Thesis (M.S.)--University of Michigan, 1986.

Thesis (M.S.)--University of Michigan, 1985.

Thesis (M.S.)--University of Michigan, 1988.

München, Techn. Univ., Diss., 2004.

<p>Postoperativ smärta fortsätter att vara ett stort och svåridentifierat problem. Omfattningen av okontrollerad smärta hos patienterna har inte förändrats märkbart de senaste decennierna. Sjuksköterskor tenderar att underskatta patientens smärta. Syftet med denna studie är att undersöka olika faktorer som påverkar sjuksköterskans sätt att bedöma postoperativ smärta. För att uppnå vårt syfte valdes litteraturstudie som metod. Sökning av litteraturen gjordes utifrån syfte och problemformulering i databaserna Academic Search Elite, CINAHL och SweMed +. Sex artiklar valdes ut och analyserades i fem steg. I resultatet framkommer sju faktorer som påverkar sjuksköterskans sätt att bedöma postoperativ smärta: kommunikation, erfarenheter och attityder, sjuksköterskans kunskap, information och förberedelser, att tolka smärta, hinder i smärtbedömningen och uppföljning av smärtbedömningen. Trots att omfattande forskning finns inom detta område, bör forskning bedrivas även i framtiden. En utökad smärtutbildning för sjuksköterskor kan vara gynnsamt.</p> / <p>Postoperative pain is still a major problem that is difficult to identify. The extent of uncontrolled pain in patients has not improved noticeably over the last decades. Nurses tend to underestimate the patients pain. The aim of this study was to examine factors influencing nurses’ assessment of postoperative pain. To obtain the aim a literature review was chosen. Search of literature was carried out in the databases: Academic Search Elite, CINAHL, SweMed +. Six articles were analysed according to a five-step- method. The result of the selected articles showed seven factors influencing how nurses assess postoperative pain: communication, experiences and attitudes, nurses knowledge, information and preparation, to interpreting pain, obstacles in pain assessment and following-up the pain assessment. Despite extensive research in this subject, there is a need for the research to continue. It would be favourable to increase the pain education for nurses.</p>

Made available in DSpace on 2016-05-17T16:51:05Z (GMT). No. of bitstreams: 0 Previous issue date: 2015-02-25. Added 1 bitstream(s) on 2016-05-17T16:54:37Z : No. of bitstreams: 1 000864355.pdf: 1279250 bytes, checksum: 997c584d269887d90ae842614208fa02 (MD5) / Introdução: A dor é um dos fatores que pode gerar diversas complicações ao paciente no pós-operatório (PO) principalmente devido a queda na função respiratória. A melhor analgesia no PO continua sendo um desafio. Objetivo: Verificar a ocorrência de alterações espirométricas, de força muscular respiratória e dor pós-operatória em dois grupos de pacientes submetidos à revascularização do miocárdio (RM), um com a analgesia padrão (PA) e o outro com a analgesia controlada pelo paciente (PCA) e testar se existe superioridade de um modelo analgésico sobre o outro. Casuística e métodos: o estudo foi realizado em pacientes submetidos à RM com circulação extracorpórea, no Hospital das Clínicas da Faculdade de Medicina de Botucatu. Eles foram divididos em grupos de acordo com a forma de analgesia pós-operatória: PA ou PCA. A determinação da alocação dos pacientes nos grupos foi aleatória. Os voluntários foram avaliados por meio de ficha com dados e antecedentes pessoais, hábitos de vida, informações sobre as características do procedimento cirúrgico; além de testes específicos como: espirometria (CVF, VEF1 e VVM), manovacuometria (pressão inspiratória máxima (PImáx) e pressão expiratória máxima (PEmáx)), e escala da dor. A avaliação dos pacientes foi realizada nos momentos: pré-operatório, do primeiro ao terceiro e sétimo PO (1PO, 2PO, 3PO e 7PO), com exceção da espirometria que foi realizada no pré-operatório e no 7PO. Resultados: Foram avaliados 60 pacientes (30 no grupo PA e 30 no grupo PCA). O perfil demográfico dos pacientes foi semelhante nos dois grupos, com exceção da hipertensão arterial sistêmica que esteve presente em 100% dos pacientes de PA e em 86,7% de PCA. Em relação às variáveis espirométricas analisadas em porcentagem do predito, o grupo PCA apresentou valores significativamente maiores de CVF (76,73% X 67,17%), de VEF1 (76,3% X 64,9%) e da VVM (89,17% X 72,23%) no... / Introduction: Pain in the postoperative days (POD) can lead to several complications to the patient, mainly due to decrease in respiratory function. The best analgesia in POD remains a challenge. Objective: To investigate the occurrence of spirometric changes, respiratory muscles' strength changes and post-operative pain in patients undergoing coronary artery bypass grafting (CABG) receiving different POD analgesia. Also, to determine whether there is a superiority of one analgesic model over the other. Patients and methods: Patients undergoing CABG with extra-corporeal circulation at University Hospital of the Botucatu Medical College were included in the study. They were randomly divided into 2 different groups according to the type of postoperative analgesia: one with the Standard Analgesia (SA) and the other with Patient-Controlled Analgesia (PCA). Volunteers were evaluated through a questionnaire with personal data, past medical history, lifestyle, characteristics of the surgical procedure; as well as specific tests such as spirometry (FVC, FEV1 and MVV), vaccum-manometry (maximal inspiratory pressure (MIP) and maximal expiratory pressure (MEP)), and pain scale. The questionnaire was applied: pre-operatively and in post-operative days 1,2,3 and 7 (POD 1, POD 2, POD 3, POD 7). The spirometry was performed only preoperatively and in the POD 7. Results: 60 patients were evaluated (30 in the SA group and 30 in the PCA group). Both groups were demographically similar, except for hypertension that was present in 100% of SA patients and in 86.7% of PCA. Regarding the spirometric variables in percentage of predicted, the PCA group had significantly higher FVC (76.73% vs. 67.17%), FEV1 (76.3% vs. 64.9%) and MVV (89.17% vs. 72.23%) compared to POD 7 in SA group. MIP did not differ between the 2 groups and MEP was significantly higher in the PCA group only in POD 3 (61.17 ± 15.57 cmH2O X 46.83 ± 12.28 cm H2O). Pain when assessed at rest ...

Bakgrund: Studier visar att barns smärta underskattas av sjuksköterskor samtidigt som smärtskattningsskalor används i för liten utsträckning inom barnsjukvården.Syfte: Att undersöka hur smärtbedömning skedde på en postoperativ barnavdelning och hur smärtskattningsskalor användes samt barnens erfarenheter av smärtlindringen. Utöver det var syftet att undersöka hur barnens ålder påverkade dessa faktorer. Metod: Studien är en kvantitativ tvärsnittsstudie baserad på ett enkätunderlag och ett konsekutivt urval. Enkäter delades ut postoperativt till 30 barn i åldrarna 5-17 år som genomgått olika typer av operationer. Barnen svarade på enkäterna själva eller med stöd av sina vårdnadshavare. Resultat: Smärtskattningsskalorna Visuell Analog Skala (VAS) och Faces Pain Scale-revised (FPS-r) användes i mycket liten utsträckning (3% vardera) medan Numerisk Skala (NRS) användes i hög utsträckning (78%). Endast 20% av barnen fick information om någon smärtskattningsskala preoperativt. Barnen var generellt nöjda med hur ofta de hade blivit tillfrågade om sin smärta (73%) och majoriteten (80%) tyckte att de alltid (43%) eller oftast (37%) fått tillräckligt med hjälp mot smärtan. Inga signifikanta skillnader kunde ses utifrån ålder. Slutsats: Studiens resultat visar att NRS användes i hög utsträckning samt att barnen generellt var nöjda med hur ofta de blivit tillfrågade om sin smärta och med hjälpen de fått mot smärtan. Resultatet visar också områden där förbättringar kan göras såsom den preoperativa informationen. Studien belyser det viktiga ämnet barns smärta ur barns perspektiv och kan fungera som ett underlag för att förbättra bedömning och behandling av barns smärta. / Background: Studies show that in pediatric care, nurses underestimate children's pain and perform pain assessments too seldom.Aim: To investigate how pain measurements were performed in a postoperative pediatric care unit, how pain assessment scales were employed, and how children experienced the pain relief. Furthermore the study aimed to investigate how children's age influenced the above mentioned factors. Method: A quantitative cross-sectional study based on a survey and a consecutive sample. 30 children, undergoing surgery, aged 5-17 answered questionnaires postoperatively. The children answered the questionnaires themselves or with support from their caretakers. Results: The pain assessment scales Visual Analoge Scale (VAS) and Faces Pain Scale-revised (FPS-r) were rarely used (3% each), while Numeric Rate Scale (NRS) was frequently used (78%). Only 20% of the children received preoperative information about pain assessment scales. In general the children were pleased with how often they were asked about their pain (73%) and the majority (80%) thought they always (43%) or often (37%) received enough help with their pain. No significant difference was found regarding age. Conclusion: The study shows that NRS was frequently used, and that the children felt content with how often personnel asked about their pain and the help they received. Preoperative information about pain assessment scales was an area for improvement. The study highlights the important subject of children’s pain from a child's perspective and could be used to make improvements in children's pain measurement and treatment.

Bakgrund: Fetma är ett växande problem över hela världen och allt fler kirurgiska ingrepp utförs varje år för att minska fetma bland befolkningen. Komplikationer till följd av fetma kan bland annat påverka kvinnors fertilitet negativt vilket ger dem en större anledning till att genomgå viktminskningskirurgi. När fördelarna av kirurgi överväger hälsoriskerna så kan viktminskningskirurgi därmed vara ett alternativ. I rollen som ansvarig för omvårdnaden har sjuksköterskan en viktig funktion i den process av förändring som följer efter viktminskningskirurgi. Därför är det viktigt att ta del av de levda erfarenheter som dessa patienter har för att öka kunskap och förståelse. Syfte: Beskriva kvinnors levda erfarenheter efter viktminskningskirurgi. Metod: Analys av sju narrativer i form av bloggar för att studera kvinnors levda erfarenheter. Resultat / Diskussion: Resultatet presenteras i två huvudteman och tre underteman. Huvudteman presenteras i en kropp i förändring samt omställning i vardagligt liv. Underteman presenteras i andra förutsättningar i en lätt och frisk kropp, svårigheter efteråt samt att anpassas till en ny vardag. Slutsats: Det är viktigt att patienter som genomgår viktminskningskirurgi får rätt information och stöd för att nå ett bestående resultat och ökad livskvalitet. Vidare forskning om hur sjuksköterskan kan utveckla vården för dessa patienter är nödvändig då allt fler genomgår viktminskningskirurgi. / Background: Obesity is a growing problem worldwide, more and more surgical procedures are conducted every year to reduce obesity among the population. Complications resulting from obesity can adversely affect women's fertility, giving them a greater reason to undergo bariatric surgery. When the benefits of a surgical procedure outweigh health risks, an alternative solution to the problem may be bariatric surgery. Being responsible for nursing care the nurse has an important function in the process following bariatric surgery. Therefore, it is important to consider the experiences that these patients have in order to increase knowledge and understanding. Aim: Describe women's lived experiences after bariatric surgery. Method: Analysis of seven narratives in the form of blogs to study women's lived experiences. Result / Discussion: The result is presented in two main themes and three subthemes. The main themes are presented in a body of change and a change in everyday life. Subthemes are presented in other prerequisites in a lighter and healthier body, difficulties afterwards and adapting to a new everyday life. Conclusion: It is important that patients undergoing bariatric surgery to receive the right information and support to achieve lasting results and increased quality of life. Further research on how the nurse can develop the care of these patients is necessary as more and more people undergo bariatric surgery.

Introduktion: Smärta är en subjektiv känsla som endast den som upplever smärtan kan beskriva, men är något som nästan alla som genomgår ett kirurgiskt ingrepp upplever. Det finns olika typer av smärta och olika sätt att analysera och behandla den på. Bristfällig postoperativ smärtbehandling kan leda till svåra komplikationer och kan medföra stora kostnader för samhället och lidande för patienter. Syfte: I den här studien var syftet att med hjälp av vetenskaplig litteratur beskriva patienters upplevelser av postoperativ smärtlindring. Metod: Studien är gjord som en litteraturstudie med tio vetenskapliga artiklar vilka granskades med hjälp av innehållsanalys. Artiklar söktes via sökmotorerna PubMed och CINAHL. Resultat: Resultatet visade att patienter som var välinformerade om den postoperativa smärtbehandlingen både muntligt och skriftligt före och efter operationen, upplevde att de var mer nöjda med sin postoperativa smärtbehandling. Dessa patienter kände sig tryggare i att tillkalla sjukvårdspersonalen vid smärta och de upplevde att de var förberedda på postoperativ smärta redan innan operationen. Patienterna uppgav att ett bra bemötande från sjukvårdspersonalen hade en positiv inverkan på deras smärtupplevelse. Patienterna lyfte också fram aspekter som kunde förvärra patienternas upplevelse och beskrev då svårigheter att förmedla sin smärta, bristfällig information, ett dåligt bemötande med mera. Slutsats: Majoriteten patienter var nöjda med den postoperativa smärthandlingen men det fanns faktorer som påverkar upplevelsen till det sämre. För att förbättra möjligheten till en god postoperativ smärtbehandling är det viktigt att utveckla en arbetsmiljö för sjukvårdspersonal som tillåter ett gott bemötande och en tydlig kommunikation med patienter både före och efter operation. / Introduction: Pain is a complex and subjective experience, it is hard for any other else than the patient to understand it. All patients that undergo surgery will experience some sort of postoperative pain and therefore it is important to understand what pain is and what the patient goes through. Insufficient pain management could lead to postoperative complications that could be life threatening and increases the cost to society. Aim: The aim of this study was to examine the patient’s experiences of postoperative pain management. Methods: This study used a descriptive literature review. The searches were performed in the databases PubMed and CINAHL. Results: Results show that patients who were well-informed both pre- and postoperatively about the pain management were the most satisfied with their experience. Good communication and good treatment heightened the well-being of patients. Negative aspects could be communication difficulties and troubles describing the pain, lack of information and overstrained staff. Conclusion: The majority of patients were satisfied with their postoperative pain management but there were different things that had a negative influence on their experience. Improvements can be made, especially in the staffs’ individual behavior and in the organization as such.

Orientador: Silke Anna Thereza Weber / Resumo: Objetivo: Identificar preditores de risco para complicações respiratórias após adenotonsilectomia (AT) em crianças menores que 12 anos com AOS que aguardam cirurgia, bem como a prevalência e gravidade da AOS. Métodos: Estudo prospectivo em hospital escola da Faculdade de Medicina de Botucatu. Foram incluídas crianças de ambos os gêneros, 2 a 12 anos de idade, com AOS e indicação de AT. Todos realizaram polissonografia de noite inteira no pré- e pós-operatório. Foram utilizados o teste t independente, teste t dependente, Mann-Whitney, Kruskal-Wallis e Qui-quadrado para identificação de fatores de risco para morbidade respiratória após AT e estratificação da AOS. Resultados: As 82 crianças que realizaram AT foram divididas em 2 grupos de acordo com presença ou ausência de complicações respiratórias. Dezesseis crianças (20%), com idade média de 8,2 + 2,4 anos, apresentaram complicações respiratórias, sendo 9 gênero masculino. Foram observadas complicações respiratórias menores (SpO2 80 - 90%) e maiores (SpO2 < 80%, broncoespasmos intra- e pós-operatório e depressão respiratória). Asma, rinopatia e déficit de atenção foram preditores independentes de complicações respiratórias após AT. Entre as intervenções médicas, 1 criança realizou NBZ contínuas com broncodilatador, 6 necessitaram de reposicionamento de via aérea e NBZ com O2 suplementar e 1 fez uso de Narcan para reverter depressão respiratória. A prevalência de AOS em crianças de 2 a 12 anos foi de 93% (76 crianças), sendo 3... (Resumo completo, clicar acesso eletrônico abaixo) / Doutor