Under barocken var ornamentering en viktig del i framförandet av musik. Det publicerades en mängd skrifter i ämnet och vad gäller sång är P.F. Tosis Opinioni de’ cantori antichi e moderni och J.F. Agricolas Anleitung zur Singkunst de viktigaste verken från barockens senare hälft. Studiens syfte var att jämföra Tosis och Agricolas sångskolor, för att ta reda på vilka skillnader och likheter som finns i hur man ornamenterade under 1600-talets senare del, respektive 1700-talets första hälft. I studien appliceras Tosis och Agricolas metoder på två samtida stycken: kantaten Poi che riseppe Orfeo av A. Scarlatti, samt kantaten Orfeo av G.B. Pergolesi. De fokusområden som har valts ut är: förslag, drillar, passaggi, variation av arior och recitativ samt cadenze. Studien visar att i stort sett samma ornament användes under hela senare delen av barocken, men att utförandet kunde skilja sig åt, samt att utvecklingen av improviserade cadenze skedde först under 1700-talet. Studiens resultat visar att historisk uppförandepraxis är en givande metod att använda vid instudering för att nå en djupare förståelse om hur verket framfördes under den tidsperiod då det komponerades. / <p>Alessandro Scarlatti (1660-1725) ”Poi che riseppe Orfeo” <em>Kantat för sopran och basso continou</em></p><p>Luigi Rossi (1597-1653) ”Mio ben”, aria ur operan ”Orfeo”</p><p>Barbara Strozzi (1619-1677) ”Non mi dite”, ur op. 2</p><p>Sigismondo d’India (1582-1629) ”Piangono al pianger mio”</p><p>Claudio Monteverdi (1567-1643) ”Quel sguardo sdegnosetto”, ur "Scherzi musicali"</p><p>Claudio Monteverdi (1567-1643) Prologen ur operan ”L’Orfeo”</p><p>Giovanni Battista Pergolesi (1710-1736) ”Orfeo” <em>Kantat för sopran, stråkensemble och basso continou</em></p><p>Medverkande:</p><p>Elisabeth Hellström, sopran</p><p>Sofia Winiarski, cembalo</p><p>Hanna Dahlkvist, barockcello</p><p>Torun Fredberg, barockviolin</p><p>Sofia Kolupov, barockviolin</p><p>Sofia Hanson, barockviola</p>

Syftet med arbetet är att fördjupa min förståelse om hur man utförde ornament på klaviaturinstrument i Europa under barocken. Det grundar sig i en önskan om att kunna göra medvetna val som är underbyggda av kunskap om stilenlig praxis när jag ornamenterar. Mina huvudinstrument är orgel och cembalo, men i detta arbete har jag valt att utgå endast från cembalon för att få en sammanhängande bild och jämförbara ljudexempel.Jag har sökt efter hållpunkter för hur man historiskt smyckade ut musik. Litteraturen jag arbetat med är både från modern tid, och från teoretiker som levde och verkade under renässansen och barocken. Arbetet har kretsat runt fem profilländer – Italien, Spanien, England, Frankrike och Tyskland. Därefter har jag valt ut en kompositör och ett stycke från de sistnämnda tre och fördjupat mig i ornamenteringen.Idén till arbetet grundade sig i en problematik jag ofta ställts inför när jag börjat arbeta med ett stycke av en kompositör som verkat mellan renässansen och barocken; hur man bör genomföra ornamenteringen. Det finns många skolor i hur man bör spela ornament. Ibland betyder samma symbol olika saker i olika länder, eller till och med mellan olika kompositörer i samma land – vi kan i vår tid bara göra vissa antaganden. All kunskap går inte att tillämpa på all musik.