Denna genusvetenskapliga uppsats syftar till att undersöka hur kvinnor som har barn representeras i populärkulturella dramaserier. Genom ett postfeministiskt perspektiv analyseras serierna i en kvalitativ tolkningsanalys. Resultatet redovisas sedan med inspiration från Erving Goffmans teori om vardagsdramatik, utifrån vilka inramningar kvinnorna befinner sig i och hur de framträder. Karaktärernas äktenskap, moderskap samt åldrande är av stor betydelse i analysen av kvinnlig representation. Slutligen presenteras vilka olika kategorier från Rosalind Gills teori om postfeministisk medvetenhet som kan utläsas i serierna. Resultatet visar att representationen av kvinnorna i serierna är övergripande likt den rådande idealbilden av kvinnan och att femininiteten kan anses vara en till stor del kroppslig egenskap. Resultatet visar också att representation av moderskap framställs kräva olika mycket engagemang och omtanke beroende på om kvinnorna är hemmafruar eller karriärkvinnor.