Bakgrunden till denna litteraturstudie var att tidigare forskning påvisat att framtagna riktlinjer gällande preoperativ fasta inför planerade operationer ej efterlevs optimalt. Syftet var att beskriva vuxna patienters fysiska och psykiska symtom vid fasta i väntan på planerad operation, hur sjuksköterskan kan främja patientens hälsa under den preoperativa tiden samt beskriva de ingående studiernas urvals- och datainsamlingsmetod. Metoden som användes var en beskrivande litteraturstudie där artiklar söktes via PubMed (Medline) och Cinahl. Där påfanns 17 artiklar som utgjorde grunden till studien. I resultatet framkom att patienter som fastar i väntan på planerade operationer visar på fysiska symtom som törst, hunger och illamående samt psykiska symtom som oro och ångest. Den övergripande omvårdnadsåtgärden för att förebygga dessa symtom vid fasta i väntan på planerad operation var att administrera patienten kolhydratrik dryck fram till två timmar innan operation. Vidare framkom sjuksköterskans viktiga roll att beakta detta och främja för ökad hälsa för patienter i väntan på planerade operationer. Slutsatsen visar på att det behövs kontinuerliga uppdateringar och spetsutbildningar samt utökat samarbete mellan de olika professionerna och klinikerna för att vårdpersonal skall bli medvetna om detta problemområde. Bättre förutsättningar skapas då för såväl patienterna som vårdpersonal inom den planerade operationsverksamheten.

<p>Patienter ska fasta inför elektiv kirurgi på grund av risken för kräkning och aspiration av ventrikelinnehållet till lungorna, oberoende av anestesimetod. Under de senaste decennierna har forskning gjorts angående preoperativ fasta och därigenom har riktlinjerna förändrats mot en mer liberal riktning. I den kliniska verksamheten är det idag mer regel än undantag att fasta från midnatt för patienter som ska genomgå elektiv kirurgi på förmiddagen och tidig eftermiddag, vilket dock inte styrks av evidens utan baseras mer på erfarenheter. Det finns stark evidens som stödjer att preoperativ fasta borde vara två timmar för vätska och sex timmar för fast föda. Sjuksköterskan är den som är ansvarig för patienternas omvårdnad i den kliniska verksamheten. Det är viktigt att sjuksköterskan gör en preoperativ bedömning av nutritions- och vätskestatus. Sjuksköterskans kliniska bedömning har stor betydelse för hur patienterna klarar det pre-, peri- och postoperativa förloppet. Syftet med litteraturstudien var att belysa användningen av evidensbaserad omvårdnad i samband med preoperativ fasta. Sökning av vetenskapliga artiklar gjordes i databaserna CINAHL och PubMed. Ur resultatet framkommer det att genomsnittstiden för preoperativ fasta fortfarande är 11-14 timmar. De vanligaste orsakerna till varför evidensen brister är ostrukturerade operationsprogram och oklara riktlinjer. Enligt lagar och författningar, ska sjuksköterskor kritiskt reflektera över rutiner och arbeta evidensbaserat. Ytterligare forskning behövs angående vårdpersonalens följsamhet av riktlinjerna i Sverige, samt om tillämpning av omvårdnadsdiagnoser skulle bidra till att individanpassad omvårdnad prioriteras när det gäller den preoperativa fastans längd.</p>

Patienter ska fasta inför elektiv kirurgi på grund av risken för kräkning och aspiration av ventrikelinnehållet till lungorna, oberoende av anestesimetod. Under de senaste decennierna har forskning gjorts angående preoperativ fasta och därigenom har riktlinjerna förändrats mot en mer liberal riktning. I den kliniska verksamheten är det idag mer regel än undantag att fasta från midnatt för patienter som ska genomgå elektiv kirurgi på förmiddagen och tidig eftermiddag, vilket dock inte styrks av evidens utan baseras mer på erfarenheter. Det finns stark evidens som stödjer att preoperativ fasta borde vara två timmar för vätska och sex timmar för fast föda. Sjuksköterskan är den som är ansvarig för patienternas omvårdnad i den kliniska verksamheten. Det är viktigt att sjuksköterskan gör en preoperativ bedömning av nutritions- och vätskestatus. Sjuksköterskans kliniska bedömning har stor betydelse för hur patienterna klarar det pre-, peri- och postoperativa förloppet. Syftet med litteraturstudien var att belysa användningen av evidensbaserad omvårdnad i samband med preoperativ fasta. Sökning av vetenskapliga artiklar gjordes i databaserna CINAHL och PubMed. Ur resultatet framkommer det att genomsnittstiden för preoperativ fasta fortfarande är 11-14 timmar. De vanligaste orsakerna till varför evidensen brister är ostrukturerade operationsprogram och oklara riktlinjer. Enligt lagar och författningar, ska sjuksköterskor kritiskt reflektera över rutiner och arbeta evidensbaserat. Ytterligare forskning behövs angående vårdpersonalens följsamhet av riktlinjerna i Sverige, samt om tillämpning av omvårdnadsdiagnoser skulle bidra till att individanpassad omvårdnad prioriteras när det gäller den preoperativa fastans längd.

Bakgrund: Preoperativ fasta är nödvändigt innan anestesi för att reducera magsäckens innehåll och därmed minska risken för aspiration. Trots att internationella riktlinjer rekommenderar två timmars fasta för klar vätska är det många sjukhus som fortfarande använder sig av rutinmässig praxis att låta patienter fasta från midnatt. Detta kan innebära en onödigt lång fasta som ger patienten komplikationer i form av sekundära biverkningar och insulinresistens. Syfte: Att undersöka preoperativ omvårdnad i samband med fasta inför kirurgi. Metod: En litteraturstudie med beskrivande design bestående av 14 utvalda originalartiklar från databaserna Pubmed och Cinahl användes. Den teoretiska referensramen för denna studie var Katie Erikssons omvårdnadsteori gällande förståelse av lidande och lidandets drama. Resultat: Många patienter fastade längre än American Society of anesthesiologists (ASAs) rekommenderade riktlinjer. Att fasta längre än två timmar innan operation minskade inte risken för aspiration och gav inte någon mindre volym av magsäckens innehåll hos patienterna. Att ge patienter kolhydratrik dryck innan operation ökade patienternas pre- och postoperativa välbefinnande och innebar inga risker. Slutsats: Genom ett mer flexibelt arbetssätt vid planerad operation kan längden på fastan anpassas efter patientens individuella behov. I samband med planerad kirurgi kan kolhydratrik dryck vara ett bra komplement vid fasta för att minska patientens lidande. Sjuksköterskan är omvårdnadsansvarig och ska arbeta evidensbaserat samt se till patienternas bästa och tillgodose deras behov. Sjuksköterskan kan använda detta som underlag för att minska lidandet i samband med fastan. / Background: Preoperative fasting is necessary before anesthesia to reduce gastric contents and decrease the risk of aspiration. Although international guidelines recommend two hours fasting of liquids, many hospitals still practice nil-by-mouth after midnight. This might give an unnecessarily prolonged fasting which give the patient discomfort and insulin resistance. Aim:  To examine preoperative care in connection with fasting prior to surgery. Method: A literature study with descriptive design based on 14 original articles selected from the databases Pubmed and Cinahl was used. The theoretical frame of reference for this study was Katie Eriksson's nursing theory regarding understanding of suffering and the drama of suffering. Results: Many patients fast longer than American Society of anesthesiologists (ASAs) recommended guidelines. Fasting more than two hours before surgery did not decrease the risk of aspiration and did not decrease the gastric volume. To give patients a high carbohydrate drink before surgery increased the patient's pre- and postoperative comfort. Conclusion: Through a more flexible working method during the planned operation, the length of the fast can be adapted to the patient's individual needs. In conjunction with planned surgery, carbohydrate-rich beverages can be a good complement to fasting to reduce the patient's suffering. The nurse is responsible for nursing care and should work evidence-based and ensure the patients' best and meet their needs. The nurse can use this as a basis for reducing the suffering associated with fasting.

SAMMANFATTNING Bakgrund: Preoperativ fasta har under många år varit en traditionell metod för att minska risken för aspiration medan patienten är under generell anestesi och för att eliminera risken för postoperativ illamående och kräkningar. Studier visar att trots riktlinjer och rekommendationer gällande preoperativ fasta fastar många patienter i onödan i flera dagar än nödvändigt. Detta kan orsaka skador och obehag hos patienten som till exempel: törst, huvudvärk, illamående, svaghet och trötthet. Syfte: Syfte med denna studie var att undersöka hur patienter upplever fasta mer än 12 timmar innan en akutoperation. Metod: Arbetet hade en kvalitativ ansats där 12 patienter som genomgått akut operation inkluderades. Data samlades in genom en semistrukturerad intervju, med hjälp av öppna frågor enligt en intervjuguide och analyserades med hjälp av manifest innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman. Resultat: Analyserna resulterade i fyra kategorier: Preoperativ information, upplevelse av fasta, hantering av preoperativ fasta och upplevelse av preoperativ tid och åtta underkategorier: Bristfällig information, tillräcklig information, bristfällig kunskap trots tidigare vårderfarenhet, fysisk påverkan, psykisk påverkan, strategi, väntetid och fastetid. Slutsats: Deltagarna i studien upplevde brist på information och kunskaper om den preoperativa fastans betydelse. Studien visade att patienterna som väntade på akut operation på akutvårdsavdelning fastade längre än nödvändigt trots riktlinjer och rekommendationer gällande preoperativ fasta från Svensk förening för Anestesi och Intensivvård (SFAI). Patienterna som genomgått apendectomi fastade mellan 13,5-28 timma (M=22,2), medan de som hade genomgått kolecystectomi fastade mellan 12-48 timmar (M=25,6). Detta orsakade fysiskt och psykiskt obehag hos patienterna. / ABSTRACT Background: Preoperative fasting for many years has been a traditional method of reducing the risk of aspiration while the patient is under general anesthesia, and eliminating the risk of postoperative nausea and vomiting. Studies indicate that despite guidelines regarding preoperative fasting, many patients fast longer than necessary. This can cause damage and discomfort for patients including: thirst, headache, nausea, weakness and fatigue. Aim: The aim of the current study was to investigate patients’ experience of fasting more than 12 hours before emergency surgery. Method: The study had a qualitative approach. In total, 12 patients who underwent emergency surgery were included. Data was collected through a semi-structured interview, using open-ended questions following an interview guide. Collected data were analyzed using manifest content analysis according to Graneheim and Lundman. Result:  Analyzes resulted in four categories: Preoperative information, experience of fasting, handles preoperative fasting and experiences of the preoperative period and eight subcategories: Lack of information, enough information, lack of knowledge despite previous nursing experience, physical impact, psychological impact, strategy, waiting time and fasting time. Conclusion: Participants in the study experienced lack of information and knowledge of the preoperative fasting importance. This study showed that patients,  waiting for emergency surgery in the emergency department fast longer than necessary despite existing guidelines and recommendations of the Swedish Society of Anaesthesia and Intensive care (SFAI) regarding preoperative fasting. Patients who have undergone appendectomy fasted between 13.5 to 28 hours (M = 22.2), whereas those which had undergone cholecystectomy attached between 12-48 hours (M = 25.6). This caused experience of physical and psychological discomfort for the patients.

ABSTRACT   The purpose of this medical record research was to study 30 patients with chronic subdural hematoma on a neurosurgical clinic, mapping documented nutritional status, preoperative fasting and hydration and energy supply before surgery. In addition peroperative administration of fluid and vasoactive drugs, as well as postoperative complications and length of hospital stay were studied. The mean age of the patients was 71 years. Nutritional status was evaluated in 12 patients, out of these seven were judged to be at risk for under nutrition. Fifteen patients had surgery day 1 (total fasting time on average m 11 h), eleven had surgery day 2 (29 h), three had surgery day 3 (35 h). One patient had surgery day 4 (61 h). Fluid and energy administration during the preoperative fasting did not meet the basic requirements. The majority of the patients received vasoactive drugs and more than twice the normal requirement of fluids during anesthesia. Postoperative complications were documented in 11/30 records. There was a significant correlation between preoperative fasting hours and length of hospital stay, however there may not be a causal relationship.   The conclusion is that the fasting period is significantly longer than the guidelines recommend and the patients do not receive their preoperative fluid and energy requirements, which may lead to an increased number of postoperative complications and prolonged hospital stay. A goal of the treatment should be that the preoperative fasting time is kept as short as possible and that the basal fluid and energy requirements are met. An evidence based strategy for this purpose should be created.