<p>Bakgrund: Insjuknandet i hjärtinfarkt är oftast akut och kan påverka patienten under en lång tid. Vårdtiden är kort och patienten drabbas ofta av en kris. Förutom adekvat behandling behövs information för att känna trygghet och för att kunna göra livsstilsförändringar som förebygger återinsjuknande. Sjuksköterskan kan vägleda och motivera till ett hälsosammare liv både under och efter sjukhusvistelsen. Syfte: Syftet med studien var att beskriva patientens informationsbehov vid hjärtinfarkt under och efter sjukhusvistelsen. Metod: En litteraturstudie har gjorts där 13 vetenskapliga artiklar har granskats. Resultat: Patienterna önskade information från olika källor. Informationen skulle vara lättförståelig och samstämmig. Individuell information var viktig och skulle vara uppdelad på flera tillfällen. Informationsbehovet såg olika ut beroende på om patienten var inskriven på sjukhus eller hade kommit hem. Slutsats: Patientundervisning under sjukhusvistelsen och efter utskrivningen är nödvändigt för att minska den informationsbrist som många patienter upplever efter hemkomst. Ett samarbete behövs mellan slutenvården och primärvården då all information inte kan ges vid ett tillfälle. Detta skulle kunna vara kostnadseffektivt då risken för återinsjuknande troligtvis minskar för en patient som är välinformerad.</p>

Bakgrund: Insjuknandet i hjärtinfarkt är oftast akut och kan påverka patienten under en lång tid. Vårdtiden är kort och patienten drabbas ofta av en kris. Förutom adekvat behandling behövs information för att känna trygghet och för att kunna göra livsstilsförändringar som förebygger återinsjuknande. Sjuksköterskan kan vägleda och motivera till ett hälsosammare liv både under och efter sjukhusvistelsen. Syfte: Syftet med studien var att beskriva patientens informationsbehov vid hjärtinfarkt under och efter sjukhusvistelsen. Metod: En litteraturstudie har gjorts där 13 vetenskapliga artiklar har granskats. Resultat: Patienterna önskade information från olika källor. Informationen skulle vara lättförståelig och samstämmig. Individuell information var viktig och skulle vara uppdelad på flera tillfällen. Informationsbehovet såg olika ut beroende på om patienten var inskriven på sjukhus eller hade kommit hem. Slutsats: Patientundervisning under sjukhusvistelsen och efter utskrivningen är nödvändigt för att minska den informationsbrist som många patienter upplever efter hemkomst. Ett samarbete behövs mellan slutenvården och primärvården då all information inte kan ges vid ett tillfälle. Detta skulle kunna vara kostnadseffektivt då risken för återinsjuknande troligtvis minskar för en patient som är välinformerad.

Bakgrund: Barn och ungdomar inom barn- och ungdomspsykiatrisk öppenvård testas för droganvändning genom övervakat urinprov av en sjuksköterska antingen slumpmässigt eller i samband med introduktion av behandling med läkemedel eller utredning. Det finns sparsam vetenskaplig kunskap kring detta ämne från ett sjuksköterskeperspektiv och inte alls från barnens perspektiv.  Enligt socialstyrelsens riktlinjer för missbruk och droger finns det risk att man utför övervakat urinprov slentrianmässigt då det kan bli en rutin som används utan reflektion.  Syfte: Syftet med denna studie är att belysa sjuksköterskors erfarenheter kring övervakat urinprov av ungdomar inom barn och ungdomspsykiatrisk öppenvård. Metod: En kvalitativ intervjustudie med ett induktivt förhållningssätt har använts. Åtta sjuksköterskor från barn och ungdomspsykiatrisk öppenvård har ingått i studien. Materialet transkriberades och analyserades i enlighet med Graneheim och Lundman (2004) genom konventionell innehållsanalys. Dessutom diskuteras metodvalet utifrån Graneheim, Lindgren och Lundman (2017) för att öka trovärdigheten. Resultat: Detta i tre slutkategorier; Att två världar krockar, Att individanpassa utefter behov och relation, Att bli inspirerad och motiverad av patienter och föräldrar. Konklusion: Sjuksköterskor som har erfarenheter av övervakat urinprov träffar patienter på olika sätt, ibland planerat där en relation finns och man har ett omvårdnadsperspektiv men ibland där man träffar ungdomen på ordination av annan behandlare enbart för att utföra en åtgärd. Det finns rutiner som man skall följa i samband med ett övervakat urinprov men vi kan konkludera att det sker anpassningar utifrån att bevara ungdomens integritet. Vi kan också konstatera att sjuksköterskorna motiveras av att arbeta med barn och ungdomar och deras familjer och verkar trivas bäst där det finns utrymme för att skapa relationer och tillit med patienterna