Syftet med studien är att undersöka hur undervisande lärare inom kommunal vuxenutbildning på grundläggande nivå och svenska för invandrare beskriver att de arbetar med extra anpassningar, orienteringskurser och delaktighet. Studien utgår från följande forskningsfrågor: Hur beskriver lärare att de arbetar med identifiering av elevers behov av extra anpassningar och orienteringskurser? Hur beskriver lärare att de arbetar med återkoppling kring extra anpassningar och orienteringskurser? Hur beskriver lärare elevers delaktighet i arbetet med extra anpassningar och orienteringskurser? Studien har en kvalitativ ansats i form av semi-strukturerade intervjuer med nio pedagoger. Fyra av de nio pedagogerna arbetar på sfi, fyra arbetar på grundläggande nivå och en undervisar både på sfi och grundläggande nivå. Urvalet av medverkande lärare beskrivs som randomiserat och det slumpade sig så att samtliga medverkande lärare på grundläggande nivå undervisar i svenska som andra språk. Studien har tagit Vetenskapsrådet (2002) fyra forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning i beaktande. Resultatet analyseras främst ur olika specialpedagogiska perspektiv där kategoriskt kontra relationellt är mest framträdande. Kategoriskt perspektiv har sitt ursprung i psykologin och lägger fokus på individen och dess svårigheter. Det relationella perspektivet har utbildningssociologins normkritik som utgångspunkt och fokuserar på miljö och normer. I den avslutande diskussionen återfinns slutsatsen att lärarna anser att eleverna skulle kunna bli mer delaktiga i identifiering, genomförande, dokumentation och återkoppling kring extra anpassningar och orienteringskurser. Lärarna beskriver vidare bristen på tid som den främsta orsaken till frånvaron av elevers delaktighet. Lärarna ger en samlad bild av vilka extra anpassningar som görs samt när orienteringskurser används. Lärarna uppger att extra anpassningar och orienteringskurser används när elever riskerar att inte uppnå kursmålen inom kurstiden.