Depuis la fin des années 1980, de nombreuses études épidémiologiques ont montré une association positive et indépendante entre les maladies cardiovasculaires et les maladies parodontales. Les maladies parodontales, responsables de bactériémies transitoires et répétées, ont la capacité d’initier ou d’aggraver les lésions d’athérosclérose. Deux mécanismes pathogéniques majeurs sont aujourd’hui avancés. L’un est indirect par augmentation des médiateurs de l’inflammation induite par les parodontites et l’autre est direct lié au microbiote oral. Cette hypothèse majeure repose sur deux mécanismes non exclusifs, la translocation des bactéries parodontales au sein des plaques d’athérosclérose par la circulation générale et sur la modification du microbiote intestinal. L’objectif de la thèse était d'explorer l'association entre l’exposition systémique aux bactéries parodontales et leur présence au sein des plaques d’athérosclérose sur les complications cardio- et neuro-vasculaires chez l’homme. Les résultats obtenus montrent que les bactéries parodontales sont associées à un phénotype vulnérable des plaques d’athérosclérose coronariennes et carotidiennes. Les lésions d’athérosclérose compliquées par des hémorragies intraplaques sont le siège d’une activation plus intense des neutrophiles. Les effets délétères des leucocytes sur les tissus vasculaires sont potentiellement augmentés et entretenus par les bactéries majorant la vulnérabilité à la rupture des plaques d’athérosclérose. La confirmation clinique de la relation biologique entre le microbiote parodontal et les complications cardio- et neuro-vasculaires de l’athérosclérose est une perspective importante de cette thèse. / Since the late 1980s, many epidemiological studies have shown a positive and independent association between cardiovascular disease and periodontal disease. Periodontal disease inducing transient bacteraemia, can initiate or worsen atherosclerotic lesions. Two major pathophysiologic mechanisms are supported by evidence. One is by indirect increase in inflammatory systemic periodontitis-induced mediators and the other is directly related to the oral microbiota. This major hypothesis is based on two non-exclusive mechanisms, the translocation of periodontal bacteria in atherosclerotic plaques by the general circulation and the impact on the gut microbiota.The aim of the thesis was to explore the association between systemic exposure to periodontal bacteria and their presence in atherosclerotic plaques on the cardiovascular and neurovascular complications in human.The results obtained show that periodontal bacteria are associated to a vulnerable phenotype of coronary and carotid atherosclerotic plaques. Atherosclerotic lesions complicated by intraplaque haemorrhage are the trigger of a super activation of neutrophils. The deleterious effects of leukocytes to the vascular tissues are potentially increased and maintained by the bacteria which increase the atherosclerotic plaques vulnerability to rupture.The clinical confirmation of the biological relationship between periodontal microbiota and cardio- and neurovascular complications of atherosclerosis is an important perspective of this thesis.

Introduktion: Påverkan av stress på immunförsvarsresponsen kan leda till mer kraftfullt inflammatoriskt svar som leder till parodontal vävnadsnedbrytning. Enligt hypotesen kan psykologiska faktorer, såsom stress, i kombination med förändrat munhygienbeteende ha betydelse för parodontala sjukdomstillstånd (Genco et al. 1998). Syfte: Att beskriva samband mellan stress och parodontal sjukdom. Frågeställning: Vilka samband föreligger mellan stress och parodontal sjukdom? Metod: Litteraturstudie Resultat: Föreliggande litteraturstudie visar att det kan föreligga samband mellan stress och parodontal sjukdom genom förändrat munhygienbeteende och genom förhöjda nivåer av stresshormoner, såsom cortisol och dehydroepiandrosterone (DHEA) i saliv, gingivalvätska och blodserum. Konklusion: Det kan föreligga samband mellan stress och parodontal sjukdom genom förändrat munhygienbeteende samt genom förhöjda nivåer av stresshormoner i saliv, gingivalvätska och blodserum. Dock kan inga definitiva slutsatser fastställas med denna litteraturstudie.

<p>Introduktion: Orala förändringar i munhålan är vanligare hos diabetiker än hos en frisk individ. Vanligast är parodontala förändringar. Det är viktigt att preventiva metoder lärs ut av den hälso- och sjukvårdspersonal som möter och behandlar patienten för dennes diabetes.</p><p>Syfte: Att beskriva samband mellan diabetes och parodontal sjukdom samt diabetikers medvetenhet kring detta samband.</p><p>Frågeställning: Hur påverkar diabetes parodontal sjukdom? Hur påverkas blodglukosnivån hos diabetiker av parodontal behandling? Är diabetiker medvetna om att sjukdomen kan påverka oral hälsa?</p><p>Metod: Designen är en systematisk litteraturstudie inom området diabetes och hur parodontal hälsa/ohälsa påverkas. En sammanställning av vetenskapliga relevanta artiklar har genomförts.</p><p>Resultat: Vissa samband mellan dåligt kontrollerad diabetes och parodontal sjukdom råder. De flesta inkluderade undersökningar har visat förbättrat blodglukosvärde hos typ 2 diabetiker efter parodontal behandling i form av scaling och rotplaning. När det gäller diabetikers kännedom om att sjukdomen kan påverka oral hälsa har undersökningar visat att informationen är bristfällig.</p><p>Konklusion: Diabetes medför ökad risk att drabbas av parodontit. Sambandet mellan diabetes och parodontal sjukdom är komplext där den ena sjukdomen inverkar på den andra. Parodontit kan vara ett tecken på en begynnande diabetes samt påverka den glukemiska kontrollen. Litteraturstudiens resultat anses vara besvarade.</p>

Syftet med studien var att beskriva och jämföra tandvårdsrädsla och attityder till tandhygienist vid studiens start samt 3 månader efter icke kirurgisk parodontalbehandling hos patienter med kronisk parodontit samt att beskriva hur olika bakgrundsfaktorer påverkar tandvårdsrädsla och attityder till tandhygienist. Ett ytterligare syfte var att studera sambandet mellan attityder till tandhygienist och tandvårdsrädsla. Studien var en jämförande studie med kvantitativ ansats och en del i en större experimentell studie med två aktiva interventioner för att påverka munhygienbeteende. Studien innefattade 109 studiedeltagare, 57 kvinnor och 52 män i åldrarna 25-65 år som var remitterade till specialistklinik för parodontologi. Frågeformuläret som användes gällande tandvårdsrädsla var Dental Anxiety Scale (DAS) med 4 påståenden avseende upplevelser för att besöka tandhygienist. För att fastställa attityder till tandhygienist användes Dental Hygiene Belief Survey (DHBS) som innehöll 8 påståenden rörande kommunikation. Resultatet visade att studiedeltagarna 3 månader efter behandling hade en lägre grad av tandvårdsrädsla samt en mer positiv attityd till tandhygienist jämfört med vid studiens start. Ingen skillnad mellan interventionerna kunde ses med avseende på tandvårdsrädsla samt attityder till tandhygienist. Samband mellan ålder, kön och tandvårdsrädsla kunde endast ses vid studiens start. Konklusionen visar att icke-kirurgisk parodontalbehandling utförd av tandhygienist minskar graden av tandvårdrädsla och att attityder till tandhygienist förbättras efter denna behandling.

Syftet med denna litteraturstudie var att undersöka vilka effekter probiotika kan ha vid behandling av parodontala sjukdomar.  Metoden som användes var en kvantitativ allmän litteraturstudie.  Sökningar till litteraturstudien gjordes i databasen PubMed under mars månad 2015.  Litteraturstudiens resultat sammanställdes utifrån åtta vetenskapliga artiklar.  Litteraturstudien visar att behandling av gingivit med hjälp av mekanisk parodontal behandling i kombination med probiotika hade positiva effekter i form av minskning av inflammatoriska mediatorer, reduktion av mängd gingival vätska och reduktion av blödningsindex.  Vid kronisk parodontit visade behandling med probiotika i kombination med mekanisk behandling positiva effekter på reduktion av plackindex, minskning av blödningsindex och fickdjupreduktion.  Probiotika i kombination med parodontal behandling skulle kunna ge goda behandlingsresultat.  Kunskapen om effekten av probiotika som tillägg till mekanisk parodontal behandling är allt för begränsad och delvis motstridig för att kunna ge patienterna någon behandlingsrekommendation.  Det krävs mer forskning.

Introduktion: Orala förändringar i munhålan är vanligare hos diabetiker än hos en frisk individ. Vanligast är parodontala förändringar. Det är viktigt att preventiva metoder lärs ut av den hälso- och sjukvårdspersonal som möter och behandlar patienten för dennes diabetes. Syfte: Att beskriva samband mellan diabetes och parodontal sjukdom samt diabetikers medvetenhet kring detta samband. Frågeställning: Hur påverkar diabetes parodontal sjukdom? Hur påverkas blodglukosnivån hos diabetiker av parodontal behandling? Är diabetiker medvetna om att sjukdomen kan påverka oral hälsa? Metod: Designen är en systematisk litteraturstudie inom området diabetes och hur parodontal hälsa/ohälsa påverkas. En sammanställning av vetenskapliga relevanta artiklar har genomförts. Resultat: Vissa samband mellan dåligt kontrollerad diabetes och parodontal sjukdom råder. De flesta inkluderade undersökningar har visat förbättrat blodglukosvärde hos typ 2 diabetiker efter parodontal behandling i form av scaling och rotplaning. När det gäller diabetikers kännedom om att sjukdomen kan påverka oral hälsa har undersökningar visat att informationen är bristfällig. Konklusion: Diabetes medför ökad risk att drabbas av parodontit. Sambandet mellan diabetes och parodontal sjukdom är komplext där den ena sjukdomen inverkar på den andra. Parodontit kan vara ett tecken på en begynnande diabetes samt påverka den glukemiska kontrollen. Litteraturstudiens resultat anses vara besvarade.

Syfte: Konsekvent evidens saknas avseende studier om hjärtinfarkt samt dess patofysiologiska orsakssamband till parodontit. Syftet med litteraturstudien var att undersöka om parodontit påverkar risken för att drabbas av hjärtinfarkt. Studien undersöker även om, och hur olika patofysiologiska processer hos individer med parodontit kan påverka risken för hjärtinfarkt. Vidare undersöker studien om, och hur parodontal behandling kan påverka risken för att drabbas av hjärtinfarkt. Material och metod: Metoden allmän litteraturstudie användes som studiedesign. Studien baseras på 17 forskningsartiklar från databaserna Cinahl, Dentistry &amp; Oral Sciences Source (DOSS) och Medline. Aktuella sökord, inklusions- samt exklusionskriterier tillämpades för att begränsa urvalet. Samtliga forskningsartiklar kvalitetsgranskades enligt en kvalitetsbedömningsmall för studier med kvantitativ metod. Resultat: Parodontit identifierades som en riskfaktor för hjärtinfarkt. Inflammation, oupptäckt prediabetes, parodontala bakterier, plack i halspulsådern, oxidativ stress och biomarkörer utgjorde patofysiologiska faktorer som ökade risken för hjärtinfarkt. Slutsats: Parodontit kan öka risken för att drabbas av hjärtinfarkt, vilket skulle kunna förebyggas genom parodontal behandling. Ytterligare  interventionsstudier och longitudinella studier krävs för att fastställa ett patofysiologiskt samband mellan parodontit och hjärtinfarkt. / Aim: There is a lack of consistent evidence regarding studies on myocardial infarction and its pathophysiological causal relationship to periodontitis. The aim of the literature study was to investigate whether periodontitis affects the risk of myocardial infarction. The study also examines whether and how different physiological processes in individuals with periodontitis can affect the risk of myocardial infarction. Furthermore, the study examines whether and how periodontal treatment can affect the risk of suffering a myocardial infarction. Methods: The method general literature study was used as study design. The study is based on 17 research articles from the databases Cinahl, Dentistry &amp; Oral Sciences Source (DOSS) and Medline. Relevant keywords, inclusion- and exclusion criteria were applied to limit the sample. All research articles were quality reviewed according to a quality assesment template for studies with quantitative methods. Results: Periodontitis was identified as a risk factor for myocardial infarction. Inflammation, undetected prediabetes, periodontal bacteria, carotid artery plaque, oxidative stress and biomarkers were pathophysiological factors that increased the risk of myocardial infarction. Conclusion: Periodontitis can increase the risk of myocardial infarction, which could be prevented by periodontal treatment. Further intervention studies are required to establish a pathophysiological association between periodontitis and myocaridal infarction.

The aim of this review is to discuss current findings regarding the roles of miRNAs in periodontal diseases and the potential use of saliva as a diagnostic medium for corresponding miRNA investigations. For periodontal disease, investigations have been restricted to tissue samples and five miRNAs, that is, miR-142-3p, miR-146a, miR-155, miR-203, and miR-223, were repeatedly validated in vivo and in vitro by different validation methods. Particularly noticeable are the small sample sizes, different internal controls, and different case definitions of periodontitis in in vivo studies. Beside of that, the validated miRNAs are associated with inflammation and therefore with various diseases. Furthermore, several studies successfully explored the use of salivary miRNA species for the diagnosis of oral cancer. Different cancer types were investigated and heterogeneous methodology was used; moreover, no overlap of resultswas found. In conclusion, fivemiRNAs have consistently been reported for periodontitis; however, their disease specificity, detectability, and expression in saliva and their importance as noninvasive markers are questionable. In principle, a salivary miRNA diagnostic method seems feasible.However, standardized criteria and protocols for preanalytics, measurements, and analysis should be established to obtain comparable results across different studies.

Syfte: Syftet med studien var att sammanställa evidens avseende parodontal sjukdom och depression hos vuxna. Två frågeställningar formulerades; Visade kvantitativa studier ett samband mellan parodontit och depression hos vuxna? Vilken parodontal status uppvisade vuxna med depression? Metod: Sökningar på relevanta sökord i databaserna DOSS, PubMed, och PsycINFO utfördes i februari 2020. I de inkluderade artiklarna undersöktes parodontal status genom plackindex (PLI), gingivalindex (GI), blödning vid sondering (BoP), fickdjup (PPD), klinisk fästeförlust (CAL). Depression var antingen diagnostiserat eller framkom vid användning av kliniskt instrument. Resultat: 13 artiklar valdes ut, där majoriteten påvisade samband mellan depression och parodontit. Parodontala status hos vuxna med depression visade främst höga PPD, CAL, PLI och GI-värden. Slutsats: Det fanns ett samband mellan depression och parodontit. Vuxna individer med depression uppvisade ett parodontalt status med fler ytor med fördjupade tandköttsfickor, inflammation, och plack. Denna information är viktig för hela tandvårdsteamet att känna till, för att erbjuda en evidensbaserad tandvård till de här individerna.

Syfte: Syftet med studien var att undersöka patienters kunskap om parodontala sjukdomarnas prevalens, etiologi och behandling samt om patienterna är medvetna om sina egna parodontala tillstånd, och hur väl deras uppfattning överensstämmer med professionens bedömning. Material och metod: Totalt inkluderades 72 patienter som kom för basundersökning på Tandvårdshögskolan. Patienterna fyllde i enkäter med frågor om parodontala sjukdomars prevalens, etiologi och behandling samt om deras egna uppfattning om sin munhälsa i relation till deras parodontal sjukdom. På motsvarade sätt fyllde de undersökande tandläkarna (professionen) i enkäter om patienternas munhälsa i relation till patienternas parodontal sjukdom. Enkätsvaren sammanställdes och analyserades i syfte att studera patienternas kunskap om parodontit samt deras överensstämmelse med professionen. Resultat: Uttalade kunskapsbrister fanns bland både sjuka och friska patienter gällande parodontala sjukdomars prevalens, etiologi och behandling. Det var enbart en tredjedel av de parodontalt sjuka patienterna som var medvetna om sin sjukdom. Patienter som var medvetna om sin parodontit verkade visa även bättre medvetenhet gällande sin munhygien, risk att förlora tänder samt behandlingskrav i jämförelse med de som inte var medvetna om sin parodontit. Slutsats: Det finns ingen större skillnad mellan friska och sjuka gällande kunskap om parodontala sjukdomar. De parodontalt sjuka patienternas medvetenhet om sin sjukdom var överlag bristfällig. Patienter som inte är medvetna om sin parodontit verkar ha sämre förståelse för sin munhygien, sin risk att förlora tänder samt sitt behandlingsbehov. Framtida forskning är nödvändig för att få ett mer tillförlitligt och representativt resultat. / Aim: The purpose of this study was to examine patients´ knowledge about prevalence, etiology and treatment of periodontal diseases. Another aim was to examine whether the patients were aware of their periodontitis, and how well the patients´ and dentists´ perception of the patients´ periodontitis occurred. Material and method: A total of 72 patients who came for a clinical examination at Tandvårdshögskolan were included. The patients answered questionnaires about prevalence, etiology and treatment of periodontal diseases as well as their own oral health in relation to periodontitis. Similarly, the examining dentists (the profession) answered questions about the patients´ oral health in relation to periodontitis. The data was compiled and analyzed. Results: Severe knowledge deficits among both healthy patients and patients with periodontitis were found regarding prevalence, etiology and treatment of periodontal diseases. Only one third of the patients with periodontitis were aware of their disease. Those patients also seem to show better awareness regarding their oral hygiene, risk for tooth loss and treatment need compared to patients not aware of their periodontitis. Conclusion: There is no major differences in knowledge regarding periodontal diseases between healthy patients and patients with periodontitis. Patients with periodontitis had a poor awareness of their own disease. Patients not aware of their periodontitis seem to have more severe knowledge deficits regarding their oral hygiene, risk of tooth loss and treatment need. However, future research is necessary to obtain more reliable and representative results.