I Sverige har ungefär 130000 - 150000 personer någon typ av demenssjukdom. Personer med demenssjukdom ökar och det insjuknar ca 25 000 varje år och det innebär en stor utmaning för sjukvården. Demenssjukdom är en kognitiv störning i hjärnan och det finns flera olika tillstånd där sjukdomarna har liknande symtom. Symtomen för demenssjukdom är bland annat svårigheter med kommunikation, aggressivitet och förvirring. Detta kan leda till att undersökningen blir en utmaning för röntgenpersonalen då det är ett kort bemötande och ofta ont om tid. Syfte: Syftet med denna studie var att hitta metoder som kan underlätta interaktionen i omvårdnaden av personer med demenssjukdom på röntgen. Metod: En allmän litteraturöversikt utfördes. Artiklarna söktes fram i PubMed och Cinahl. I analysen ingick 10 kvalitativa artiklar. Resultat: Fem kategorier framkom i resultatet. Dessa kategorier var: riktad utbildning och kunskap, miljöns utformning, anpassad kommunikation och bemötande, nyttjandet av anhöriga och planering av tid. I dessa fem kategorier framkom metoder som kan användas i olika situationer beroende på patientens tillstånd vid röntgenundersökningen. Slutsats: Slutsatsen av denna allmänna litteraturöversikt är att det finns ett flertal metoder som kan förbättra interaktionen mellan röntgensjuksköterskor och patienter med demenssjukdom. För att kunna utveckla dessa metoder krävs mer forskning specifikt riktad till röntgenavdelningen och dess personal.

SAMMANFATTNING Bakgrund: Det finns cirka 148 000 människor i Sverige som har diagnosen demens. Demenssjukdom innebär förlust av intellektuella funktioner med försämrat minne, personlighetsförändringar och svårigheter att kommunicera. Många vårdas på särskilda boenden och kommunsjuksköterskan har ofta ansvar för dessa patienter. Syftet: Syftet med studien var att beskriva kommunsjuksköterskans erfarenheter och upplevelser av att hantera akuta ohälsoproblem hos demenssjuka personer som bor på särskilt boende. Metod: Studien genomfördes med halvstrukturerade intervjuer där sex legitimerade sjuksköterskor valdes ut med minst tre års erfarenhet inom den kommunala hemsjukvården. Intervjuerna analyserades med en kvalitativ innehållsanalys och resulterade i två huvudkategorier. Resultat: Sjuksköterskan upplevde svårigheter att bedöma akuta ohälsotillstånd hos demenssjuka men vissa fall var solklara. De hade stöd av främst läkare och undersköterskor vid bedömningen. Sjuksköterskan hade rutiner när det gällde att skicka in patienten till sjukhuset. Även anhöriga involverades och deras önskemål respekterades. Slutsats: Resultatet visade att kommunsjuksköterskorna ansåg att erfarenhet underlättade bedömningen och att de helst ville behandla patienten på det särskilda boendet.