Denna studie undersöker bisexuella/pansexuella personers livsberättelser genom en narrativ, tematisk analys. Fokus i dessa berättelser är hur bisexuella/pansexuella personer förhåller sig till samhälleliga normer kring sexualitet och genus i berättelsen om den egna läggningen. Genom kvalitativa intervjuer med fem bisexuella/pansexuella personer i Umeå med omnejd har material samlats in. Ur ett queerteoretiskt perspektiv framkom det i analysen att bisexuella/pansexuella personer ständigt förhåller sig till de samhälleliga normer som finns kring sexualitet och genus. Det handlar om normer, så som heteronormen och mononormen som finns och verkar inom de bisexuella/pansexuella, samt normer som verkar inom andra i deras närhet. Konsekvenserna är olika beroende på om människor följer dessa normer, där normbrytarna är de som lägger ner mer energi på att klassificera den egna sexualiteten. Likväl som normen antar att alla är heterosexuella, behöver inte heterosexuella bekänna sig eller tänka lika mycket kring de egna begären så som icke-heterosexuella gör. Utifrån narrativen får inte dessa personer bara ”vara” utan måste försvara sig gentemot andras bemötanden eller vad som förväntas enligt normer. Detta kan få både direkta och indirekta konsekvenser för bisexuella/pansexuella personer, under vilka villkor deras sexualitet får existensberättigande, för dem själva och för andra. Dessa konsekvenser visade sig i form av att respondenternas sexualitet blev ifrågasatt och villkorad av andra, samt var tvungna att försvara den egna normbrytande sexualiteten. Det visade sig även att familjesituationen och kön har betydelse för hur respondenterna upplevde och accepterade den egna sexualiteten. De respondenter som kom från familjer med mer konservativa åsikter hade större problem att acceptera sig själva, än de som kom från mer accepterande hem. kvinnorna hade mer positiva upplevelser av att komma till insikt med de egna begären än vad männen i undersökningen hade.

Bisexualitet och pansexualitet har osynliggjorts både inom HBTQ-rörelsen och inom forskningen. Syftet med min uppsats är att undersöka hur kvinnor som har förmågan att attraheras sexuellt och/eller romantiskt av fler än ett kön upplever olika rum och temporaliteter för att förstå osynliggörandet av bi/pansexualitet. Denna undersökning utgår från ett fenomenologiskt perspektiv. För att undersöka detta har jag gjort en intervjustudie med tre kvinnor som orienterar sig som bisexuella och pansexuella. Analysen har visat på att informanterna använder sig av begreppen bisexualitet och pansexualitet som ett verktyg som hjälper dem att navigera mellan rä(t)ta och queera livslinjer. Osynliggörandet av bisexualitet och pansexualitet är ett resultat av att nuet innehar en hegemonisk position i förståelsen av sexuella orienteringar. Det innebär att informanternas sexuella orienteringar förstås av omvärlden utifrån ifall de är i en monogam relation eller ej och vilket kön partnern isåfall har. Jag har även undersökt informanternas rörelse mellan heteronormativa och queera temporaliteter och kommit fram till att det finns möjlighet att följa båda. De bisexuella och pansexuella orienteringarna tillgängliggör till viss del queer temporalitet för informanterna. Vilken temporalitet informanterna följer begränsas även det av det hegemoniska nueteftersom en följer olika livslinjer beroende på om en har partner och vilket kön partnern har. Slutligen har jag kommit fram till att det hegemoniska nuet även påverkar informanternas upplevelser av att röra sig i olika heteronormativa och queera rum. Det är inte helt självklart att de har möjlighet att ta plats i varken heteronormativa eller queera rum eftersom de sällan är formade efter bisexuella och pansexuella kroppar. Det finns olika sorters queera rum, varav några fåtal är formade efter bi/pansexuella kroppar och i de rummen uttryckte informanterna att de kunde känna sig trygga. Således var de hemmavarande där.