Sepsis är ett globalt förekommande hälsoproblem, med snabbt förlopp och hög dödlighet, som kan drabba alla individer och anses vara en global hälsokris. Patienter som överlever riskerar långvariga konsekvenser, tidig identifiering har visat sig minska lidande och dödlighet och är därför av största vikt. Att identifiera sepsis är komplext då det innefattar flera symtom och tecken. Syftet med denna integrativa systematiska litteraturstudie var att beskriva faktorer för, och prehospital vårdpersonals erfarenheter av, tidig identifiering av sepsis i en akut prehospital vårdkontext. Metoden valdes enligt Whittemore & Knafl (2005) som är gjord för systematisk integrativ litteraturstudie. Resultatet baserades på 16 vetenskapliga artiklar med kvantitativ, kvalitativ och mixad metod. Patienter som transporterades och vårdades av ambulanssjukvården var svårare sjuka än de som själv tog sig till sjukhus, hade högre risk att avlida i sepsis, patienterna var äldre, samsjukliga och hade påverkat medvetande. Vissa symtom och tecken var mer förekommande, men variationen hos individen gör identifieringen komplex. Bland faktorerna för att lyckas med tidig identifiering av sepsis fanns det förutsättningar som omgärdade den prehospitala vårdpersonalens bedömning. Kunskap och utbildning om sepsis är en del i att tidigt kunna identifiera sepsis. Prehospital vårdpersonal som hade högre utbildning var bättre på att identifiera sepsis. Identifiering av sepsis är komplext och utgörs av både demografi, fysiologiska fynd, vårdpersonals samlade förutsättningar och system för att bedöma patienter. Det är inte tillräckligt att enbart beakta en faktor för att lyckas med tidig identifiering av sepsis, ambulanssjuksköterskan behöver beakta en sammanvägning och medvetenhet om de olika faktorer som behövs för att på bästa sätt lyckas.

Effektiv handhygien är av avgörande betydelse för att förebygga smittspridning och vårdrelaterade infektioner (VRI) inom hälso- och sjukvården. Trots att vårdpersonal är ålagda att följa hygienriktlinjer förekommer brister i efterlevnaden. Syftet med studien var att belysa sjuksköterskan upplevelse till följsamhet av handhygien inom sluten vården. Studien genomfördes som en litteraturöversikt baserad på sju kvalitativa och sex artiklar av mixad metod. Tre övergripande teman identifierades under granskningen: ”Förutsättningar till följsamhet är god planering, engagemang och prioritering”, ”Sjuksköterskans individuella ansvar och dess betydelse för följsamt till handhygienen” och ”Förutsättningar för kommunikation av följsamhet till handhygien”. Resultatet visade att VRI berör sjuksköterskan genom professionellt ansvar, personliga värderingar, samvete och moral. Kunskap om betydelsen av handhygien och patientens lidande är en förutsättning för följsamheten. Tidsbrist, distraktioner, glömska och trötthet gör att följsamheten till handhygien ändå brister. En organisation med social sammanhållning och förebilder som motiverar sina medarbetare främjar följsamhet till handhygien. Påminnelser och kommunikation är positivt om det finns ett tillåtande klimat med psykologisk trygghet. Uppmuntran till följsamhet av handhygien och positiv feedback främjar följsamhet mer än förmaningar.