköterskornas uppgift att göra detta. Denna situation skapar stress och oro och kan på sikt leda till psykisk ohälsa. Sjuksköterskor inom ambulanssjukvården arbetar i ett litet vårdteam och möter patienterna i varierande miljöer samtidigt som de får hantera yttre stimuli. Sjuksköterskorna har ett ansvar samtidigt som de innehar en maktposition gentemot patienten. Detta resulterar i en komplex situation. Syfte: Studiens syfte var att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att vårda vuxna patienter med ofri luftväg inom ambulanssjukvården. Metod: Kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats. Tolv sjuksköterskor från en region i sydöstra Sverige deltog. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Fyra kategorier framkom; Strategier för luftvägsvård, Påverkande aspekter för luftvägsvården, Vara i behov av hjälp för att vårda patienten och Kompetens och krav på luftvägshanteringen. Strategier för luftvägsvård visar att sjuksköterskorna förbereder sig genom att ha en handlingsplan och tänka steget före för att ge patienten de bästa förutsättningarna. Påverkande aspekter för luftvägsvården handlar om att sjuksköterskorna, medan de befinner sig i en stressig situation som uppstår när sjuksköterskorna vårdar patienten, anpassar sig till miljön och situationen runt patienten. Samtidigt har de en vilja att ta hänsyn till patientens autonomi. Vara i behov av hjälp för att vårda patienten visade att kommunikation var en gemensam nämnare när sjuksköterskorna samarbetade med räddningstjänsten, kollegor från andra ambulanser och anhöriga. Kompetens och krav på luftvägshanteringen handlar om att sjuksköterskorna känner krav från omgivningen, sig själva och tar egna initiativ till kunskap. Samtidigt krävde sjuksköterskor mer utbildning i luftvägshantering. Slutsats: Studien visade att larm om patienter med en ofri luftväg är stressande för sjuksköterskorna och att de var tvungna att vara flexibla för att hantera patienten och faktorer omkring som påverkade dem. Sjuksköterskorna hade svårt att upprätthålla kompetensen kring luftvägshantering då det ofta gick lång tid mellan dessa larm. Dessa påfrestande situationer kan leda till en försämrad arbetsmiljö och i förlängningen ökad risk för psykisk ohälsa och därmed försämring av sjuksköterskans välbefinnande. Upprätthållande av kompetensutveckling hos sjuksköterskor leder till ökad kunskap och kompetens i vården av patienten, samt en känsla av tillfredsställelse hos sjuksköterskorna. / Background: Caring for patients with an obstructed airway in the ambulance service is something of a rarity. This means that there can be a long way between these encounters. An obstructed airway must be remedied as soon as possible and it is the nurses' task to do this. This situation creates stress and anxiety and in the long run it can lead to mental illness. Nurses in the ambulance service work in a small care team and meet the patients in varied environments while having to deal with external stimuli. The nurses have a responsibility at the same time as they hold a position of power over the patient. This results in a complex situation. Aim: The purpose of this study was to shed light on nurses' experiences of caring for adult patients with an obstructed airway in ambulance care. Method: Qualitative interview study with inductive approach. Twelve nurses from a region in southeastern Sweden participated. The interviews were analyzed with qualitative content analysis. Results: Four categories emerged; Strategies for airway care, Influential aspects of airway care, Being in need of help to care for the patient and Competence and demands in airway management. Strategies for airway care show that the nurses prepare by having an action plan and thinking one step ahead to give the patient the best outcome. Influential aspects o fairway care are that the nurses, while in a stressful situation that occurs when the nurses care for the patient, adapt to the environment and the situation around the patient. At the same time they have a willingness to take the patient's autonomy into account. Being in need of help to care for the patient showed that communication was a common denominator when the nurses collaborated with the rescue service, colleagues from other ambulances and relatives. Competence and demands in airway management is about the nurses feeling demands from the environment, themselves and taking their own initiatives. At the same time, nurses required more training in airway management. Conclusion: The study showed that calls for treatment of an obstructed airway are stressful for the nurses and that they had to be flexible in dealing with the patient and surrounding factors that affected them. The nurses had difficulty maintaining competence in airway management as there was often a long time between these calls. These stressful situations can lead to a deteriorating work environment and, in the long run, an increased risk of mental illness and thereby a deterioration in the nurse's well-being. Maintenance of competence development in nurses leads to increased knowledge and competency in the care of the patient, as well as a feeling of satisfaction by the nurses.

Introduktion: Svårt sjuka och skadade patienter kan få svårt att upprätthålla fri luftväg. Det blir den prehospitala sjukvårdpersonalens uppgift att säkerställa fri luftväg och stötta patientens andning vilket kan utföras med olika tekniker och hjälpmedel. Syfte: var att belysa prehospital luftvägshantering med fokus på utbildning och erfarenhet. Metod: Studien hade en kvantitativ ansats. En webbaserad enkät besvarades av prehospital sjukvårdspersonal verksamma i två regioner från Mellansverige. Insamlade data sorterades i webbaserade enkätverktyget Survey & Report. Resultat: Resultatet redovisade fem kategorier; demografiska data, ofri luftväg, hjälpmedel, självskattad trygghet och utbildning. Konklusion: Att vårda en patient prehospitalt med ofri luftväg är inte en vardaglig arbetsuppgift det är därför av största vikt att praktiska repetitionsutbildningar utförs kontinuerligt så att prehospital vårdpersonal är väl förberedda på detta arbetsmoment. Den praktiska träningen bidrar även till en ökad trygghet och kunskap i handhavandet av hjälpmedel som används för att skapa fri luftväg. Detta kan i sin tur leda till minskad morbiditet och mortalitet för patienterna. / Introduction: Severely ill and injured patients may find it difficult to maintain a free airway. It will be the task of the prehospital healthcare staff to ensure a free airway and support the patient's breathing which can be done with various techniques and airway management tools. Aim: the aim of the study was to illustrate prehospital airway management with focus on education and experience. Method: The study had a quantitative approach. Web-based questionnaire was answered by prehospital health care staff operative in two regions in central Sweden. Collected data were sorted in the web-based survey tool Survey & Report. Results: the result was presented in five subcategories: demographic, airway, blocked airway, airway management tools, self-assessed knowledge and education. Conclusion: To care for a patient in a prehospital environment with a blocked airway is not an everyday task. Therefore, it is imperative that practical training is carried out continuously so prehospital healthcare staff are prepared for this task. The practical training also contributes to increased safety and knowledge in handling airway management tools. This can lead to reduced morbidity and mortality for patients.

Bakgrund: Inom den prehospitala akutsjukvården kan specialistsjuksköterskan möta en stor variation av luftvägsproblematik. Att ställas inför situationer med patienter med ofri luftväg prehospitalt ställer höga krav på specialistsjuksköterskans kunskap och erfarenhet. En ofri luftväg är ett livshotande tillstånd där snabb och korrekt handläggning krävs för att minimera risken för hypoxi, med risk för efterföljande men som fatal utgång. Att identifiera ett luftvägsproblem och sätta in adekvata metoder för att skapa fria luftvägar är något som specialistsjuksköterskan behöver känna sig säker att utföra, vilket innebär att ha en god förmåga att hantera de tekniker och hjälpmedel som finns att tillgå. Syfte: Syftet med studien är att undersöka anestesisjuksköterskors och ambulanssjuksköterskors kunskapsnivå och erfarenhet av att hantera patientens ofria luftväg prehospitalt. Metod: Studien har en kvantitativ ansats. Specialistsjuksköterskor (n=145) verksamma inom den prehospitala akutsjukvården i en region i södra Sverige deltog i studien. Datainsamlingen genomfördes i form av enkäter och datan analyserades i programmet SPSS. Resultat: Studiens fyra huvudsakliga fynd var att ungefär 20 % av respondenterna hade minst en gång under det senaste året varit med om att inte lyckas skapa fria luftvägar. Anestesisjuksköterskor hade en högre självskattad säkerhet inför ofria luftvägar än ambulanssjuksköterskor. Två tredjedelar av respondenterna ville genomföra en repetitionsutbildning i hantering av ofria luftvägar, och hela 83 % av ambulanssjuksköterskorna ansåg att de var i behov av en repetitionsutbildning i att hantera ofri luftväg. Slutsats: Det finns en signifikant skillnad mellan yrkesgrupperna där anestesisjuksköterskor skattar sig säkrare med att hantera utrustningen vid ofria luftvägar jämfört med ambulanssjuksköterskor. Specialistsjuksköterskorna upplever ett behov av ytterligare utbildning samt kompetenskontroll av luftvägshantering.