En central aspekt i det svenska krishanteringssystemet är det geografiska områdesansvaret. På lokal nivå är det kommunernas ansvar att samordna de åtgärder som vidtas av aktörer under en samhällsstörning. Tidigare utvärderingar visar på svårigheter med att samverka i relation till det geografiska områdesansvaret, och offentliga aktörer saknar en förståelse om vad ansvaret innebär i praktiken. Det geografiska områdesansvaret ger inget svar på hur en samhällsstörning ska hanteras. Just detta hur försöker Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap (MSB) att söka svar på genom en inriktnings- och samordningsfunktion (ISF) samt en stödfunktion (ISF-stöd) vilket kan likställas med ett aktörsgemensamt stabsarbete. Den här studien försöker bidra till en ökad förståelse för hur offentliga aktörer uppfattar det kommunala geografiska områdesansvaret, vilka aspekter av tillit (companion, commitment & competence trust) aktörerna har till kommunen samt utforska aktörernas inställning till implementeringen av ISF och ISFstöd. Genom kvalitativa intervjuer visar studien på att aktörer har kunskapsluckor om vad det geografiska områdesansvaret konkret innebär. Resultatet visar på companion- och commitment trust till kommunen, däremot identifieras en avsaknad av competence trust till kommunens ansvar att samordna hanteringen av en samhällsstörning på lokal nivå. Slutligen visar studien att aktörerna förstår och vill implementera ISF och ISF-stöd, däremot finns en problematik om att avvara resurser till funktionerna.

Denna studie handlar om hur kommuner i Västerbottens län samverkar kring krisberedskap inom ramarna för det geografiska områdesansvaret, och hur det arbetet påverkas av både formaliseringsgrad och kommunstorlek (befolkningsmässigt, yta och befolkningstäthet). Ett speciellt fokus ligger på kommunernas lokala krishanteringsråd, samt till vilken grad samverkan överlag är formaliserad i kommunens arbete. Detta har studerats genom att se till en rad aspekter inom samverkansteorin, däribland hur strukturella faktorer och interdependens påverkar kommunernas samverkan, följt av huruvida detta påverkar aktörernas förtroende gentemot varandra. Därefter belyses vikten av gemensamma mål och värderingar i arbetet, samt graden av formalisering. Slutligen lyfts det fram hur de olika kommunala förutsättningarna kan påverka detta arbete. Den metod som använts för genomförandet är en intervjustudie med informanter från kommunerna, som även kantats av textanalytiska inslag. Informanterna tillfrågades en rad frågor utifrån de teman som utkristalliserade sig i teoriavsnittet. Empiri- och analysdelen lyfter därefter fram hur informanterna ser på respektive teoretisk utgångspunkt, och presenterar hur de idag arbetar, eller inte arbetar, med formalisering av sin samverkan. De slutsatser som kan dras från undersökningen är att de skilda kommunala förutsättningarna inte har en direkt påverkan på kommunernas samverkansarbete, samt formaliseringsgrad. Däremot finns vissa tendenser, bland annat att kommuner med lägre befolkning och ”god lokalkännedom” oftare använder sig av en lägre formaliseringsgrad i arbetet jämfört med de befolkningsmässigt större kommunerna. Dessa tendenser pekar däremot inte på några bakomliggande orsaker till varför vissa kommuner idag har lokala krishanteringsråd och inte andra – trots det lagkrav som finns. Det framgår dock tydligt att lagkraven är något skevt ställda, och passar inte de olikheter som Sveriges kommuner besitter. Därtill kan lagen anses vara något otydlig gällande vilka kommunen ska samverka med, och hur.

Region Uppsala utvecklar ett arbetssätt för vårdcentraler kallat "Geografiskt hälsouppdrag" för att arbeta med hälsofrämjande insatser för grupper i befolkningen. Detta innebär att en ny yrkesroll "hälsosamordnare" arbetar inom ett geografiskt område, oftast en hel kommun, med att planera och genomföra hälsofrämjande insatser med andra aktörer.  Syftet med förbättringsarbetet var att utveckla och testa ett systematiskt arbetssätt för hälsofrämjande insatser i två geografiska områden inom Region Uppsala. En avgränsad central del i förbättringsarbetet var att utveckla och testa ett digitalt metodstöd för dokumentation och planering av hälsofrämjande insatser. Webbenkäter med två hälsosamordnare visade att de bedömde att metodstödet fungerat bra. Deltagarenkäter med 35 personer visade att insatserna hade positiva effekter avseende levnadsvanor, self eficacy (tilltro till egen förmåga) samt att lära nya saker om hälsosam livsstil. En slutsats är att förbättringsarbetet har givit lärdomar om systematiskt arbetssätt för Geografiskt hälsouppdrag men att det behövs vidareutveckling utifrån dessa erfarenheter inför ett kommande breddinförande.  Studiens syfte var att beskriva uppfattningar och erfarenheter hos personer som varit delaktiga i utvekcingsarbetet och införandet av Geografiskt hälsouppdrag. Fem fokusgruppsintervjuer genomfördes med sammalagt 17 professionella från region, kommun och andra aktörer. I resultatet framkom tre kategorier: Hälsosamordnare -en viktig roll att utveckla vidare, Utgå från lokala förutsättingar -kroka arm med andra aktörer samt Fortsatt utveckling inför ett breddinförande i länet. En slutsats är att hälsosamordnare uppfattas som en tillgång men att det även finns utmaningar som att vidareutveckla uppföljning och behovsbedömningar. / Region Uppsala develops a practice for primary care centers called "Geographical health assignment" with the purpose to work with health promoting initiatives for groups in the population. This means that a new role "Health coordinator" work with planning and implementing health promoting activities with other actors.  The purpose with the quality improvement project was to develop and test a systematic way of working when implementing health promoting activities in two areas in Region Uppsala. A delimited central part of the improvement project was to develop and test a digital method support, which the health coordinators used to document and plan health promoting activities. Surveys with two health ccordinators showed that the digital method support worked well for them. Participating surveys with 35 people showed positive effects regarding improved lifestyle habits, self efficacy and learning new things about healthy living. Conclusions are that the quality improvement project has provided lessons on working methods for the Geographical health assignment but that further developments is required based on these experiences before a forthcoming introduction of breadth. The purpose with the study was to describe comprehensions and experiences among professionals who participated in the development of the Geographical health assignment. Five focus group interviews were applied with a total of 17 professionals from primary health care, municipalities and other local actors. The result revealed three categories: Health coordinator -an important role to develop further, Base the work on local conditions -collaborate with local actors and Further development is required before a forthcomig introduction of breadth. Conclusions are that health coordinators are perceived as an asset but that there are also challenges such as further developing follow-up and need assessments.