Uppsatsen ämnar undersöka samtal i poddradio. Mediet är relativt nytt och därmed ganska outforskat vilket gör det intressant att undersöka hur dessa samtal är uppbyggda. Uppsatsen kommer närmare bestämt undersöka hur deltagarna tillsammans genom exemplum berättar något i poddradion och vad dessa exemplum har för funktion.  Frågeställningarna som besvaras är ”Sker det ett samarbete mellan deltagarna när de framställer exemplum i samtalet? Om ja, hur går det till?” och ”Vilken funktion fyller exemplum i samtalet?” Materialet för undersökningen är avsnitt 28 ”De fem nycklarna för att lyckas med ditt företag” från En Economistas Podcast. Det är Isabella Löwengrip Spångberg och Pingis Hadenius som deltar i poddsamtalet. De teoretiska utgångpunkterna som legat till grund för undersökningen är William Labovs teori om berättelser och Harvey Sacks, Emanuel A Schegloff och Gail Jeffersons syn på samtal. Metoden för undersökningen är Conversation analysis. Resultatet visar att Isabella och Pingis använder en stöttande samtalsstil när de framställer exemplum till sina lyssnare. De stöttar varandras berättande genom uppbackningar, låter den andra tala ostört och ger respons i slutet av varje exemplum som visar att de varit aktiva lyssnare. Resultatet visar också att exemplumen hjälper till att undvika tystnad då de hela tiden för samtalet framåt. Exemplumen kan också vara ett knep för att skapa en identitet åt deltagarna.

Vad är det hos berättelser om mord och brott som fascinerar oss människor? I den här uppsatsen undersöks hur brott, gärningsmän och brottsoffer samt rättssystem porträtteras inom en true crime-text. I denna studie är det poddsändningen Sword and Scale som står i fokus. Vidare undersöks true crime-genren utifrån ett retorisk perspektiv för att utröna hur texten kommunicerar med och övertygar sin mottagare.  Uppsatsen tar sina teoretiska utgångspunkter i Kenneth Burkes teori om identifikation och Edwin Blacks teori om the second persona för att kunna utröna ideologiska implikationer hos true crime-narrativet.  Resultaten visar att mördare konsekvent porträtteras som onda och fördömda gentemot offret som istället beskrivs som oskyldigt och rättfärdigt, och poddsändningen kan därmed ses konstruera ett etablerat förhållande mellan gott och ont på individnivå. Vidare har analysen visat att rättssystemet beskrivs som en beskyddande, bestraffande och auktoritär makt. Trots detta uppvisas en potential hos anklagande true crime att kritisera rättssystemet, där kritiken riktas mot att rättssystemets beskyddande makt inte utövas tillräckligt eller korrekt. Anklagande true crime fyller därmed även en legitimerande funktion genom att inte att kritisera systemets grundläggande strukturer.