During the past years the Swedish housing market has experienced a substantial shift towards a liberal housing regime, with considerable changes in the housing stock as a result. Especially the proportion of public rental housing has been reduced as a result of tenure conversions into deregulated, market-based systems. The tenure conversions have mostly taken place in Stockholm, where conversions into cooperative housing have been common in inner-city Stockholm. The aim of this essay is to analyze if the tenure conversions has had any effect on patterns of settlement for low-income earners by looking at the effects on segregation and presence of low-income earners in the county of Stockholm. This will be analyzed by using an Interrupted Time Series Analysis, by imposing a regulating tenure conversion reform as an exogenous variation. The results do not show any effects on segregation nor presence of low-income earners. The tenure conversions are therefore not believed to be one of the main explanatory factors of segregation nor presence of low-income earners in the county of Stockholm. / De senaste åren har den svenska bostadsmarknaden rört sig i en allt mer marknadsliberal riktning med stora förändringar i bostadsbeståndet som följd. Särskilt andelen kommunala hyresrätter har minskat till följd av utförsäljningar av de kommunalägda bostadsbolagen, allmännyttan. Utförsäljningarna har framförallt skett i Stockholm där ombildningar till bostadsrätt har varit vanliga i attraktiva innerstadsområden. Denna uppsats ämnar undersöka effekterna som denna utförsäljning med resulterande ombildningar har haft på bosättningsmönster för låginkomsttagare genom att analysera segregationen och närvaro av låginkomsttagare i Stockholms kommun. För att analysera effekterna används en ”Interrupted Time Series Analysis”, där införandet av tillståndsplikten används som exogen variation. Uppsatsen finner inga effekter på vare sig segregation eller närvaro av låginkomsttagare. Utförsäljningen av allmännyttan anses därför inte vara en huvudförklaring till segregation eller närvaro av låginkomsttagare i Stockholms kommun.

Sveriges bostadsmarknad har sedan 1900-talet varit i ständig förändring. I samband med politiska mål om att eliminera bostadsbristen i början av 1900-talet skapades allmännyttan, kommunalt ägda fastighetsbolag med mål att administrera och fördela hyresrätter, bygga spekulationsfritt och tillgodose bostad åt alla grupper i befolkningen. I takt med ökad liberalisering har allmännyttans bostadsbestånd minskat sedan 1990-talet, delvis till följd av politiska beslut som gjort det lättare att ombilda allmännyttiga hyresrätter till bostadsrätter. Mellan år 2007 och 2010 skedde en stor mängd ombildningar till följd av minskade regleringar, och det är främst detta som vi ämnar analysera i vår studie.   Denna kvantitativa studie riktar in sig på hur de sociala och ekonomiska villkoren samspelar med allmännyttans minskade bostadsbestånd under perioden 2007–2014 och hur dessa samband ser ut över tid. Som teoretiskt underlag använder vi oss av teorier om social blandning, boendesegregering och gentrifiering. Studien baseras på dataunderlag från Stockholms stad och mäter förändring i bostadsbeståndets andel i allmännyttan, disponibel medelinkomst, andel med eftergymnasial utbildning samt andel utan förvärvsarbete i Stockholms stadsdelsområden. Vi har med denna studie ämnat fylla en kunskapslucka, då få studier om ombildningar studerar perioden 2007–2014 och dess socioekonomiska konsekvenser. Detta har även relevans för framtida studier, då det år 2019 öppnats upp för fler ombildningar i Stockholm.   Vi har i denna studie kommit fram till att den mest pålitlig variabeln för att bedöma socioekonomiska villkors samspel med andel allmännytta är utbildningsnivå, där vi sett samband i båda riktningar. Disponibel inkomst förlorar sin signifikans när det kontrollerats för utbildning och andel utan förvärvsarbete, vilket styrker vår misstanke om utbildningsnivåns relevans. Slutligen såg vi inget samband mellan andel utan förvärvsarbete och allmännyttan, vilket vi tolkar som att arbetsmarknadsmåttet är för oprecist.