Bakgrund Cirka 12 000 personer drabbas av afasi i Sverige varje år. Även om afasi är vanligast bland äldre är det ungefär 35 procent av alla med afasi som är yngre än 65 år. Den vanligaste orsaken till afasi är stroke. Cirka 33 procent av alla strokefall resulterar i afasi. Trauman, trafikolyckor samt hjärntumör är andra orsaker till afasi. Afasi kan klassificeras i motorisk, sensorisk och global afasi. För individen innebär afasi kommunikationssvårigheter, som är det största problemet. Ofta ses frustration, socialt utanförskap, stress, tvivel på sig själv och skamkänslor som en följd av afasin. Kommunikationssvårigheter leder också till att patienter inte får vård på lika villkor samt bristande personcentrerad omvårdnad. Syfte Syftet var att beskriva vårdpersonalens roll i kommunikationen i syfte att förbättra den personcentrerade omvårdnaden av patienter med afasi orsakad av stroke. Metod För att svara på syftet och frågeställningarna genomfördes en litteraturstudie där databaserna PubMed och Cinahl användes. Som komplement tillämpades även manuell sökning. Sexton artiklar användes och dessa granskades av författarna och klassificerades utifrån frågeställningarna. Resultat Studien resulterade i åtta olika teman för att främja personcentrerad omvårdnad av patienter med afasi orsakad av stroke. Dessa är: Ge tid/undvika stress, icke-verbal kommunikation, avslappnad vårdatmosfär, uppmuntra patienten, bekräfta patientens kompetens, visa respekt, uppmärksamhet och engagemang samt arbeta mot samma mål. Inom icke-verbal kommunikation ingick två underrubriker; beröring och kroppsspråk. Slutsats Kommunikationssvårigheter är ett stort problem hos patienter med afasi till följd av stroke, vilket försvårar personcentrerad omvårdnad. Vid tillämpning av de åtta temana kan vårdpersonalen utföra sina uppgifter och ansvarsområden samt ge vård på lika villkor till patienter med afasi till följd av stroke

Varje år förlöses barn som är döda vid födelsen, s.k. intrauterin fosterdöd. Antalet barn motsvarar i Sverige c:a tre till fyra per 1000 förlossningar per år. Första juli år 2008 kom registreringen av dött barn vid födseln att få ny innebörd i enlighet med internationell praxis, dvs. gränsen för vad som är ett barn sattes vid 22 kompletta graviditetsveckor. Orsaker till intrauterin fosterdöd är skiftande. Vid c:a 10 -15 procent av fallen förblir orsaken till barnets död okänd. Tidigare forskning har funnit att vårdpersonalens bemötande och handlande, av såväl kvinnan som av hennes partner, är betydelsefull i den kaotiska situation som uppstår i samband med intrauterin fosterdöd. Föräldrarna behöver stöd, inte bara i mötet med barnet, utan också för att kunna separera från barnet. För att tillgodose omvårdnaden och omhändertagandet av föräldrar som mist sitt barn före födelsen finns riktlinjer framtagna. Föreliggande arbetes författare är verksamma som barnmorskor på en förlossningsavdelning där möten med kvinnor som föder ett dött barn innefattas i omvårdnadsarbetet. Trots vägledande riktlinjer är vår erfarenhet den, att vårdpersonalens handlande ändå kan upplevas som kränkande och/eller sårande av de drabbade föräldrarna utan personalens egen medvetenhet om de egna handlingarnas effekt. Syftet med föreliggande arbete var därför att beskriva kvinnors upplevelse av omvårdnaden i samband med intrauterin fosterdöd utifrån begreppen ledsen, arg och sårad. Materialet i föreliggande arbete byggde på en av frågorna i en webbaserad enkät som under en begränsad period vänt sig till alla kvinnor som mist ett barn före födelsen. En kvalitativ analysmetod med deduktiv ansats användes då forskningsfrågan löd: "Är du idag ledsen, arg eller sårad för något som personalen gjorde i samband med ditt barns födelse?". Av resultatet framgick att de tillfrågade kvinnorna kände sig ledsna då personalen brast i sitt stöd när det gällde den fysiska kontakten med det döda barnet och deras anknytning till det. De kände besvikelse över att personalen vare sig bekräftade eller stärkte deras moderskap. Arga känslor infann sig när personalen visade brist på inlevelseförmåga och förståelse och inte alltid haft kännedom om att de fött ett dött barn och därmed behandlat dem som övriga mödrar. Kvinnorna kände sig sårade när personalen visade brist på respekt och uppträdde kränkande, men också vid de tillfällen personalen skapade en känsla av att ha övergivit kvinnorna. En övergripande slutsats är att omvårdnadsbehovet hos de drabbade kvinnorna och deras familjer inte helt tillgodosetts av vårdpersonalen. Resultatet visar att omvårdnaden i samband med intrauterin fosterdöd därför behöver individualiseras och bedrivas patientcentrerat. Ytterligare en slutsats är att det är av stor vikt för kvinnan att bli bekräftad i sitt moderskap. Resultatet visade att personalen inte hade förmåga att stödja kvinnorna i detta.

Många patienter lider idag av flera sjukdomar och kan med andra ord anses vara multisjuka. Den vård och omvårdnad de får på sjukhusen klarar sällan av att möta alla deras behov utan är oftast inriktad på att vårda den primära orsaken till det aktuella vårdtillfället. Föreliggande studie syftar därför till att studera hur sjuksköterskor uppfattar genomförandet av en holistisk omvårdnad av patienter med multisjukdom utifrån frågeställningarna Vad innebär det och hur går det till att ge holistisk omvårdnad till patienter med multisjukdom? Med utgångspunkt i den fenomenografiska ansatsen har vi genom intervjuer försökt fånga sjuksköterskors uppfattningar av dessa frågor. Studien resulterade i ett utfallsrum bestående av tio beskrivningskategorier som beskriver att sjuksköterskor uppfattar att holistisk omvårdnad av patienter med multisjukdom är en omvårdnad som har en helhetssyn där patienten är i centrum. Denna omvårdnad kan uppnås om sjuksköterskorna arbetar för att anpassa omvårdnaden individuellt och samarbetar med andra. För att kunna göra detta måste flera förutsättningar skapas. / Today many patients experience multiple illnesses and can therefore be considered to suffer from comorbidity. The medical and nursing care in hospitals is rarely prepared to meet their needs and is often focused on curing the primary reason of admission. The purpose of this study was therefore to investigate how nurses understand the realization of holistic nursing of patients with comorbidity based on the following questions: What is holistic nursing of patients with comorbidity and how is it carried out? Through interviews on the basis of the phenomenographic approach we have tried to capture nurses understanding of these questions. The result of the study is an outcome space with ten categories of description that describes that nurses understand holistic nursing of patients with comorbidities as a nursing with a comprehensive view which is patient centered. This type of nursing can be achieved if the nurses strive for an individually adapted care and cooperate with others. To make this possible there are several conditions that has to be met.