Bakgrund: Det finns idag tydliga signaler om att hälso- och sjukvården ska ge en personcentrerad vård till samhällets individer.  Det finns även en önskan att öka möjligheten för patienten att vara delaktig i sin vård. En personcentrerad vård kan ge möjlighet för patienten att bli medskapare och inte enbart mottagare av vård. Syftet: Förbättringsarbetets syfte var att öka patientens möjlighet till delaktighet genom att implementera patientberättelse och hälsoplan. Studiens syfte är att synliggöra medarbetarnas erfarenheter av att arbeta med patientberättelsen och hälsoplanen samt patientdelaktighet i vården.  Metod: Förbättringsarbetet genomfördes med stöd av Nolans förbättringsmodell samt kartläggning av enheten utfördes med hjälp av 5P. De idéer som testades var införande av patientberättelse och dokumenterad hälsoplan. Datainsamling till studien gjordes med intervjuer av sex medarbetare som analyserats med kvalitativ innehållsanalys.  Resultat: Andelen patienter som angav att de var delaktiga i den utsträckning de önskar i vården på avdelningen, ökade från 77% till 95% vilket kan ses som ett positiv effekt på patientdelaktighet. I den kvalitativa innehållsanalysen identifierades tre kategorier: patientens vård, kommunikation samt organisationen och arbetssätt, där både möjligheter och hinder kunde ses.  Slutsats: Personcentrerad vård ökar möjligheten för patienten att vara delaktig i sin vård på en akutkirurgisk vårdavdelning. / Background: There are clear signals that health care should provide person-centered care for the citizens. There is also a wish to increase the possibility for the patient to be involved in their care. The person-centered care can provide an opportunity for the patient to become co-creators and not only recipients of care. Purpose: The purpose of the improvement work was to increase the patient's opportunity for participation by implementing patient narrative and care plan. The purpose of the study is to make visible the employees' experience of working with the patient narrative and care plan to create patient participation.  Method: The improvement work was implemented with the support of Nolan's improvement model and 5P was used to assess the unit. The ideas tested were the introduction of a patient narrative and a documented care plan. Data collection for the study was conducted with interviews of six employees and analyzed with qualitative content analysis.  Results: The proportion of patients who felt that they had participated in the decisions regarding their care/treatment on the ward to the extent they wanted, increased from 77% to 95%, that can be seen as a positive effect on patient participation. The qualitative content analysis of interviews with employees was identified in three categories: the patient's care, knowledge/communication and organization/working methods where both facilitators and barriers could be seen. Conclusion: Person-centered care increases the possibility for the patient to participate in their care in an emergency surgical ward.

Bakgrund: Oro och ångest är vanligt förekommande hos äldre personer på särskilda boenden. Psykofarmaka är en vanlig behandling vid oro och ångest hos äldre personer och behandlingen kan leda till negativa effekter.  Syfte: Syftet med studien var att undersöka sjuksköterskors erfarenheter av att använda omvårdnadsåtgärder vid oro och ångest i vårdandet av äldre personer på särskilda boenden.  Metod: Kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats. Intervjuer med åtta sjuksköterskor som arbetade på särskilda boenden genomfördes. Intervjuerna utgick från en semistrukturerad frågeguide. Materialet bearbetades genom kvalitativ innehållsanalys.   Resultat: Analysen resulterade i fyra huvudkategorier; Sammanhang som ökar oro och ångest, arbetssätt för att minska oro och ångest, omvårdnadsåtgärder vid oro och ångest samt utmaningar förknippade med att tillämpa omvårdnadsåtgärder.  Slutsats: Studien visade att sjuksköterskor önskade använda omvårdnadsåtgärder vid oro och ångest i större utsträckning än vad som gjordes, men deras erfarenhet visade på flera faktorer som försvårade tillämpandet av omvårdnadsåtgärder. Samtliga sjuksköterskor var positiva till att använda omvårdnadsåtgärder vid oro och ångest hos äldre personer då de erfor att det var det bästa förstahandsalternativet vid behandling av oro och ångest hos äldre personer. Samtal och ett bra bemötande var några av de mest effektiva omvårdnadsåtgärderna.  Nyckelord: omvårdnadsåtgärder, oro, personcentrerat förhållningssätt, sjuksköterska, särskilda boenden, ångest, äldre personer / Title: “When you avoid medicine the elderly feel much better”.  Subtitle: A qualitative interview study on nurses' experiences of nursing interventions in the care for anxiety at nursing homes.  Background: Anxiety are common in elderly people at nursing homes. Psychotropic drugs are a common treatment for anxiety in the elderly and the treatment can lead to negative effects.  Aim: The aim of this study was to investigate nurses' experience of using nursing interventions in the care for anxiety in elderly people at nursing homes.   Method: Qualitative interviews with an inductive approach. It was conducted through eight interviews by nurses who were working at nursing homes. The interviews were carried out by using a semi-structured questionnaire. The data was then processed by qualitative content analysis.  Results: The analysis of the study resulted in four main categories; contexts that increase anxiety, way of working to reduce anxiety, nursing interventions for anxiety, challenges associated with applying nursing interventions.  Conclusion: The study demonstrated that nurses want to use nursing interventions at anxiety conditions in higher frequency than they currently do. However, their experiences displayed several factors that complicates the development to start using nursing interventions. In summary, all of the nurses were positive to use nursing interventions to address anxiety in elderly people, this because their experience were that this was the best first option in the treatment of anxiety in elderly people.  Keywords: anxiety, elderly people, nurse, nursing homes, nursing interventions, person-centered approach

Bakgrund: Diabetes mellitus typ 2 (DMT2) är en folksjukdom som påverkas av ohälsosamma levnadsvanor. För att förhindra sjukdomsprogression och komplikationer krävs det av personer med DMT2 att utföra egenvårdsinsatser. Egenvårdsinsatser omfattar självmedicinering, regelbundna blodsockerkontroller, fysisk aktivitet och kostrestriktioner. Egenvårdsinsatserna hjälper till att reglera sjukdomen och reducera risken för kardiovaskulära sjukdomar samt tidig död. Personer med DMT2 upplevs av vårdpersonal som svårmotiverade till livsstilsförändringar vilket skapar frustration bland vårdpersonalen när inga framsteg identifieras vid hälsokontroller. Syftet: Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva personers erfarenheter och upplevelser av egenvård vid diabetes typ 2. Metod: En deskriptiv litteraturstudie baserad på resultatet från tio kvalitativa studier och en mixad metod-studie. Studierna relevans- och kvalitetsgranskades utifrån mallar utarbetade av högskolan i Gävle. Resultatet framställdes med hjälp av en tematisk analysmetod. Huvudresultat: Resultatet redovisas under två huvudteman; inre faktorer och yttre faktorer. De uppmärksammade inre faktorerna av betydelse för implementering av egenvårdsinsatser  var olika attityder, inställningar kring fysisk aktivitet och kostrestriktioner, nivå av sjukdomsinsikt, ekonomisk situation, fysiska funktionsnedsättningar och multisjuklighet. De yttre faktorerna av betydelse för egenvårdsföljsamheten ansågs vara stödet från familjen, brist på valmöjligheter i samband med  sociala event, samt nivån av delaktighet i samband med vårdkontakt. Slutsats: Personer med DMT2 upplever svårigheter med egenvårdföljsamhet och livsstilsförändringar som är beroende av individuella faktorer. Sjuksköterskor behöver därför identifiera brister hos personer med DMT2 utifrån en helhetssyn med ett personcentrerat förhållningssätt, detta för att bättre anpassa omvårdnaden efter patientens behov. / Background: Diabetes mellitus type 2 (DMT2) is a common disease influenced by unhealthy lifestyle habits. In order to prevent the disease progression and complications it requires people with DMT2 to perform self-care measures. Self-care measures includes self-medication, continuous glucose self-monitoring, physical activity and dietary restrictions. Self-care interventions help in controlling the diabetes disease and also reducing the risk of cardiovascular diseases and an early death. People with DMT2 are perceived by healthcare professionals as difficult to motivate in making lifestyle changes, this in turn creates frustration among healthcare professionals when no progress is identified during health checkups. Aim: The aim of this literature study was to describe people's experiences of self-care in regard to type 2 diabetes. Method: A descriptive literature study based on the results of ten qualitative studies and one mixed method study. The studies were reviewed for relevance and quality through templates developed by the University of Gävle. The results were presented using a thematic analysis method. Main results: The results are presented under two main themes: internal factors and external factors. The noted internal factors of importance for the implementation of self-care interventions were; different attitudes towards physical activity and dietary restrictions, level of disease insight, financial situation, physical disabilities and multimorbidity. The external factors of importance for adherence to self-care interventions were considered to be; family support, lack of choices in regard to diet management during social events, and the level of involvement during contact with health care professionals. Conclusion: People with DMT2 experienced difficulties with self-care adherence and lifestyle modifications dependent on individual factors. Therefore, nurses need to identify deficiencies in people with DMT2 from a holistic and person-centered approach in order to better adapt nursing care to the patient's needs.

Livslängden ökar och befolkningen blir äldre och därigenom blir demenssjukdomar allt vanligare. Psykologiska och motoriska besvär som orsakas av demenssjukdomar har samlingsnamnet, Beteendemässiga och Psykiska Symtom vid Demens (BPSD). En personcentrerad omvårdnad bygger på ett individualiserat förhållningssätt, något som är viktigt vid behandling av BPSD. Användning av läkemedel hos äldre personer med demenssjukdom ger en ökad risk för biverkningar som kardiovaskulära förändringar och ökad mortalitet. En ökad kunskap om icke-farmakologiska interventioner kan bidra till att minska onödigt användande av antipsykotiska läkemedel vid BPSD. Syftet var att sammanställa kunskap om icke-farmakologiska interventioner vid Beteendemässiga och Psykiska Symtom vid Demens (BPSD). För att besvara syftet genomfördes en kunskapsöversikt där data samlades in via en systematisk litteratursökning i databaserna, CINAHL, PubMed och PsycInfo och analyserades via en innehållsanalys. I analysen ingick 26 artiklar och samtliga var kvantitativa. Till frågeställningen, vilka icke-farmakologiska interventioner används vid BPSD symtom, framkom det sju kategorier; Aktivitet, Djur, Kognitiv, Musik, Riktlinjer, Sensorisk och Övrigt. Till frågeställningen, hur påverkar interventionerna symtom vid BPSD, framkom det sex kategorier; BPSD-, Affektiva-, Hyperaktivitets-, Apati-, Psykossymtom och Psykiskt/Psykosocialt mående. Resultatet visade för 97% av de 29 icke-farmakologiska interventionerna en positiv påverkan, med förbättring av något BPSD symtom. Därför är det viktigt att implementera icke-farmakologiska interventioner i omvårdnaden av personer drabbade av demenssjukdom. / The lifespan increases and the population grows older, thus are the numbers of dementia diseases increasing. Psychological and motor disorders caused by dementia have the collective name, Behavioral and Psychological Symptoms of Dementia (BPSD). A person-centered care is based on an individualized approach, something that is important in the treatment of BPSD. The use of drugs in elderly people with dementia presents an increased risk of side effects such as cardiovascular changes and increased mortality. Increased knowledge of non-pharmacological interventions can help reduce unnecessary use of antipsychotic drugs for BPSD. The purpose was to compile knowledge of non-pharmacological interventions for behavioral and psychological symptoms of Dementia (BPSD). To answer the purpose, a knowledge review was conducted where data was collected via a systematic literature search in the databases, CINAHL, PubMed and PsycInfo and analyzed with content analysis. The analysis included 26 articles and all were quantitative. To the question, which non-pharmacological interventions are used in BPSD symptoms, seven categories emerged; Activity, Animal, Cognitive, Music, Guidelines, Sensory and Other. To the question, how does the intervention affect symptoms of BPSD, there were six categories; BPSD, Affective, Hyperactivity, Apathy, Psychosis, and Psychological / Psychosocial Mood. The result showed a positive effect for 97% of the 29 non-pharmacological interventions, with improvement of some BPSD symptoms. Therefore, it is important to implement non-pharmacological interventions in the care of people affected by dementia.