Sammanfattning Vad som fick mig att vilja skriva om det här ämnet var en specifik erfarenhet jag var med om för ett par år sedan, då jag medverkade i en uppsättning av Così fan tutte och gestaltade soldaten Ferrando, utklädd till en arabisk oljeprins. I en av scenerna för Ferrando och Guglielmo en diolag sinsemellan om hur den ena har lyckats förföra en av tjejerna och hur den andra inte. I den här scenen lyckades jag inte hitta nyckeln till att låsa upp dramat, och tydliggöra de olika riktningarna och intentionerna hos min karaktär. Efteråt var jag fortsatt förbryllad och är det än idag — vilket har lett mig till att reflektera kring detta i den här skrivuppgiften. Det var så ovant och slående att inte förstå hur jag skulle göra för att få fram regissörens och min karaktärs vilja, och jag är helt övertygad om att det fanns en lösning till mitt problem framför näsan som jag i stunden inte förmådde att se. Det är min förhoppning att jag av denna reflektionsuppgift ska bli litet klokare och kanske lära mig något nytt om mig själv och om skådespelarkonsten i allmänhet.

Syfte: Syftet med detta arbete är att resonera kring medveten instudering och hur man kan förbereda sig på specifika problem som sångare möter i sin praktik, och att sammanställa de insikter jag gjort efter experimenterande med min egen övning under mina tre år på Operahögskolan. Syftet är också att hela tiden försöka koppla dessa funderingar till idéer om hur man kan isolera moment och applicera detta på en medveten gehörsundervisning specifikt inriktad på sceniskt arbetande sångare. Metod: Under tiden jag gått på Operahögskolan har jag fört loggbok över min övning och skrivit ner frågor som kommit upp, idéer jag velat undersöka och de slutsatser jag kommit fram till. Samtal med mina lärare har varit en källa till nya kunskaper och funderingar. Jag har också försökt ta till mig kunskap om hur musikhanteringen i hjärnan fungerar, samt om hur språkinlärning kan effektiviseras.

Mad scenes, mental illness and their consequences are frequently portrayed in opera. In my opinion, every time mental illness is embodied in any media, there is an associated responsibility to do research and to one’s best ability try to understand what mental illness does to those afflicted. To widen our minds to all the peculiarities of the human condition. To understand that our embodiment affects the receivers –our audiences- and is ultimately a contribution to the collective understanding of mental illness in society. If I was going to use a mad scene as my material for research, I wanted to handle it in the most emphatic and nuanced way possible. I wanted to understand what my role figure Elvira (from the opera “I puritani” by Bellini) was going through and how to give her story credibility and respect. The vehicle I chose was dance and choreography.

My Magister Degree project and is based on a desire of achieving a deep understanding, and consequently gaining an artistic freedom in my portraying, of an operatic role that seems "made for me", and yet feels unavailable due to the nature of the Russian culture and language. Tatiana, in the opera “Eugene Onegin” by Piotr Tchaikovsky, is a great role for a young soprano voice, that is becoming full lyric. These were barriers that I decided to turn into knowledge and tools, to gain freedom and an ability to decide for myself how I wanted to portray Tatiana.

Even before I started studying at the SKH Opera, I was already contemplating what would happen afterwards. So it all started with the idea that I'd like to apply to an Opera Studio after graduation. I realised that the largest market for opera studies is in German-speaking countries, where I could continue to develop my talent and simultaneously earn money working in my profession. For example, in the Opera Studio, an Opera provides a monthly salary. So when I applied to the university, I had to submit the so-called document "Independent project". I didn't write much, so I'd like to quote it here: “The idea for my project consists of organising and performing a few concerts of German classical music in Scandinavia. In order to best prepare for that event, I would first like to build my vocal technique at a high level. This is my main goal. In the next coming year I would like to work on German musical literature but one of the biggest dreams is to prepare a role of Papageno from The Magic Flute.”As you can see, the goal was focused on potential future work and earnings. I was mostinterested in improving my vocal technique and working on the German repertoire. Even though German was never my favorite language and I avoided it as much as I could, I decided that during this year, I'd focus on the German repertoire while also honing my technique. It's worth mentioning - I usually and almost always sang in Slavic or Latin languages, and my favourite language in the opera world is Italian. But why the role of Papageno and the opera “The Magic Flute”? While browsing through the opera repertoire currently in production in the German language, I noticed that “The Magic Flute” was one of the most frequently performed, so I thought it could be a fascinating adventure. While perusing the opera score, I found a character for myself: Papageno5, a role not too low, not too high in the vocal tessitura, a role for a baritone voice. Even though I usually sang bass-baritone roles, I decided to take up the challenge of preparing the baritone part.