<p>Under år 2006 och 2007 förekom det minst 15 fall där justitieombudsmannen, JO, och en del länsstyrelser fann att det förekommit brister med avseende på socialnämnders iakttagande av föreskrivna tidsfrister. JO uttalade att det var fråga om särskilt allvarliga konsekvenser med avseende på att barn hade varit intagna i särskilda ungdomshem utan att det förelegat någon rättslig grund för placeringen.</p><p>I uppsatsen redogörs för de rättsliga förutsättningar som finns för omedelbara omhändertaganden av barn samt vilka rättsliga förutsättningar det finns för att få skadestånd ifall det har skett ett omedelbart omhändertagande utan rättslig grund.</p><p>Mina slutsatser är att för att ett omedelbart omhändertagande skall vara rättsligt grundat måste först tre förutsättningar vara uppfyllda. Dels ska ett missförhållande föreligga med anknytning till den unges hemmiljö eller till den unges eget beteende. Utöver det ska missförhållandet medföra att det finns en påtaglig risk samt att behövlig vård inte kan ges på frivillig väg. Socialnämnden måste även göra sannolikt att ovanstående förutsättningar föreligger och att den behövliga vården inte kan avvaktas samt iaktta föreskrivna tidsfrister. Alla åtgärder som företas ska ske med hänsyn till de grundläggande principerna om barns bästa och barns rätt att komma till tals. Det finns flera möjligheter att erhålla skadestånd för omedelbara omhändertaganden utan rättslig grund. Den enskilde kan åberopa att det förelegat fel eller försummelse vid myndighetsutövning, tjänstefel eller att det har skett en kränkning av en mänsklig rättighet.</p><p>Utifrån ovanstående har jag dragit ytterligare slutsatser om att det synes enklare för en enskild att få rätt till skadestånd för omedelbara omhändertaganden utan rättslig grund genom att åberopa brott mot en mänsklig rättighet samt Europadomstolens praxis än det är att erhålla samma rätt enligt svensk lagstiftning. Vidare synes det i praktiken vara svårt för enskilda att få rätt till skadestånd utan en hänvisning till praxis i de nu aktuella ärendena. Svenska domstolar torde kunna döma ut ideellt skadestånd för rättsligt ogrundade omhändertaganden utifrån Europadomstolens praxis, under förutsättning att det föreligger ett brott mot en mänsklig rättighet samt ifall det saknas grund för utdömande av skadestånd enligt nationell rätt.</p>

Under år 2006 och 2007 förekom det minst 15 fall där justitieombudsmannen, JO, och en del länsstyrelser fann att det förekommit brister med avseende på socialnämnders iakttagande av föreskrivna tidsfrister. JO uttalade att det var fråga om särskilt allvarliga konsekvenser med avseende på att barn hade varit intagna i särskilda ungdomshem utan att det förelegat någon rättslig grund för placeringen. I uppsatsen redogörs för de rättsliga förutsättningar som finns för omedelbara omhändertaganden av barn samt vilka rättsliga förutsättningar det finns för att få skadestånd ifall det har skett ett omedelbart omhändertagande utan rättslig grund. Mina slutsatser är att för att ett omedelbart omhändertagande skall vara rättsligt grundat måste först tre förutsättningar vara uppfyllda. Dels ska ett missförhållande föreligga med anknytning till den unges hemmiljö eller till den unges eget beteende. Utöver det ska missförhållandet medföra att det finns en påtaglig risk samt att behövlig vård inte kan ges på frivillig väg. Socialnämnden måste även göra sannolikt att ovanstående förutsättningar föreligger och att den behövliga vården inte kan avvaktas samt iaktta föreskrivna tidsfrister. Alla åtgärder som företas ska ske med hänsyn till de grundläggande principerna om barns bästa och barns rätt att komma till tals. Det finns flera möjligheter att erhålla skadestånd för omedelbara omhändertaganden utan rättslig grund. Den enskilde kan åberopa att det förelegat fel eller försummelse vid myndighetsutövning, tjänstefel eller att det har skett en kränkning av en mänsklig rättighet. Utifrån ovanstående har jag dragit ytterligare slutsatser om att det synes enklare för en enskild att få rätt till skadestånd för omedelbara omhändertaganden utan rättslig grund genom att åberopa brott mot en mänsklig rättighet samt Europadomstolens praxis än det är att erhålla samma rätt enligt svensk lagstiftning. Vidare synes det i praktiken vara svårt för enskilda att få rätt till skadestånd utan en hänvisning till praxis i de nu aktuella ärendena. Svenska domstolar torde kunna döma ut ideellt skadestånd för rättsligt ogrundade omhändertaganden utifrån Europadomstolens praxis, under förutsättning att det föreligger ett brott mot en mänsklig rättighet samt ifall det saknas grund för utdömande av skadestånd enligt nationell rätt.

According to article 8 in the Brussels II regulation a Member State has jurisdiction in matters of parental responsibility over a child who is habitually resident in that State at the time the court is seised. This includes compulsory care of children by the State. Furthermore, article 20 in the Brussels II regulation states that the regulation should not prevent the courts in Member States to make provisional measures in urgent cases in respect of persons or assets in that State, even if a court in another Member State has jurisdiction as to the substance of the matter. This thesis examines the jurisdiction of the Swedish social services and courts in cases regarding compulsory care of foreign children in Sweden. An immediate taking into care under the Care of Young Persons Act constitutes a provisional measure under article 20 in the Brussels II regulation. The provision does not require that the child is habitually resident in the Member State that is taking the measures. Some Swedish courts have despite this concluded that the child must be habitually resident in Sweden for social services and courts to have jurisdiction when it comes to immediate taking into care. This is due to a problematic wording in the provision. Sweden has extensive responsibilities for children according to both the UN Convention on the Rights of the Child and the Charter of Fundamental Rights of the European Union. The purpose of this thesis is to examine if the Swedish social services and courts, in making decisions of immediate taking into care of foreign children in Sweden, are meeting those obligations. The methods used in the thesis are the legal dogmatic method, the empirical method and the European legal method. The findings in this thesis demonstrate that it is possible to interpret the provision regarding the immediate taking into care of children in two different ways. In as far as the Swedish social services and the courts make the most favourable interpretation for the child Sweden meets its obligations under the convention and the charter. However, compulsory care is a huge interference in a child’s life and it is of great importance that legislation of that kind charter the power of the authorities in a clear and unambiguous way. This is particularly important in cases regarding compulsory care due to the risk of what a negative decision could mean for a child’s health and safety. Therefore, the conclusion of this thesis is that it is necessary and urgent that the problem is addressed at a legislative level both from a children’s safety perspective and a legal security perspective.