Eleverna i svensk skola ska få undervisning i olika texttyper. De ska utveckla läs- och skrivstrategier för att kunna tolka och förstå samt urskilja och skriva berättande texter. Genom att utveckla goda läs-och skrivstrategier får de också möjlighet att utveckla sin läs-och skrivförmåga. Syftet med den här uppsatsen är flerdelat och ett syfte är att undersöka vad eleverna ska få kunskap om när det kommer till berättande texter. Det visar sig att de ska kunna urskilja en berättande texts budskap, få kunskap om berättande texter som innehåller budskap, parallellhandling, tillbakablickar, person- och miljöbeskrivningar samt dialoger och kunna skriva berättande texter med handlingsstruktur och gestaltande beskrivningar. Ett annat syfte är att undersöka vilka strategier eleverna kan använda sig av när det kommer till berättande texter. Där ger Gibbons (2016) och Stensson (2006) förslag på strategier eleverna kan använda sig av när de tar sig an olika texter. Ytterligare ett syfte är att analysera ett kapitel ur Astrid Lindgrens Pippi Långstrump (2003) och undersöka hur det kapitlet kan användas för att utveckla elevers läs- och skrivstrategier när det gäller den specifika texttypen berättande text. Kapitlet innehåller gestaltande beskrivningar av karaktärer och miljö, dialoger, tillbakablickar samt parallellhandlingar och var i sig ett tydligt exempel på en inledning som är en första del i en vanlig handlingsstruktur inom berättande texter. Kapitlet innehåller inte ett tydligt budskap men kan dock tänkas fungera som utgångspunkt i diskussioner kring texters budskap. Slutligen är också syftet med denna uppsats att diskutera kring hur det analyserade kapitlet ur Pippi Långstrump kan användas i undervisningen för att utveckla elevernas läs- och skrivstrategier. Kapitlet innehåller flera av de delar som eleverna ska få kunskap om när det kommer till berättande texter. Därför kan kapitlet fungera som en del i ett undervisningsmaterial för att utveckla elevers läs-och skrivstrategier när det kommer till berättande texter.

Syftet med analysen är att följa hur olika skribenter debatterar användningen av ordet "neger" i samband med Astrid Lindgrens böcker samt TV-serien om Pippi Långstrump. Det material som har undersökts i denna analys är utvalda artiklar från olika tidningar samt två debatter från SVT. Metoden som vi har använt oss av är en komparativ metod för att göra en jämförande analys. Vi jämför den första utgåvan (1946) med den senaste utgåvan (2016) av Pippi Långstrump för att se vilka ändringar som har gjorts. Utifrån allt material har vi samlat och jämfört argument från negerkungsdebatten. De grundläggande argumenten som vi kommer fram till i vår slutsats för att ändra i Pippi-serien samt böckerna om Pippi är att barn inte ska känna sig kränkta av texten utan den ska inkludera alla människor. Argumenten för att inte göra ändringar är att en inte ska klippa i originalverk och en vill behålla det historiska perspektivet. Ett annat viktigt argument är att det kan vara farligt att ändra "historien" eftersom en inte kan veta vem som vill ändra i framtiden. Ändringen i både serien och böckerna om Pippi Långstrump påverkar inte handlingen och trots att nya utgåvor är reviderade finns originalet fortfarande kvar.

Quatre questions vont se poser pour notre étude de Fifi Brindacier : que vaut la nouvelle version de 1995 et qu'apporte-t-elle de nouveau par rapport aux premières versions ? En quoi diffèrent les versions de 1951 et de 1962 par rapport à l'original ? Quel succès pour Pippi Långstrump en Suède et en Europe ? L'insuccès du livre en France et les choix de la traductrice sont-ils liés au contexte socio-historique et littéraire français d'après la seconde guerre mondiale?

Denna uppsats är en komparativ studie av Astrid Lindgrens bok Pippi Långstrump (1945) och den 30:e upplagan av samma bok (2016). Uppsatsens syfte är att se skillnader i språkbruket samt tillägg och borttagningar mellan en originalupplaga och en senare upplaga av en svensk, klassisk barnbok. Upplagan från 2016 har genomgått en försiktig stilväljande adaption där skillnaderna mellan utgåvorna ändå måste sägas vara marginella. Under analysen diskuteras möjliga anledningar till dessa förändringar. Analysen påvisar vidare att det finns skillnader mellan böckerna som har gjorts för att bättre passa dagens barn och de värderingar som speglar dagens samhälle. Skillnaderna mellan upplagorna kan delas in i tre kategorier; grammatiska ändringar, anpassning för barn och samhällets förändrade värderingar. Det som resultatet visar är att originalutgåvan (1945) är skriven i ett samhälle med andra värderingar och ett annat språkbruk än den 30:e upplagan (2016). I ett diskussionsavsnitt tar vi upp didaktiska frågor kring hur pedagoger kan använda dessa böcker inom skolan.

Syftet med denna studie är att få en ökad förståelse för barns tankar, känslor och uppfattningar om Pippi Långstrump som karaktär. Vi vill ta reda på vad det är för dragningskraft Pippi har som tilltalar barn generation efter generation. I tidigare forskning har forskarna, till exempel Ödman (2007) och Gaare & Sjaastad (2002), undersökt temat Pippi utifrån andra utgångspunkter än barnens perspektiv. Det är oftast de som läser böckerna eller får dem lästa för sig. Att vi tar in barns perspektiv är just det som gör vår studie unik.I vår studie har vi gjort ostrukturerade intervjuer med barn och utifrån barnens perspektiv har vi sedan utgått från olika sekvenser i böckerna och gjort en närläsning för att hitta kopplingar. Vi har även sammanställt empiri från strukturerade intervjuer i diagramform. Resultat blev att barnen relaterar till Pippi i olika vardagliga kontexter och i vissa fall identifierar sig med henne. I vår studie har vi kunnat se att barn ser Pippi som en rolig och tokig karaktär. Det har också framkommit att vissa barn ser Pippi som en verklig flicka medan andra ser henne som en fiktiv figur. Vi har kunnat se att Astrid Lindgren har förmedlat några dolda budskap till läsaren i böckerna genom att hon har skapat en karaktär som Pippi som går emot den traditionella samhällssynen och uppfostringstankarna för hur ett barn bör vara. Resultatet visar även att synen på barnet har förändrats från 1940-talet och framåt utifrån fostran och samhällssyn.

Denna uppsats är en komparativ analys av Astrid Lindgrens bok Pippi Långstrump (1948) och den 31:a upplagan av samma bok (2020). Syftet med uppsatsen är att studera och jämföra språkutveckling i förhållande till de två upplagorna av Pippi Långstrump. Undersökningen är gjord utefter en komparativ metod. Analysen utgår från vilka språkliga skillnader som identifieras i den äldre respektive nyare upplagan av Pippi Långstrump. I slutet av uppsatsen diskuteras också hur boken kan användas i svenskundervisningen för att beröra språkutveckling. Slutresultatet av analys och diskussion visar att den äldre upplagan (1948) är skriven under en samhälls tid med ett annat språkbruk och andra värderingar än den 31: a upplagan (2020). I analysen framgår att boken kan användas i svenskundervisningen för att belysa språkutveckling.

The purpose of this Master’s thesis is to examine how The Trilogy of Pippi Longstocking, written by the author Astrid Lindgren, has been received by the critics in the Swedish daily press. A second aim is to examine how the critics could be of importance for the consecration of Pippi as a literary character. The study is mainly based on reviews from the daily press with nationwide coverage. The theoretical framework consists of the French sociologist Pierre Bourdieu’s theories of the literary field, and the method of the reviews is a qualitative text analysis. The literary character, Pippi Longstocking, and the new current in children’s literature are explained through the Russian literary scholar Michael Bachtin’s carnival theory. Based on the study our conclusions are that a female network was very important for the consecration of Pippi, as well as for the good criticism. The author, Astrid Lindgren, was herself essential for the consecration in her role as children’s books publishing editor at Rabén & Sjögren, where her own books were published. Bonnier’s rejection of the first manuscript of Pippi Longstocking played a major role for the consecration. As a consequence of the rejection Astrid Lindgren decided to change her character to a better behaved girl than the original. It is our conclusion that this change of character was of great importance for the consecration since that was the foundation for Pippi’s establishment as a classic literary figure. The study also shows that beside the female network there where a few men who became significant for the consecration. Their contribution consisted of bringing other perspectives and views to the literary character which gave rise to a big national and general debate on children, children’s upbringing, education and ethics. / Uppsatsnivå: D

This thesis uses the problems and strategies categorised by Mona Baker for non-equivalence in translations on word level. These theories are applied on a material made up of selected parts from the book “Boken om Pippi Långstrump” – Chang wazi Pipi《长袜子皮皮》– the source text by Astrid Lindgren (1952) in translation to Chinese by Li Zhiyi 李之义 (1983). The text is analysed through a close-read and examples are given of Bakers strategies for translation. Additional categories are identified in the text, developed by alumni of sinology at the department of linguistics at Uppsala University. In addition to these pre-exiting categories, an additional eight have been identified. The four problems were: the use of the nonsense genre, the use of semantic/pragmatic fouls, the use of sociolectic neologisms and difference in written language. The four identified strategies were: translating by a less neutral/more expressive word, translating by idiom, translation by paraphrase using a related pronunciation and translation by transliteration. These can be argued to be particularly common, for the specific cases of translations to Chinese, translation of children’s literature, and translation of the specific work.

<p>Umieśćmy Pippi na jednokoronówce – zaproponowali tej zimy szwedzcy republikanie. Ich zdaniem należy jak najszybciej usunąć z monet królewskie podobizny; na ich miejscu najchętniej widzieliby właśnie wizerunki rudowłosej bohaterki i jej literackiej matki, Astrid Lindgren.</p><p>Swój pomysł argumentowali prosto – Pippi, dziewięcioletnia dziewczynka, która stroni od konwencji, umie walczyć o swoje prawa i jest postrzegana jako ikona szwedzkiego feminizmu, doskonale symbolizuje nowoczesną, demokratyczną Szwecję. Dlaczego więc nie bić monet z jej wizerunkiem? To prawdopodobnie nie ostatnia z tych niepoprawnych propozycji, które jak meteoryty, co jakiś czas spadają na szwedzką ziemię, przyciągają na chwilę powszechną uwagę i znikają, zostawiając jednak po sobie jakiś ślad w świadomości społecznej.</p><p>Odkąd jestem w Szwecji, z wielkim zainteresowaniem śledzę różne aspekty „szwedzkości”, jak chociażby ten „manifest monetarny”. Wzorem ulubionej bohaterki mojego dzieciństwa, staram się dokładnie obserwować nowy dla mnie świat, z radością odnotowuję najbłahsze nawet doświadczenia, które przynosi mi ten wyjątkowy szwedzki epizod życia. Dlatego z chęcią sięgnęłam po temat pracy magisterskiej, który pozwolił mi podczas rocznego stypendium Socrates/Erasmus na Uniwersytecie Sztokholmskim powrócić do najbardziej szwedzkiego z moich dziecięcych wspomnień i zgłębiać tutejszą rzeczywistość kulturową i społeczną przez pryzmat najbardziej znanej ze szwedzkich postaci – Pippi (w Polsce do lat 70-tych znanej również pod imieniem Fizia Pończoszanka, a właściwie: Pippilotta Viktualia Rullgardina Krusmynta Efraimsdotter Långstrump).</p><p>W mojej pracy zajmę się różnymi formami dyskursu na temat Pippi w polskim kontekście kulturowo-społecznym. Bohaterka, wykreowana przez Astrid Lindgren, znalazła sobie w Polsce ważne miejsce i to nie tylko w świecie dziecięcym. W kraju pod tak wieloma względami różnym od Szwecji Pippi poczuła się całkiem swojsko. Wartości, które reprezentowała, w polskim kontekście społeczno-polityczno-kulturowym okazały się szczególnie ważne dla czytelników. Pippi stała się bohaterką wyjątkową i ponadczasową – symbolem nonkonformizmu wobec władzy, „kontrkultury”, anarchizmu, feminizmu, itp.</p><p>W pracy zajmę się tropieniem różnych form polskiego dyskursu, w jakich teksty Astrid Lindgren o Pończoszance funkcjonują. Analizie poddam następujące rodzaje dyskursu krytycznego: feministyczny, pedagogiczno-dydaktyczny, polityczny, dziecięcy, „genderowy” i „queerowy”. Zastanowię się także, który z dyskursów jest najsilniejszy w kulturze. Rozważania będę prowadzić w oparciu o funkcjonujące w kulturze polskiej teksty, które powstały na temat Pippi, Astrid Lindgren lub w jakiś sposób się do nich odnoszą.</p><p>Niniejsza praca powstała dzięki inspiracji ze strony profesor Ewy Teodorowicz-Hellman, której bardzo dziękuję za poświęcony mi czas, liczne wskazówki w czasie pisania pracy i wszelką okazaną mi pomoc.</p>

Umieśćmy Pippi na jednokoronówce – zaproponowali tej zimy szwedzcy republikanie. Ich zdaniem należy jak najszybciej usunąć z monet królewskie podobizny; na ich miejscu najchętniej widzieliby właśnie wizerunki rudowłosej bohaterki i jej literackiej matki, Astrid Lindgren. Swój pomysł argumentowali prosto – Pippi, dziewięcioletnia dziewczynka, która stroni od konwencji, umie walczyć o swoje prawa i jest postrzegana jako ikona szwedzkiego feminizmu, doskonale symbolizuje nowoczesną, demokratyczną Szwecję. Dlaczego więc nie bić monet z jej wizerunkiem? To prawdopodobnie nie ostatnia z tych niepoprawnych propozycji, które jak meteoryty, co jakiś czas spadają na szwedzką ziemię, przyciągają na chwilę powszechną uwagę i znikają, zostawiając jednak po sobie jakiś ślad w świadomości społecznej. Odkąd jestem w Szwecji, z wielkim zainteresowaniem śledzę różne aspekty „szwedzkości”, jak chociażby ten „manifest monetarny”. Wzorem ulubionej bohaterki mojego dzieciństwa, staram się dokładnie obserwować nowy dla mnie świat, z radością odnotowuję najbłahsze nawet doświadczenia, które przynosi mi ten wyjątkowy szwedzki epizod życia. Dlatego z chęcią sięgnęłam po temat pracy magisterskiej, który pozwolił mi podczas rocznego stypendium Socrates/Erasmus na Uniwersytecie Sztokholmskim powrócić do najbardziej szwedzkiego z moich dziecięcych wspomnień i zgłębiać tutejszą rzeczywistość kulturową i społeczną przez pryzmat najbardziej znanej ze szwedzkich postaci – Pippi (w Polsce do lat 70-tych znanej również pod imieniem Fizia Pończoszanka, a właściwie: Pippilotta Viktualia Rullgardina Krusmynta Efraimsdotter Långstrump). W mojej pracy zajmę się różnymi formami dyskursu na temat Pippi w polskim kontekście kulturowo-społecznym. Bohaterka, wykreowana przez Astrid Lindgren, znalazła sobie w Polsce ważne miejsce i to nie tylko w świecie dziecięcym. W kraju pod tak wieloma względami różnym od Szwecji Pippi poczuła się całkiem swojsko. Wartości, które reprezentowała, w polskim kontekście społeczno-polityczno-kulturowym okazały się szczególnie ważne dla czytelników. Pippi stała się bohaterką wyjątkową i ponadczasową – symbolem nonkonformizmu wobec władzy, „kontrkultury”, anarchizmu, feminizmu, itp. W pracy zajmę się tropieniem różnych form polskiego dyskursu, w jakich teksty Astrid Lindgren o Pończoszance funkcjonują. Analizie poddam następujące rodzaje dyskursu krytycznego: feministyczny, pedagogiczno-dydaktyczny, polityczny, dziecięcy, „genderowy” i „queerowy”. Zastanowię się także, który z dyskursów jest najsilniejszy w kulturze. Rozważania będę prowadzić w oparciu o funkcjonujące w kulturze polskiej teksty, które powstały na temat Pippi, Astrid Lindgren lub w jakiś sposób się do nich odnoszą. Niniejsza praca powstała dzięki inspiracji ze strony profesor Ewy Teodorowicz-Hellman, której bardzo dziękuję za poświęcony mi czas, liczne wskazówki w czasie pisania pracy i wszelką okazaną mi pomoc.