Bakgrund: Efter psykiatrireformen trädde i kraft 1995 och sjukhusen för psykiatri stängde, krävdes mer heltäckande insatser för personer med psykisk ohälsa. God samverkan mellan psykiatrisk öppenvård och kommunal hemsjukvård är nödvändig för att bedriva personcentrerad vård. Tidigare forskning visar på hämmande och främjande faktorer för samverkan, dock saknas det forskning om sjuksköterskors upplevelse av samverkan utifrån svensk kontext.  Syfte: Att identifiera hämmande och främjande faktorer i samverkansprocessen och beskriva hur sjuksköterskor inom psykiatrisk öppenvården upplever samverkan med sjuksköterskor inom kommunal hemsjukvård, gällande gemensamma patienter. Metod: En kvalitativ metodologi med induktiv ansats har valts för föreliggande studie och datainsamlingen gjordes via en digital enkät på Survey and Report. Genom ett snöbollsurval svarade 13 respondenter och inkluderingskriterierna var sjuksköterskor som arbetade på psykiatrisk öppenvård med vuxna patienter med psykisk ohälsa, inskrivna i den kommunala hemsjukvården. Materialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys.  Resultat: Resultatet visar på att det krävs samverkan mellan psykiatrisk öppenvård och kommunal hemsjukvård för att kunna arbeta personcentrerat. Relation, engagemang och yrkeskompetens upplevdes väsentliga för att samarbete ska uppstå. Sjuksköterskorna i den psykiatriska öppenvården upplever att samverkan sker på en individuell nivå och att vårdprocessen saknar en tydlig ansvarsfördelning. Studien visade slutligen på att det krävs resurser och tydliga gemensamma riktlinjer för att främja samverkan.  Slutsats: Samverkan bidrar till en personcentrerad vård där olika instanser kommer samman för att ge trygghet till patienten. Samverkan baseras på gemensamma, tydliga mål och riktlinjer mellan den psykiatriska öppenvården och den kommunala hemsjukvården. Det i sin tur skapar samsyn som krävs för att samtliga instanser ska kunna möta patientens behov genom ett gemensamt och unisont förhållningssätt. Samsyn ökar tilliten i relationen mellan sjuksköterskorna i den psykiatriska öppenvården och den kommunala hemsjukvården. / Bakgrund: Efter att psykiatrireformen trädde i kraft 1995 och psykiatriska sjukhus stängdes krävdes ett utvecklat samarbete mellan psykiatrisk öppenvård och kommunal hemsjukvård för att ge mer omfattande insatser för personer med psykisk ohälsa. Ett gott samarbete mellan olika myndigheter är nödvändigt för att ge personcentrerad vård. Tidigare forskning visar att det hämmar och främjar faktorer för samverkan, men det saknas forskning om sjuksköterskors upplevelse av samverkan utifrån den svenska kontexten. Syfte: Att identifiera hämmande och främjande faktorer i samverkansprocessen och beskriva hur sjuksköterskor i psykiatrisk öppenvård upplever samverkan med sjuksköterskor i kommunal hemsjukvård, avseende vanliga patienter. Metod: En kvalitativ metodik med induktiv ansats har valts för denna studie och datainsamlingen gjordes via en digital enkät om Enkät och Rapport. Genom ett snöbollsurval svarade 13 respondenter och inklusionskriterierna var sjuksköterskor som arbetade inom psykiatrisk öppenvård med vuxna patienter med psykisk ohälsa, inskrivna i den kommunala hemsjukvården. Materialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultaten visar att det krävs samverkan mellan psykiatrisk öppenvård och kommunal hemsjukvård för att kunna arbeta personcentrerat. Relation, engagemang och yrkeskompetens upplevdes som avgörande för att samarbete skulle kunna ske. Sjuksköterskan i psykiatrisk öppenvård upplever att samverkan sker på individnivå och att vårdprocessen saknar en tydlig ansvarsfördelning. Studien visade slutligen att det krävs resurser och tydliga ömsesidiga riktlinjer för att främja samarbete. Slutsatser: Samarbetet bidrar till personcentrerad vård där olika myndigheter samverkar för att skapa trygghet för patienten. Samarbetet bygger på ömsesidiga, tydliga mål och riktlinjer mellan den psykiatriska öppenvården och den kommunala hemsjukvården. Detta skapar samsyn, vilket krävs för att alla myndigheter ska kunna möta patientens behov genom ett gemensamt och unisont förhållningssätt. Ett gemensamt förhållningssätt ökar förtroendet för relationen mellan sjuksköterskorna i psykiatrisk öppenvård och den kommunala hemsjukvården.

La durée du séjour pour des soins pédiatriques hospitaliers est de plus en plus courte ce qui a pour conséquence que des soins sont prodigués en soins ambulatoires ou à la maison. Les infirmières en soins ambulatoires doivent réaliser des interventions éducatives en vue de préparer les familles à administrer certains soins à l’enfant. Le but de cette étude était d'explorer les éléments contraignants et facilitants les interventions éducatives d’infirmières oeuvrant en soins ambulatoires d’un centre hospitalier universitaire pédiatrique. Le Modèle de Partenariat Humaniste en Santé (MPHS) a été utilisé comme perspective disciplinaire, alors que le modèle d'une intervention éducative en matière de santé de Ndengeyingoma et al. (2017) a guidé cette étude par la mise en évidence des moments éducatifs charnières. Utilisant une approche qualitative et un devis descriptif exploratoire, cette étude a permis d’explorer la perception de sept infirmières (n=7), et ce, dans leur milieu naturel. Les méthodes de collecte de données qui ont été utilisées sont le questionnaire sociodémographique, l’entrevue semi-structurée, le journal de bord et la validation du sommaire des entrevues. Les résultats de cette recherche ont permis d’identifier quatre grandes catégories d’éléments contraignants et facilitants les interventions éducatives d’infirmières oeuvrant en soins ambulatoires d’un centre hospitalier universitaire pédiatrique, soit 1) le rôle de l’infirmière, 2) la famille, 3) la gestion des ressources humaines et matérielles, et 4) les stratégies éducatives. Cette étude apporte un nouvel éclairage quant aux connaissances déjà existantes sur la pratique clinique des infirmières en soins ambulatoires, particulièrement au niveau des interventions éducatives réalisées auprès des familles qui doivent apprendre à prodiguer des soins à la maison. Ces résultats offrent d’abord une meilleure compréhension de la pratique clinique d’infirmières en soins ambulatoires, en plus de faire avancer l’état des connaissances sur les soins ambulatoires. Ensuite, elle permet de mieux comprendre la réalité des familles, de proposer des stratégies afin d’améliorer les interventions éducatives réalisées auprès d’elles, de proposer des avenues de recherche prometteuses, de dégager des pistes de développement pour la formation infirmière dans une approche d’amélioration continue, de conscientiser les gestionnaires de soins ambulatoires pour une gestion efficiente des soins et services de santé offerts en soins ambulatoires. / The care previously provided in hospitals to the family, has been redirected to the home. Before returning home, the family must learn how to provide the care required by the child's illness. Ambulatory care nurses carry out educational interventions to prepare families for these new responsibilities. The aim of this study was to explore the constraining and facilitating elements of the educational interventions of nurses working in ambulatory care in a pediatric university hospital center. The Humanistic Partnership Model in Health Care (HPMHC) was used as a disciplinary perspective, while the model of a health education intervention by Ndengeyingoma et al. (2017) guided this study by highlighting key educational moments. Using a qualitative approach and an exploratory descriptive design, this study explored the perception of seven nurses (n = 7), in their natural environment. The data collection methods used were the socio-demographic questionnaire, the semi-structured interview, the logbook and the validation of the interview summary. The results of this research made it possible to identify, in four main themes, the constraining and facilitating elements of the educational interventions of nurses working in ambulatory care of a pediatric university hospital center, namely 1) the role of the nurse, 2) the family, 3) the management of human and material resources, and 4) educational strategies. This study sheds new light on the already existing knowledge on the clinical practice of ambulatory care nurses, particularly at the level of educational interventions carried out with families who must learn to provide care at home. These results first provide a better understanding of the clinical practice of ambulatory care nurses, in addition to advancing the state of knowledge on ambulatory care. Then, it makes it possible to better understand the reality of families, to recommend approaches to improve the educational strategies carried out with families, to propose other promising avenues of research, to identify interesting avenues for nursing training and, in a continuous improvement approach, to make ambulatory care managers aware of the efficient management of health care and services offered in ambulatory care.

Psykiatrisk öppenvård utgör en viktig komponent inom den svenska psykiatriska vården och behovet av sådan verksamhet ökar för varje år. Specialistsjuksköterskans kompetens och patientdelaktighet utgör en framgångsfaktor för en god psykiatrisk vård, samtidigt som denna delaktighet ofta kommer med utmaningar. Utebliven delaktighet riskerar att leda till vårdlidande. Den här studiens syfte var att undersöka sjuksköterskors upplevelser av patientdelaktighet inom den svenska psykiatriska öppenvården. Upplevelsen av patientdelaktighet utforskas genom kvalitativa intervjuer med sju sjuksköterskor, som arbetar i den öppen psykiatriska vården i Västra Götalandsregionen. Studien har sin metodologiska utgångspunkt i reflekterande livsvärldsforskning och intervjuerna analyserades med hjälp av induktiv innehållsanalys. Resultatet sammanfattades till tre huvudkategorier, Främja patientens deltagande, att skapa rum för patientens röst och sjuksköterskans roll i patientens vårdresa, vilka sammanfattade intervjuernas huvudlinjer. Resultatet indikerar att patientdelaktighet i likhet med tidigare forskning är central för ökad vårdkvalitet, men också hur denna begränsas av resursbrist. Vårdrelationen framträder som en nyckelfaktor i patientdelaktigheten, men resursbrist hindrar sjuksköterskan från att bygga och bibehålla dessa. Studien bidrar med insikter gällande resurstilldelning och organisatoriska förändringar, som kan stärka patientens delaktighet, öka vårdkvalitet och minska vårdlidande. Genom att åskådliggöra sjuksköterskornas röster, belyser denna studie behovet av förändringar som möjliggör ökat patientengagemang och ökad patientdelaktighet inom psykiatrisk öppenvård. Studien belyser behovet av att adressera resursbegränsningar och implementering av individuellt anpassad delaktighet genom exempelvis tekniska hjälpmedel. Fortsatt forskning föreslås fokusera på just detta. Studien uppmanar specialistsjuksköterskor inom psykiatri att prioritera byggandet av starka, förtroendefulla relationer till sina patienter i syfte att främja patientdelaktigheten samt att använda sin expertis för att individanpassa denna. / Psychiatric outpatient care is an important component of Swedish psychiatric care, and the need for such activities increases every year. The specialist nurse's competence and patient participation are a success factor for good psychiatric care, while this participation often comes with challenges. Non-participation risks leading to poor care. The purpose of this study was to investigate nurses' experiences of patient participation in Swedish psychiatric outpatient care. The experience of patient participation is explored through qualitative interviews with seven nurses, who work in outpatient psychiatric care in the Västra Götaland region. The study has its methodological point of departure in reflective life-world research and the interviews were analyzed using inductive content analysis. The results were summarized into three main categories, promote the Patient´s Participation, to Create Space for the Patient's Voice and The Nurse's Role in the Patient's Care Journey, which summarized the main lines of the interviews. The results indicate that, similar to previous research, patient participation is central to increased quality of care, but also how this is limited by a lack of resources. The care relationship appears as a key factor in patient participation, but a lack of resources prevents the nurse from building and maintaining these. The study contributes insights regarding resource allocation and organizational changes, which can strengthen patient participation, increase care quality and reduce care suffering. By illustrating the nurses' voices, this study highlights the need for changes that enable increased patient engagement and increased patient participation in psychiatric outpatient care. The study highlights the need to address resource limitations and implementation of individually adapted participation through, for example, technical aids. It is suggested that further research focus on precisely this. The study urges specialist nurses in psychiatry to prioritize the building of strong, trusting relationships with their patients in order to promote patient participation and to use their expertise to tailor this to the individual.

Dans un contexte de grandes transformations de la médecine générale, cette thèse s’intéresse aux déterminants de l’offre de soins des médecins généralistes. Nous avons développé différentes stratégies micro-économétriques pour dans premier temps comprendre l’effet de la féminisation sur les revenus des médecins généralistes et plus particulièrement sur leurs comportements d’activité en termes de volume de soins fournis mais également de composition de l’activité. Dans un deuxième temps, nous cherchons à étudier les déterminants du choix du lieu d’installation des jeunes médecins généralistes, au sein d’une région et à identifier les leviers qui pourraient améliorer leur répartition sur le territoire. Nos résultats confirment que les femmes ont d’une part une offre de soins quantitativement plus faible que celle des hommes et que le contenu de leur offre est également différent. Toutefois, ils adoptent des comportements d’installation similaires. Les facteurs qui influencent le choix du lieu d’installation sont plutôt des caractéristiques du lieu, comme les caractéristiques associées à l’offre de soins, à la demande de soins, ou aux équipements. L’objectif de ce projet de recherche est, à travers une approche micro-économétrique, de mieux appréhender les préférences des médecins. Nous souhaitons comprendre ces préférences à travers les arbitrages travail/loisir du médecin et donc l’intensité de l’offre de travail (arbitrage entre nombre d’actes et durée de consultation), mais aussi selon les choix d’installation du médecin tant par le choix du lieu que par les modalités de cette installation, à savoir une activité libérale et ou salariée tout en sachant que ces décisions dépendent fortement des revenus espérés et donc de contextes différenciés de demande de soins. / In the context of changes of general practice (uneven distribution of young general practitioners (GPs) across the country, strong feminisation), this thesis focuses on the determinants of the outpatient care supply of general practitioners. Using different micro-econometric analyses, firstly we want to understand the impact of feminization on the incomes of general practitioners and specifically on their private practice behaviours in terms of volume of care provided but also composition of the activity (consultations, home visits). Secondly, we study the determinants of the practice location choice within the region and we identify the levers that could improve the distribution of GPs in the area. Our results confirm that female GPs provide fewer services than male GPs and they also have a different composition of private practice activity. However, we show that male and female GPs adopt a similar practice location choice. Factors characterizing the place of installation as the characteristics associated with the supply of care, the demand for care, or equipment influence the practice location choice.