Forskning och implementering av teknik och tjänster för navigering utomhus, såsom GPS, har kommit långt om man jämför med de alternativen som i dagsläget erbjuds för motparten för navigering inomhus. Användarvänliga wayfinding-lösningar för inomhusbruk är ett område som fortfarande har ett stort behov av mer forskning inriktad på rekommendationer och genomförbarhet av god praxis. Ett av våra mål under forskningsprocessen syftade till att undersöka och identifiera de mest lämpliga sätten att förmedla wayfinding-lösningar till slutanvändarna i olika situationer. För att vi skulle kunna undersöka denna uppgift använde vi oss av en benchmarking-process. Processen utfördes på ett urval av tjänster som erbjuder olika alternativ för wayfinding. Målet med denna process har varit att utreda vilka olika alternativ som finns tillgängliga i dagsläget, vad dessa tjänster erbjuder användarna i form av wayfinding stöd, och var potentiella problem kan uppstå utifrån användarens kognitiva beteende. Processen har även lyft fram områden som rör god praxis för wayfinding och de teknologiska begränsningar som tillhör valet av mobila enheter eller andra digitala plattformar. Vår forskning har visat att det finns flera olika lösningsalternativ som är tillgängliga för implementation i dagsläget. Dock har alla de alternativ som erbjuds sina egna specifika styrkor, svagheter och begränsningar kopplat till både den teknik som används, såväl som användbarheten för slutanvändarna. Det slutliga resultatet av vår forskning är en sammanställning av kvalitativa data och rekommendationer som hanterar både digitala och användar-fokuserade begränsningar som är sammanlänkade till vårt specifika fall. Det resultat som lyfts fram i vår forskning bör dock inte limiteras till endast vårt specifika fall. Istället bör det snarare ses som en referenspunkt för organisationer eller utvecklare som har ett intresse av att implementera wayfinding-lösningar, med syfte att hjälpa sina besökare för att navigera inomhus, eller för framtida forskning inom inomhusnavigering och wayfinding. / Research and implementation of use when it comes to outdoor navigation and GPS systems have come quite far compared to their indoor alternatives. Pedestrian friendly wayfinding solutions for indoor use are still lagging behind, and even more so when it comes to recommendations on implementation of best practice. One of our goals during the research process was aimed at finding the most adequate ways of conveying wayfinding solutions to end-users in different situations. In order to perform this task, we used a benchmarking process on a selection of wayfinding alternatives. The goal of this process have been focused on finding out which solutions are available at this moment, what they offer the users in terms of wayfinding support, and where issues might arise based on cognitive user theory, wayfinding best practice and technological limitations concerning mobile devices or different digital platforms. During our research we found that there are several different solutions that are available for implementation, but that they all come with their own specific strengths and limitations on both the technological side and for the end-users concerning usability. The result of our research has been a collection of qualitative data, and recommendations concerning digital and user limitations connected to our specific case. However, the result of this research should not be limited to our case alone, but rather as a reference point for organizations or developers that wish to implement indoor solutions for users, or for future research within the area of indoor navigation and wayfinding.

大法官在釋字第689號解釋中，首次在解釋文中引進美國法上的「合理隱私期待」概念，以作為人民是否受到憲法隱私權保障的判定標準。事實上，「合理隱私期待」的概念在我國法上並不令人感到陌生。例如，通訊保障及監察法第3條第2項即明確規定：「前項所稱之通訊，以有事實足認受監察人對其通訊內容有『隱私或秘密之合理期待』者為限」。 除了尾隨、全天候視覺監控等類似的古老方法，隨著科技的進步，諸如以衛星為基礎的汽車導航系統、以基地台為基礎的行動電話定位服務等低成本、高效率的定位科技，可以更輕易且嚴重地侵害我們的私生活及隱私。當定位科技成為我們每天生活的一部分時，如何在這樣的脈絡下正確地操作「合理隱私期待」概念，已成為一項重要的議題。 惟國內學術文獻對於如何正確地操作「合理隱私期待」，似乎欠缺全面性地研究。為了填補國內的空白，本文進行了美國及台灣案例法之深入比較分析，尤其是關於合理隱私期待及定位裝置的判決。本文指出了以往我國及美國法院判決的問題，以及邏輯矛盾之處。為了達到更加一致、正確的判決結果，本文認為，在操作合理隱私期望概念時，法院應著重於四個因素，其分別是：「資訊的性質」、「侵害的手段」、「侵害的場所」及「第三人原則」。 / In J.Y. Interpretation No. 689, the Constitutional Court , for the first time, employs the concept of “reasonable expectation of privacy”, originated from the United States, in order to determine whether an individual enjoys a constitutionally protected right to privacy. The concept, however, is not new to our legal system. For example, Paragraph 2, Article 3 of the Communication Protection and Surveillance Act provides: “The communications referred to in the preceding paragraph shall be limited to those for which there is an adequate showing of facts that a person subject to surveillance would have a reasonable expectation of privacy or confidentiality with respect to the content of the communications.” In addition to tailing, around the clock visual surveillance and similar old-fashioned methods, with the advance in technology, our private life and privacy could be more easily and greatly intruded by low-cost, high-efficiency location positioning technology, such as satellite-based car navigation system and cell sites-based cellphone positioning service. When location positioning technology becomes part of our everyday life, how to properly apply the concept of “reasonable expectation of privacy” in this context has also become an important issue. So far, there seems to lack a comprehensive study on the aforementioned issue in domestic academic literature. To fill the gap, this thesis conducts an in-depth comparative analysis of both U.S. and Taiwan case law, especially those involving reasonable expectation of privacy and location positioning devices. This thesis points out the problems and logical inconsistencies in past decisions in both jurisdictions. In order to reach a more consistent and appropriate result, this thesis argues that when applying the reasonable expectation of privacy test, courts should focus on four factors which are: “nature of information,” “measure of infringement,” “the place where the intrusion happens,” and “third party doctrine.”