Målet med det här examensarbetet var att undersöka hur väl dagens partialkoefficienter för sprutbetong tar hänsyn till samhällets normer och säkerhetskrav vid dimensionering enligt partialkoefficientmetoden. Det brottfall som har undersökts för dimensionering av sprutbetong är vidhäftningsbrott vid god vidhäftning. Vidhäftningsbrottet har undersökts med hjälp av en sannolikhetsbaserad metod benämnd ”First-Order Reliability Method”, FORM. Metoden förutsätter kännedom om sannolikhetsfördelningar för ingående variabler i brottgränstillståndet som i det här arbetet till stor del baserats på provtagningar från projektet Norrströmstunneln i Citybanan. Resultatet av undersökningen visar att partialkoefficienterna antar otillåtna värden för dimensionering av sprutbetong på grund av den stora spridningen som råder i framförallt vidhäftningsparametern. Vidhäftningsparametern antog en normalfördelning med medelvärde 0.808 MPa och standardavvikelse 0.319 MPa vid analys av samtliga vidhäftningsmätningar. Spridningen för vidhäftningsparametern har reducerats genom att undersöka gnejs och granit var för sig och genom att ta bort mätningar där dålig vidhäftning i förväg kunnat antas. För granit fick vidhäftningsparametern ett medelvärde på 0.759 MPa och en standardavvikelse på 0.264 MPa. För gnejs fick vidhäftningsparametern ett medelvärde på 0.820 MPa och en standardavvikelse på 0.279 MPa. I den här fallstudien resultera en reducerad spridning för vidhäftningsdata inte i någon avgörande skillnad för beräknade partialkoefficienter. Modellen för vidhäftningsbrottet verkar tillsynes inte vara för komplicerad men det existerar samtidigt stora osäkerheter i modellen och ingående variabler gällande laster och bärförmågor. Framförallt okunskapen gällande lastvariabeln gör det svårt att kalibrera relevanta partialkoefficienter med FORM.

I Sverige finns det idag ett stort antal dammar och nära hälften av Sveriges elproduktion kommer ifrån vattenkraft. Höga säkerhetskrav ställs på dammarna då konsekvenserna av ett dammbrott kan orsaka stor ekonomisk skada både i form av minskad produktion och som uppbyggnadskostnader. Dammbrott kan även utgöra risk för skador på människor och omkringliggande miljö samt byggnader. Det finns flera dimensioneringsmetoder för att uppfylla gällande säkerhetskrav på konstruktioner. De tillämpningsvägledningar som används vid stabilitetsanalys av betongdammar baseras på gamla deterministiska metoder med säkerhetsfaktorer. Det arbetas med att ta fram nya tillämpningsvägledningar baserat på sannolikhetsbaserade metoder. De sannolikhetsbaserade metoderna tar hänsyn till osäkerheterna i enskilda variabler, vilket förväntas ge effektivare konstruktioner. Stabilitetsanalys med sannolikhetsbaserade metoder i varje enskilt fall är förmodligen det bästa ur säkerhetssynpunkt, men det kan vara väldigt tidskrävande. Ett sett att underlätta stabilitetsberäkningarna, i vanligt förekommande konstruktioner, är användandet av partialkoefficienter. Partialkoefficienter är en semi-probabilistisk metod som kan kalibreras med hjälp av tillförlitlighetsanalysen och appliceras på systemets olika variabler och parametrar. På så vis beaktas osäkerheten i enskilda variabler och parametrar bättre än i deterministiska metoder med säkerhetsfaktorer. Målet med det här examensarbetet var att undersöka om stabilitetsanalys av betongdammar med partialkoefficienter kan vara ett alternativ till de metoder som redan finns. Rapporten kan delas in i tre delar. Den första delen av rapporten beskriver teorin bakom kalibrering av partialkoefficienter med hjälp av tillförlitlighetsteori, FORM. I den andra delen beskrivs metoder och tillämpningsvägledning för stabilitetsanalys av betongdammar med probabilistiska metoder. I den tredje delen används kunskaperna från de två första delarna för att beräkna tillförlitligheten på 15 utav Sveriges dammar. Beräkningarna används sedan för att kalibrera partialkoefficienter. En del kraftiga avgränsningar har gjorts i arbetet, bland annat har beräkningarna utförts för ett statiskt lastfall och bara fokuserat på stabilitetsvillkoret för glidning. Resultatet visar att det inte är rekommenderat att använda sig av partialkoefficienter vid stabilitetsanalys, åtminstone inte med den information och kunskap som idag finns tillgänglig. Osäkerheterna kring vissa modeller och variabler behöver minskas för att partialkoefficienter skall vara ett alternativ. Teorin kring partialkoefficienter kräver även en viss likhet i konstruktioner och konstruktionselement. De dammar som användes i denna studie kan ha varit för olika för att erhålla tillfredsställande resultat med avseende på likartade partialkoefficienter. / In Sweden today there are a large number of dams and nearly half of Sweden's electricity is produced from hydropower. The safety requirements on the dams are high due to the consequences that a dam failure can cause. There are several design methods to achieve the expected safety requirements. The design guidelines used in the stability analysis of concrete dams in Sweden is based on the deterministic methods with safety factors. However, a new proposition for design guidelines based on probabilistic methods is being developed. Compared to the deterministic approach the probabilistic method takes into account the uncertainties in individual variables, which are expected to provide more efficient structures. One problem with stability analysis using probabilistic methods is that it can be very time consuming. Another method which combines the simplicity of the deterministic approach with the effectiveness of the probabilistic method is the use of partial factors. The use of partial factors is a semi-probabilistic method that can be calibrated from the reliability analysis in the probabilistic method and applied to the individual variables and parameters in the system similar to the safety factor. The aim of this thesis was to investigate if stability analysis of concrete dams with partial factors can be an alternative to the methods already available. The report can be divided into three parts. The first part of the report describes the theory behind the calibration process of partial factors using the first order reliability method, FORM. The second part describes existing Swedish methods and application guidelines for stability analysis of concrete dams. The knowledge from the first two parts is then used in order to calculate the reliability of 15 of Sweden's dams. It should be observed that the work contains some limitations, for instance only the sliding stability is studied using one static load case. The results from the calculation of this load case are then used to calibrate the partial factors. The result shows that it is not recommended to use the partial factors for stability analysis of concrete dams, at least not with the information and knowledge available today in the field. The uncertainties surrounding certain models and variables need to be reduced in order for partial factors to be an option. The theory behind partial factors requires a certain degree of uniformness when it comes to the structure or elements used. The difference among the dams analyzed in this study may have impacted the results negatively.