Introduktion: Antalet internationella migranter i världen har ökat snabbt i antal de senaste åren, vilket ställer högre krav på vården. Kommunikation är en viktig beståndsdel i omvårdnaden och vid kommunikativa brister kan informationsutbytet bli lidande och patientsäkerheten hotas. En god kommunikation mellan patient och vårdare samt eliminerandet av potentiella språkbarriärer är en förutsättning för att kunna ge en god och patientsäker vård. Tidigare forskning om språkbarriärer mellan sjuksköterskor och patienterfinns, däremot är forskningen om anestesisjuksköterskans upplevelser begränsad inom det perioperativa vårdandet. Syfte: Syftet var att beskriva anestesisjuksköterskans upplevelse av att vårda vuxna patienter perioperativt med annat språk. Metod: Studien är genomförd med en kvalitativ metod. Åtta anestesisjuksköterskor deltog i studien där semistrukturerade intervjuer användes för datainsamling. Intervjuerna analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet mynnade ut i två kategorier: Att anpassa sig och sitt arbetssätt för att nå patienten och Upplevda svårigheter i att kommunicera. Slutsats: Anestesisjuksköterskor upplevde stora utmaningar och svårigheter i det perioperativa vårdandet av patienter som pratar annat språk. Viktig information kunde missas och även påverka patientsäkerheten. Anestesisjuksköterskor upplevde att patienter med annat språk i större utsträckning än andra var oroliga och att det var svårt att lugna någon när de inte delade språk. Anestesisjuksköterskorna fick använda sig av andra strategier än verbal kommunikation för att tillgodogöra sig adekvat information samt kommunicera med patienten.

No description available.

No description available.

Det är välkänt att patienter känner oro inför generell anestesi vilket utgör ett problem i den anestesiologiska omvårdnaden. Studier gjorda över olika decennier visar att över 80 % av patienter som ska genomgå operation känner oro inför generell anestesi. Det patienter känner oro inför är exempelvis att tappa kontrollen, vakna under anestesin, att inte vakna efter operationen, erhålla perifer venkateter och lång väntan. Anestesisjuksköterskan träffar patienten först i det preoperativa samtalet och ska då under några minuter identifiera  patientens oro samt planera omvårdnadsåtgärderna för att försöka lindra den. Detta medför ett stort behov av adekvata omvårdnadsåtgärder som kan hjälpa patienten lindra sin oro. Syftet med studien var att beskriva anestesisjuksköterskans omvårdnadsstrategier för att lindra patientens oro inför generell anestesi. Studien har en deskriptiv kvalitativ design med semistrukturerade intervjuer som datainsamlingsmetod. Studien innefattade intervjuer med fyra verksamma anestesisjuksköterskor på ett sjukhus i västra Sverige. Efter  dataanalysen framkom två kategorier som beskriver anestesisjuksköterskans omvårdnadsstrategier preoperativt för att lindra patientens oro inför generell anestesi. En spridning av studiens material kan kanske öka medvetenheten om användningen av olika omvårdnadsstrategier. Detta skulle i sin tur kunna bidra till att lindra den preoperativa oron inför generell anestesi. / It is well-known that patients feel anxious about general anesthesia and that makes a problem in the nursing of anesthesia. Studies made over decades show that over 80% of the patients undergoing operation feel anxious about general anesthesia. Patients feel anxious about to lose control, wake up during the operation, never wake up, to get a needle and to wait long. The anesthesia nurse sees the patient at the first time in the preoperative meeting and have to identify anxiety and plan the nursing strategies in a few minutes. This lead to a large need of adequate nursing strategies which can mitigate patients anxiety. The aim of this study was to describe nursing strategies preoperative to mitigate patients anxiety before general anesthesia. The study has a descriptive qualitative design and semi structured interviews were used to collect data. The study was based on four working anesthesia nurses in a hospital in the west of Sweden. After the analysis two categories were identified to describe the nursing strategies to ease the patients anxiety before operation. The results of the study can get around and add the consciousness to use different nursing strategies. This could in turn conduct to help patients ease the preoperative anxiety before general anesthesia.

Diss. (sammanfattning) Stockholm : Karol. inst., 2005. / Härtill 4 uppsatser.

Bakgrund: Under operation är patienten utsatt för en ökad risk att drabbas av perioperativ hypotermi, kärntemperatur under 35°C. Att drabbas av perioperativ hypotermi kan leda till allvarliga komplikationer, bidrar med ett onödigt lidande för patienten, förlänger vårdtiden, samt ger ökade vårdkostnader. Den perioperativa sjuksköterskan har ansvar, tillsammans med det perioperativa teamet att patientsäkerheten upprätthålls. Vilket innebär att identifiera och förebygga risker för komplikationer. Syfte: Sammanfatta metoder som förebygger oavsiktlig perioperativ hypotermi. Metod: En systematisk litteraturöversikt för att bidra till evidensbaserad omvårdnad med grund i analys av metaanalyser. Resultat: Resultatet sammanfattas i fyra interventioner; perioperativ administration av aminosyror, uppvärmd, fuktad insufflationsgas, uppvärmd sköljvätska samt varmluft- och luftfria uppvärmningssystem. Konklusion: Interventionerna har olika möjligheter och begränsningar samt är anpassade för olika typer av ingrepp. Det kan vara aktuellt att kombinera olika åtgärder för att uppnå önskad effekt. Den perioperativa sjuksköterskan ska använda sig av den metod som anses mest effektiv och bör anpassa den utifrån vilken patient som behandlas samt situation, där sjuksköterskan utgår från internationella riktlinjer och evidens. / Background: During operation, the patient is exposed to an increased risk to be affected from perioperative hypothermia, core temperature below 35°C. Suffering from perioperative hypothermia can lead to serious complications, contribute to unnecessary suffering for the patient, extended care time and increased care costs. The perioperative nurse is responsible, together with the perioperative team, that patient safety is maintained. Which is based on identifying and preventing risks of complications. Aim: Identify methods that prevent accidental perioperative hypothermia. Method: A systematic literature review where the data consisted of meta-analysis. Result: The results are summarized in four interventions; perioperative administration of amino acids, heated, humidified insufflation gas, warmed irrigation fluid and forced-air warming and air-free warming systems. Conclusion: The interventions have different possibilities and limitations and that is adapted to different types of surgical interventions. It may be relevant to combine different methods to achieve the desired effect. The perioperative nurse should use the method that is considered most effective and should adapt it based on the patient who is being treated and the situation, where the nurse is depending on international guidelines and evidence.

Bakgrund: Alla vårdprofessioner i operationsteamet ska arbeta utifrån sex kärnkompetenser: personcentrerad vård, samverkan i team, evidensbaserad vård, förbättringskunskap och kvalitetsutveckling, säker vård och informatik. Perioperativ omvårdnad i en högteknologisk vårdmiljö, där patienten erbjuds säker vård som bygger på trygghet och välbefinnande, är det som kännetecknar operationssjuksköterskans profession. Anestesisjuksköterskan har flertal liknande uppgifter som operationssjuksköterskan, exempelvis positionering av patienten och att förebygga och identifiera risker perioperativt. Kommunikation och teamwork behövs för att kunna erbjuda patienten en säker vård. Motiv: Få studier beskriver kommunikationen i operationsteamet med fokus på specialistsjuksköterskorna i operationsteamet. Därför valde författarna i föreliggande studie att undersöka detta område ytterligare. Syfte: Syftet med studien var att beskriva erfarenheter av kommunikation mellan operationssjuksköterskor och anestesisjuksköterskor i perioperativ omvårdnad. Metod: Den använda data samlades in via semistrukturerade intervjuer från två olika Norrlandssjukhus i Sverige och bestod av nio deltagare, fyra anestesisjuksköterskor och fem operationssjuksköterskor. Kvalitativ innehållsanalys användes för att analysera den insamlade data.   Resultat: 11 underkategorier identifierades: ”Att prata ihop sig”, ”Att ha relation”, ”Att vara lyhörd och respektera varandra”, ”Att inte höra varandra”, ”Att inte få kontakt”, ”Att hamna i tidspress”, ”Att kommunikationen förändrades över tid”, ”Att vara erfaren”, ”Att vara novis”, ”Att vara förankrad i sin person” och ”Att ta ansvar” som svarade mot studiens syfte. Dessa underkategorier bildade i sin tur tre kategorier, ”Samspel med den andra professionen”, ”Påverkan av yttre faktorer” och ”Inre faktorer”.   Konklusion: I resultatet framkom det att deltagarna kände stort behov av att prata ihop sig innan operationerna. Deltagarna beskrev påverkan av yttre och inre faktorer som kunde främja eller hindra kommunikationen och att ta ansvar för att föra fram information beskrevs vara viktigt i operationsmiljön. Denna studies författare ser behov av fortsatt forskning kring kommunikationsverktyg för specialistsjuksköterskorna i operationsteamet. / Background: All care professionals in the operating team must work based on six core competencies: person-centered care, collaboration in teams, evidence-based care, knowledge of improvement and quality development, safe care and informatics. Perioperative care in a high-tech care environment, where the patient is offered safe care based on safety and well-being, is what characterizes the profession of the surgical nurse. The anesthetic nurse has many similar tasks to the operating room nurse, for example positioning the patient and preventing and identifying risks perioperatively. Communication and teamwork are needed to be able to offer the patient safe care.  Motive: Few studies describe the communication in the surgical team with a focus on the specialist nurses in the surgical team. Therefore, the authors of the present study chose to investigate this area furthermore.  Purpose: The purpose of the study was to describe experiences of communication between operating room nurses and anesthesia nurses in perioperative nursing.   Method: The data used were collected via semi-structured interviews from two different Norrland hospitals in Sweden and consisted of nine participants, four anesthesia nurses and five operating room nurses. Qualitative content analysis was used to analyze the collected data.  Result: 11 subcategories were identified: "Talking to each other", "Having a relationship", "Being responsive and respecting each other", "Not hearing each other", "Not getting in touch", "To be under time pressure", "That communication changed over time", "To be experienced", "To be a novice", "To be anchored in one's person" and "To take responsibility" which responded to the purpose of the study. These subcategories in turn formed three categories, "Interaction with the other profession", "Influence of external factors" and "Internal factors".  Conclusion: The results showed that the participants felt a great need to talk to each other before the operations. The participants described the influence of external and internal factors that could promote or hinder communication and being responsible for bringing information forward was described as important in the operating environment. The authors of this study see a need for continued research into communication tools for the specialist nurses in the operating team.

Anestesisjuksköterskan möter i sitt arbete på kritiska händelser vilket för anestesisjuksköterskan kan leda till fysiska och psykiska yttringar vilka i sig kan leda till att de inte kan prestera normalt vilket påverkar patientvården. Forskning inom detta är framförallt internationell och mot bakgrund av detta behövs även forskning inom detta område även i Sverige. Syfte med studien var att undersöka anestesisjuksköterskors upplevelser efter en kritisk händelse i samband med anestesi. Studien är av kvalitativ design. Datainsamlingen genomfördes med hjälp av sex semistrukturerade intervjuer. Vid analys av data användes kvalitativ innehållsanalys vilket resulterade i tre kategorier; Känslomässig reaktion som anestesisjuksköterska; Behov av stöd; Anestesisjuksköterskans arbete förändrades. En slutsats kan utifrån studien dras att anestesisjuksköterskan i sitt arbete möter på händelser som framkallar känslomässig rektion och att anestesisjuksköterskan har ett behov av stöd. Händelsen påverkar anestesisjuksköterskans arbete och stödet är av vikt både för anestesisjuksköterskans hälsa och för fortsatt omvårdnadsarbete.

Introduktion: Hypotermi är en av de vanligaste komplikationerna till anestesi. Konsekvenserna av hypotermi är bland annat rubbningar på koagulationen med ökad blödningsrisk, sårinfektioner och kardiella komplikationer. Patienter har beskrivit hypotermi som den värsta upplevelsen under sjukhusvistelsen och värderar det högre än den kirurgiska smärtan. Syfte: Att beskriva anestesisjuksköterskors erfarenheter av att förebygga hypotermi i samband med anestesi Metod: Studien har en kvalitativ ansats. Tio anestesisjuksköterskor, verksamma på en operationsavdelning i Västra Götalands län och Region Västernorrland medverkade i studien. Sjukhusen som inkluderades i studien liknade varandra till storlek och i vilken typ av ingrepp som utfördes där. Kvalitativa semistrukturerade intervjuer användes för att samla data och intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i tre kategorier och visar att förebyggandet av hypotermi är viktigt enligt anestesisjuksköterskor och att medvetenheten kring hypotermi och hur det förebyggs har ökat. Samtidigt beskrevs att mer skulle kunna göras. Anestesisjuksköterskorna upplevde att det finns bra rutiner som ökar tryggheten i förebyggandet av hypotermi. Det beskrevs dock som svårt att hinna hålla sig uppdaterad och vara på framkant i det senaste kring forskning. För att öka förutsättningarna och för att kunna vidareutveckla personalgruppen, i hypotermiförebyggande åtgärder, behövs ett ansvarsområde kring hypotermi. Slutsats: Kunskap, erfarenhet, forskning och samarbete i operationslaget är grundläggande förutsättningar för att hypotermi ska förebyggas på bästa sätt. Anestesisjuksköterskorna upplever inte hypotermi som något vardagsproblem, men menar att mer skulle kunna göras. Det behövs mer forskning på hur stor nytta ett särskilt ansvarsområde inom hypotermiprevention skulle utgöra. / Background: Hypothermia is one of the most common complications of anesthesia. The consequences of hypothermia include disorders of coagulation with increased risk of bleeding, wound infections and cardiac complications. Patients have described hypothermia as the worst experience during hospitalization and value it higher than the surgical pain. Aim: The aim of this study was to describe the anesthesia nurse's experience in preventing hypothermia associated with anesthesia. Method: The study has a qualitative approach. Ten anesthesia nurses, active in an operations department in Västra Götaland county and the region of Västernorrland, participated in the study. The hospitals included in the study were similar in size and what type of surgery performed there. Qualitative semi- structured interviews were used to gather data and the interviews were analyzed with a qualitative content analysis. Results: The analysis resulted in three categories and shows that prevention of hypothermia is important according to the anesthesia nurses and that awareness about hypothermia and its prevention has increased. At the same time, it was described that more could be done. The anesthetic nurses felt that there are good practices that increase safety in the prevention of hypothermia. However, it was described as difficult to keep themselves up to date of the latest research. In order to increase the prerequisites and to further develop the staff group, in hypothermia prevention, a person responsible for hypothermia prevention is needed. Conclusion: Knowledge, experience, research and collaboration in the operations team are fundamental factors for preventing hypothermia in the patient, in the best possible way. The anesthetic nurses do not experience hypothermia as a daily problem but mean that more could be done, within that area. More research is needed regarding the usefulness of a person responsible for hypothermia prevention would represent.

Introduktion: Patienter som genomgår en operation har en ökad risk att drabbas av en tryckskada då patienten är immobiliserad under en längre tid. Tryckskada påverkar patientens livskvalitet och ger ett ökat lidande samtidigt ökar det kostnader för samhället. Operationsoch anestesisjuksköterskan har båda ett omvårdnadsansvar för patienten som genomgår en operation. I omvårdnadsansvaret ligger prevention av tryckskada. Tidigare forskning är begränsad avseende operations- och anestesisjuksköterskans gemensamma erfarenheter vid prevention av tryckskada. Syfte: Syftet var att beskriva erfarenheter av prevention av tryckskada pre- och intraoperativt, ur operations- och anestesisjuksköterskans perspektiv.Metod: Kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats. Enskilda intervjuer med sex operationssjuksköterskor och fyra anestesisjuksköterskor. Analys av data utifrån innehållsanalys. Resultat: Operations- och anestesisjuksköterskans erfarenheter av prevention av tryckskada presenteras i fem huvudkategorier: Erfarenheter av omvårdnadsansvar vid prevention av tryckskada, Erfarenheter av samarbete vid prevention av tryckskada, Erfarenheter av riskbedömning vid prevention av tryckskada, Erfarenheter av att förebygga identifierade risker för tryckskada samt Erfarenheter av positioneringsrutiners inverkan på patienten. Konklusion: Operations- och anestesisjuksköterskan har en samsyn vid prevention av tryckskada att omvårdnadsansvaret är gemensamt dock blir det uppdelat intraoperativt. Operations- och anestesisjuksköterskan samlar information om patienten och skapar en riskbedömning utifrån vilken de sedan utför förebyggande åtgärder. Positioneringsrutinerna sågs både som stöd och hinder vid prevention av tryckskada. Kommunikationen var viktig i samarbetet mellan operations- och anestesisjuksköterskan. / Introduction: Patients undergoing surgery have an increased risk of suffering a pressure injury as the patient is immobilized for a long time. Pressure injury affects the patient's quality of life and causes increased suffering, while at the same time it increases costs for society. The operating room nurse and anesthesia nurse both have a nursing responsibility for the patient undergoing surgery. The responsibility for nursing lies in the prevention of pressure injury. Previous research is limited regarding the operating room nurse’s and anesthesia nurse’s common experiences in the prevention of pressure injury. Aim: The aim was to deskribe experiences of prevention of pressure injury pre- and intraoperatively, from the perspective of the operating room nurse and anesthesia nurse. Method: Qualitative interview study with inductive approach. Individual interviews with six operating room nurses and four anesthesia nurses. Analysis of data based on content analysis. Results: The experience of the operating room nurse and anesthesia nurse in the prevention of pressure injury is presented in five main categories: Experience in nursing responsibilities in the prevention of pressure injury, Experience of cooperation in the prevention of pressure damage, Experience in risk assessment in the prevention of pressure damage, Experience in preventing identified risks of pressure injury and Experience in the impact of positioning procedures on the patient. Conclusion: The operating room nurse and anesthesia nurse has a common understanding when preventing pressure injury that nursing responsibilities are common, however it becomes divided intraoperatively. The operating room nurse and anesthesia nurse collects information about the patient and creates a risk assessment based on which they then carry out preventive measures. The positioning procedures were seen as both support and obstacles in the prevention of pressure injury. Communication was important in the collaboration between the operating room nurse and anesthesia nurse.